Den globala bankkrisen – som vi fortfarande inte sett slutet på – inleddes redan 2007 med dåliga subprimelån i Amerika. USA:s två största bolåneinstitut Fannie Mae och Freddie Mac ställdes under statlig kontroll den 11 september 2008.

Bokens titel. Det stora bankrånet
Författare: Knut Kainz Rognerud
Förlag: Albert Bonniers förlag 2009

Knut Kainz Rognerud som var ekonomijournalist på Dagens Nyheter sedan 2001, arbetar numera för Sveriges Television. I sin bok: Det stora bankrånet (Albert Bonniers förlag 2009) skildrar han vad som hände 2007, när den globala bankkrisen inträffade och vad som sedan hände under några dramatiska månader hösten 2008 och under 2009, när banker gick omkull, börsvärden raderades och regeringar fick gå.

Den 14 mars 2008 fick Investmentbanken Bear Sterns nödlån av den amerikanska centralbanken efter en nationell kreditkris. Men banken kollapsar och tas över av JP Morgan Chase kort därefter. Vad som sedan hände samma år var att en av USA:s största och äldsta investmentbanker, Lehman Brothers, ansöker om konkurs efter att regeringen Bush sagt nej till en räddningsaktion. I Sverige drabbades Swedbank hårt av denna konkurs eftersom man lånat ut 10 miljarder kronor till Lehman Brothers.

Även de amerikanska försäkringsbolagen drabbades av hårt av krisbankernas kollaps och bolåneinstitutens obeståndssituation. Den 17 september 2008 tvingades den amerikanska staten ta över åttio procent av världens störa försäkringsbolag, AIG, som krisat.

Europa och Sverige påverkas också av vad som inträffat. Den 6 oktober 2008 faller Stockholmsbörsen med 7,1 procent. Fortis, en av Europas större banker, tas över av belgiska staten. Den 8 oktober 2008 lånar svenska Riksbanken ut 5 miljarder till isländska Kaupthings svenska bolag efter en likviditetskris. Centralbanker runt om i Europa, inklusive Riksbanken tvingas sänka sin styrräntor med 0,5 procent. Den 14 oktober 2008 när den isländska börsen i Reykjavik öppnar rasar den med 76 procent efter att ha varit stängd nästan en vecka på grund av krisen.

Den 20 oktober 2008 tvingas den svenska regeringen presentera ett bankstödspaket på 1.500 miljarder i garantier för att ännu en gång rädda de svenska bankerna från fullständig kollaps. Den 23 oktober 2008 tvingas Riksbanken sänka räntan igen med 0,5 procentenheter. Volvo vars försäljning drastiskt har minskat tvingas att varsla.

Årsdagen av börskraschen 1929, den 24 oktober 2008 rasar Stockholmsbörsen på nytt, som mest med 10 procent, det största fallet i modern tid. Den 5 november 2008 meddelar Swedbank att den hårt kritiserade VD:n Jan Lidén får gå. Ny VD blir Michael Wolf. Den 11 november drar finansinspektionen in finansbolagets Carnegies tillstånd. Riksgäldskontoret med Bo Lundgren i spetsen, tar samma dag över bolaget. Volvo varslar igen.

Sedan följer händelserna slag i slag. Den 17 november 2008 vill den amerikanska bankjätten Citigroup göra sig av med 75.000 anställda. 22 november 2008 lovar Internationella valutafonden (IMF) att hjälpa Lettland med lån. Tidigare har lettiska staten tagit över den största banken Parex. Lånen medför senare krav på offentliga nedskärningar i den offentliga sektorn.

Den 25 november beslutar Swedbanks extra bolagsstämma om en nyemission på drygt 12 miljarder på grund av bankens vårdslösa utlåning i Baltikum. Emissionen gör Folksam till ny storägare. Det är inte bara volvo som drabbas av den globala bankkrisen. Den 11 december 2008 röstar den amerikanska senaten om krispaket till konkurshotade biljättarna GM, Ford och Chrysler. Den 16 december 2008 sänker amerikanska centralbanken styrräntan till i princip 0 procent.

Krisen fortsätter 2009. EU-kommissionen spår negativ tillväxt under året på minus fyra procent. Den djupaste recessionen sedan andra världskriget är ett faktum. Enligt organisationen Sveriges kommuner och landsting meddelar den 27 juli 2009 att mer än varannan kommun kommer att gå back 2010. Omfattande nedskärningar väntar.

Estlands BNP sjunker med 16,6 procent under andra kvartalet 2009 jämfört med samma period året innan. Lettlands sjönk med nästan 20 procent. Litauens med hela 22 procent. Den 17 augusti meddelar Swedbank att de tänker genomföra ytterligare en nymission för att ta in 15 miljarder kronor på grund av de osäkra läget.

Knut Kainz Rogneruds beskrivning hur denna globala bankkris inleddes, bara 20 år efter den förra hemmagjorda svenska bankkrisen, visar hur skört det globala banksystemet är. Vilka som drabbas hårdast varje gång är allmänheten och företagen som få betala för vad dessa kriser kostar. Den förra krisen som varade i sex år efterföljdes av ännu en kris som år 2013 nu pågått under sex år, utan att vi sett någon lösning på problemen.

Det kommer att ta åtminstone 10 år till att lösa Eurokrisen tror den tyska toppekonomen Hans-Werner Sinn år 2013. Troligtvis kommer Grekland och kanske även Portugal att lämna valutaunionen befarar han. Hans-Werner Sinn är chef för forskningsinstitutet Ifo och betraktas som en av Europas mest inflytelserika ekonomer.

Förra gången vi hade bankkris i Sverige, var det Handelsbanken som klarade sig bäst. Till exempel hade Handelsbanken bara förlorat en tredjedel så mycket pengar som Nordbanken som efter krisen bytte namn till Nordea. Den bank som klarade sig sämst, procentuellt sett, var Gota Bank som förlorade nästan fyrtio procent av sin utlåning. Nordbanken förlorade drygt 20 procent, Sparbanken Sverige nästan 20, SE-banken drygt 10 och handelsbanken tappade 10 procent av sin kreditportfölj.

Uttrycket "andra människors pengar" har sällan varit mer relevant än nu, skriver Rognerud. För det kapital som de senaste åren snurrat allt snabbare runt jorden i jakt på allt högre avkastning kommer i huvudsak inte från några gamla finansfamiljer som Wallenberg, Rockefeller eller Rothschild.

De kommer framför allt från världens småsparare och kommande pensionärer. Svenskarna ägde via försäkringsbolag, pensionsfonder, aktiefonder och AP-fonder i slutet av 2007 aktier på Stockholmsbörsen för drygt 650 miljarder kronor. Det innebär att de det året ägde närmare tjugo procent av den svenska börsen, hävdar han. Det utländska ägandet stod det året för närmare fyrtio procent av Stockholmsbörsen. Men, tittar man närmare på vilka det utländska storägarna är, så handlar det i stor utsträckning om pensionspengar från bland annat USA, Norge och New Jersey.

Det stora bankrånet är Rogneruds berättelse om hur detta hänger ihop, om hur värdelösa subprimelån i USA påverkar oss i Europa. Det är ett reportage om vår tid, om vinnare och förlorare, om girighet och högmod, om falskhet och rädsla om liv och död. Han menar att vi står och faller med ett ekonomiskt system som vi inte längre kontrollerar själva.

Själv har jag i mina tidigare böcker berättat om de ekonomiska och juridiska konsekvenserna för de som drabbats av både den förra och denna kris, varför jag delar många av hans slutsatser i boken.

Vad påföljderna visar är hur hårt krisen slår mot alla som drabbas. Rognerud reagerar mot att ingen har hittills ställts till svars i Sverige för det som till exempel hänt i den svenska kraschade investmentbanken Carnegie eller Swedbank under denna kris, trots den stora skada som de orsakade. Bankens förre styrelseordförande, Carl Eric Stålberg, som bar ett stort ansvar för vad som hände i Baltikum har gått hel fri och även Gabriel Urwitz och Robert Weil som hjälptes åt att störta Gota Bank i fördärvet, har inte heller straffats för vad de ställde till med.

I mars 2009 fick Swedbanks huvudägare, sparbanksstiftelserna smaka på ödets ironiska bitterhet. De stiftelser som bildades i samband med att ett stort antal sparbanker gjordes om till aktiebolag i början av 90-talet, hade på kort tid blivit av med nästa alla sina Swedbanksaktier.

Själv vill jag ha en skarpare banklagstiftning som skyddar allmänheten och företagen mot nästa bankkris, så vi är beredda när nästa kris kommer. Men något resultat har det ännu inte blivit. Den flathet som den svenska och utländska regeringar visar bankerna, går inte att förstå. 1992 tillsatte den förre bankministern Bo Lundgren en "bankkriskommission", men han lyckade inte få fram något som helst resultat.

Forskarna som deltog i gruppen ansåg att förhindra liknande kriser och minska riskerna borde riksdagen inför nya, avancerade analysmetoder för bankerna. Men så har fortfarande inte skett. Själv vill jag att alla de bankkunder som orättfärdigt drabbades av den förra och som nu råkar illa ut under denna kris får kompensation för sitt lidande. Men den svenska regeringen verkar fortfarande bara intresserad av att dölja och skydda sina egna och krisbankernas stora misstag.

Europas banker som år 2013 sammanlagt fått över 4.000 miljarder euro för att klara de senaste åren kriser, verkar även de gå ostraffade igenom denna globala bankkris.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen