Sverige är en demokratisk rättsstat. Det är en enkel etikett som uttrycker själva basen för regeringsformens ideologi. Den ideologi som kommer till uttryck i lagtexten tar dock knappast upp mera än det demokratiska ledet, skriver före detta justitierådet och professorn, och före detta ordförande i rättsfonden Fredrik Sterzel i boken: Våra rättigheter  till minne av Gustaf Petrén (Rättsfonden, 2007)

Bokens titel: Våra rättigheter V Rättighetsperspektiv. Till minne av Gustaf Petrén
Författare: Hans Gunnar Axberger, Bertil Bengtsson, Hans Magnus Enzenberger, Svante Nycandet, Gustaf Petrén, Fredrik Sterzel, Håkan Strömberg, Gunnar Strömmer, Stig Strömholm, Maciej Zarembara, Hans L Zetterberg och Karin Åhman.
Förlag: Rättsfonden, 2007

Fredrik Sterzel anser att detta särskilt gäller grundlagsberedningens förslag som inte ens innehöll ett rättighetskapitel. Den breda politiska enhet som beredningen, justitieministern och konstitutionsutskottet underströk hade vunnits bl a genom kompromisser som hade skjutit de från rättssynpunkt viktiga inslagen i bakgrunden. Ideologin kom att präglas främst av folksuveränitetens princip, skriver han.

De mest grundläggande förstärkningar av regeringsformen, sorterar han i principer, efter vad han har sett som tyngd i ett rättsstatsperspektiv. De mest grundläggande kännetecken på en rättsstat torde vara garantier för normbundenhet i stället för godtycke och tillgång till effektiva rättsmedel, anser Sterzel.

Det har vi fortfarande inte i Sverige idag, enligt mitt eget förmenande. I stället för att en rättvis prövning i tre instanser förbehåller sig våra svenska domstolar – att i värsta fall inte pröva ärenden alls – Det sker genom att ibland tillåta sig att avvisa mål redan i första rättsinstans, och genomföra prövningstillstånd i såväl den andra som tredje rättsinstansen, utan att vare sig allmänheten eller massmedia reagerar.

Den som reagerade ordentligt var i alla fall Gustaf Petrén, skriver Fredrik Sterzel. Enligt honom framstår Petrén som en banbrytare. Kort efter grundlagsreformen 1974 bildade han Medborgarrättsrörelsen (MRR) och blev dess förste ordförande, där jag själv sedan ett antal år tillbaka är vice ordförande.

Hans L Zetterberg, professor i sociologi och f d styrelseledamot i Rättsfonden, som med sin erfarenhet från USA, ofta i sin undervisning jämfört den amerikanska och europeiska samhällsvetenskapen, stiftade bekantskap med Gustaf Petrén när han kom tillbaka till Sverige. Zetterberg ansåg att hans idéer i såväl Rättsfonden som Medborgarrättsrörelsen var mycket spännande. Han upplevde honom vara en man som kombinerat medborgarrättens teori och praktik och som kommit längre i detta än någon annan han kände till.

En västerländsk jurist eller påstridig medborgare kan öppet klaga över bristerna på mänskliga rättigheter i Saudiarabien eller Kina eller någon annan stans i världen, skriver Zetterberg. Västerländska ledarskribenter och intellektuella påpekar ofta över att deras egna nationella ledare inte lägger tillräcklig kraft på att klaga över andras brott mot mänskliga rättigheter när dessa ledare har diplomatiska kontakter.

Kinas diplomatiska svar lyder vanligtvis så här: "Ja, vi vet att ni amerikaner och européer är intresserade av mänskliga rättigheter. Det är vi också. Men vi har en pragmatisk hållning till det i vårt land." På så vis definierar de problemet som ett problem för väst, inte för sitt eget land.

Tidigare, i den kinesiska historien, var dock den allmänna uppfattningen faktiskt den motsatta. Ett välkänt citat från Konfucius lyder sålunda (i Bernard Karlgrens svenska översättning) "Den ädle inser vad som är rätt, den simple inser vad som är fördelaktigt. Det borde våra svenska politiker också tänka på, enligt min egen uppfattning.

Gustaf Petrén var helt orädd att föra fram sina åsikter, även i strid mot den politiska maktens företrädare. Det kännetecknade honom långt innan han blev utnämnd till regeringsråd. Redan 1956 hade han av Östen Undén hutats åt i Svensk Juristtidning för "ohövlig polemik"

Petrén hann uppleva att opinionen svängde i hans riktning i hans hjärtefråga om skydd för fri- och rättigheter. Dock skedde det långsamt. Olof Palme var mycket kritisk till Gustaf Petrén. När Europakonventionen, som sedan länge hade ratificerats men ännu inte tillämpade av svenska domstolar, kom upp till diskussion i den rättsliga debatten framförde Palme att han inte ville att domstolen skulle bli "en lekstuga för Gustaf Petrén."

Huvudmålet för Medborgarrättsrörelsen är att trygga allas frihet och oberoende genom grundlagsfästande av preciserade fri- och rättigheter och att öka medborgarnas inflytande på beslutsfattandet i samhället. MBR fortsätter att i Gustaf Petréns anda att framföra långtgående krav beträffande styrkan i rättighetsskyddet. I princip förordar vi ett system med absoluta rättigheter där grundlagen skall ange de inskränkningar som erfordras.

På den socialdemokratiska sidan tog sig motståndet mot domstolskontroll av politiska beslut tidigare, ibland drastiska uttryck, skriver Sterzel. Från inflytelserikt håll framfördes t ex att en mekanism för att avsätta domare i Högsta domstolen och Regeringsrätten (som numera bytt namn till Högsta förvaltningsdomstolen) borde införas i grundlagen och att domstolarnas domar obligatoriskt skulle underställas regeringen. Frågan om kontroll av domstolarna togs också upp av enskilda motioner i riksdagen.

När Hans Magnus Enzenberger, som vid ett tillfälle intervjuar Gustaf Petrén, upplever att han är han mycket kritisk till det svenska domstolsväsendet.

I Sverige, säger Petrén: ”är rättvisan inte mycket mer än en gren av förvaltningen. Domarna kommer som regel från förvaltningen, och de uppfattar sig själva som en del av statsapparaten. De ser sin uppgift inte så mycket i att skydda medborgarna mot staten som att skydda staten mot medborgarna.

Så är det enligt min uppfattning fortfarande. Hur skall man annars kunna förklara att den konfiskation av egendom som ostraffat skedde genom löntagarfonderna – och som också skedde under den förra bankkrisen och fortfarande sker i Sverige – under denna globala bankkris ?

När det gäller löntagarfonderna så reserverade sig minoriteten – utskottets sju borgerliga ledamöter – framhöll att förslaget i praktiken innebar att företagen tvingades att utan kompensation från staten bidra till sin egen socialisering. Men ingenting hjälpte. Det gjorde inte heller alla protester när svenska staten i samarbete med de svenska bankerna konfiskerade bankkundernas tillgångar.

Gustaf Petrén, som har skrivit mycket om äganderättsskyddet i svensk rätt. Han är inte nådig i sin uppfattning. Enligt honom åtnjuter den enskilde svenska medborgaren inte något som helst grundlagsskydd mot det allmännas anspråk på hans tillgångar, när det ikläds formen av beslut om skatt eller om tvångsavgift.

Petrén utvecklar med ett drastiskt exempel: En allmän marksocialisering kan i Sverige gå till på så sätt, att allt markinnehav påläggs en sträng skatt, som får erläggas på så sätt att den skattskyldige avstår viss del av sin jord till staten som betalning av debiterad skatt. Efter tio år av detta slag kan den ursprunglige jordägaren mark ha helt övergått till staten. Grundlagen ger i dag inte något skydd mot användning att skatteinstrumentet i syfte att på sikt åstadkomma även mycket drastiska förändringar i äganderättsförhållandena i samhället.

Justitierådet Bertil Bengtsson skriver i boken till minne av Gustaf Petrén, att domstolarnas lagprövningsrätt är begränsad i Sverige, vilket är lätt att hålla med om.

En föreskrift som Medborgarrättsrörelsen äntligen lyckats få bort är att den grundlagsstridiga föreskriften, om att vad beslutats av riksdagen – bara kan åsidosättas om felet är uppenbart. Det så kallade Uppenbarhetsrekvisitet (11:14 Regeringsformen) Tidigare har våra politiker velat hindra en politisering av den dömande makten; bara i säregna fall. Nu har paragrafen äntligen tagits bort, inte för att man har velat det, utan genom att grundlagen på denna punkt strider mot både EU-rätten och Europakonventionen som Sverige sedan 1995 är skyldig att följa vilket styrelsen i Medborgarrättsrörelsen påpekat åtskilliga gånger.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen