Hösten 1995 – några år efter den största bankkrisen i Sveriges historia – hade den svenska staten gått ut med stora höjningar av taxeringsvärdena, för att kunna betala av den enorma statsskulden som uppkom efter krisen. Det gällde både fastighetsskatten - förmögenhetsskatten och pensionerna. Höjningarna skulle slå igenom med full kraft redan från den 1 januari 1996.

Bokens titel: Galna Boskatten. En havererad fastighetsbeskattning och kampen för upprättelse
Författare: John Böttiger
Förlag: Småhusägare mot boendeskatt, 2011

Staten beslagtog stora summor från Sveriges pensionärer, som man sedan lovade betala tillbaka, vilket fortfarande inte har skett. Därför blev man tvungen att ändra hela det svenska pensionssystemet – som fungerat väl tidigare – och dessutom generat stora ”extrainkomster” till staten direkt, eftersom pensionerna betalades bara ut till ett visst värde, där staten sedan helt ogenerat stoppade resten av hela överskottet, i egen ficka.

I dag drabbas alla av mindre pensioner, eftersom det gamla pensionssystemet har försvunnit. Man kan kunde inte upprätthålla det system som riksdagen hade bestämt. Regeringen har också infört en ”broms” i pensionssystemet, vilket gör att både dagens pensionärer och den unga generationen påverkas negativt, när det svenska välfärdssamhället sakta med säkert, håller på att försvinna.

Småhusägarna drabbades hårt av den tidigare fastighets - och förmögenhetsskatten som kom till för att bankernas var på obestånd. Den blev orättvis och gick inte att förutse. Kraven att lika skall behandlas lika och skatt efter bärkraft uppfylldes inte. Det var bakgrunden till den kamp som Småhusägare mot boendeskatt startade hösten 1995, med John Böttiger som den ledande personen i den segdragna kampen, mot den orättvisa fastighetsskatten.

John Böttiger har skrivit en bok där han summerar vad som hände och han varnar för vad som kan hända på nytt: Galna Boskatten. En halverad fastighetsbeskattning och kampen för upprättelse. (Småhusägare mot boendeskatt, 2011)

Många av Böttigers och hans medarbetares förslag på hur skatten borde förändras blev verklighet efter regeringsskiftet 2006. De nådde (tillsammans med andra) målet att göra fastighetsskatten rättvis och godtagbar. Hotet att tvingas flytta var till slutligen undanröjt. Deras kamp visar att det går bra att påverka politiken även om man bara är några stycken. Allt deras arbete gjordes helt ideellt.

Att köpa ett hus är för de allra flesta den största affären i livet, skriver Böttiger. Finansiering, kostnader, lån, fördelar och nackdelar diskuteras inom familjen, med vänner och bekanta och inte minst med banken och mäklaren. Det är många frågor, som måste få sina svar. Men det räcker inte med att veta vad som gäller för stunden. Man måste också blicka in i framtiden. Kommer vi har råd att bo kvar, när barnen kommer, om någon blir arbetslös eller när vi blir gamla ? Har vi tillräckliga marginaler för räntehöjningar ?

Det går naturligtvis inte att förutse – de svenska politikernas dåliga hantering av Sveriges genom tidernas största bankkris – som medförde att allmänheten och företagen tvingades betala alla kostnader för att de svenska bankerna skulle överleva. Men det borde vara rimligt att spelreglerna inte drastiskt förändras genom politiska beslut.

Det är mycket, som varit och i många fall fortfarande är fiktivt kring fastighetsskatten. Den baseras på en fastighetstaxering med fiktiv rättvisa, väl maskerad genom ett system med standardpoäng, tabellnivå, belägenhetsfaktor, VA-klass, åldersfaktor och allt vad det kan heta.

Ett skattesystem måste bygga på vissa grundläggande principer, som inte finns i Sverige. Det måste uppfattas som rimligt och skäligt för att vara acceptabelt och legitimt hos medborgarna. Avvikelser från detta skapar osäkerhet och olust hos skattebetalarna och inbjuder till fusk och manipuleringar med regelsystemet. Vid utformningen av skattesystemet måste hänsyn tas till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. De i detta sammanhang viktigaste principerna, som politikerna måste lära sig att följa när de stiftar nya lagar, och som de fortfarande inte följer är:

Diskrimineringsprincipen,likabehandlingsprincipen, proportionalitetsprincipen och rätten att få sin sak prövad i domstol.

För att skattesystemet för småhus skall fungera och få acceptans från medborgarna fordras att följande blir klarlagt:

Motivet för skatten. Samordningen mellan olika skatter. Vad det är som beskattas ? vilket typ av skatt som tas ut ? Vem som skall betala skatten t ex för arrendetomter och tomträtternas mark.

Skattesystemet i Sverige måste dessutom vara förutsägbart, ha saklig mätbar grund, inte innebära dubbelbeskattning, inte verka hämmande på byggande och reparationer, vara begripligt för var och en och vara rättvist. Det är inte många kriterier som är uppfyllda när det gäller dessa punkter. Hela det svenska skattesystemet är ett ihåligt lappverk – som få förstår sig på – och där till och med skattejurister och revisionsbyråer går bet, när medborgarna försöker reda ut begreppen, och det är deklarationsdags.

John Böttiger reder ut begreppen vilka skatter det är som belastar småhusen:

Fastighetsskatt/fastighetsavgift. Förmögenhetsskatt (slopad 2007) Reavinstskatt vid försäljning. Skatt på uppskov vi anskaffning av ersättningsbostad (införd 2008) Stämpelskatt på förvärv och inteckning. Till detta kommer även moms, skatt på bosparande och energi samt en del andra avgifter.

I Sverige hade vi tidigare en internationellt sett hög förmögenhetsskatt (1,5 %) och låga fribelopp (2006 gällde 1,5 miljoner för ensamstående och 3 miljoner för gifta). Att ha så hög skattesats när närmast absurt i en lågränteekonomi. Det låga fribeloppet gjord att helt ordinära småhus i attraktiva områden kunde komma att inräknas i det förmögenhetsbeskattade beloppet.

Eftersom varken fastighets – och förmögenhetsskatten hade någon koppling till småhusägarens inkomst slog skatten hårdast mot dem med låga inkomster och som saknade annan förmögenhet. Fastighetsskatt – och förmögenhetsskatt togs ut på taxeringsvärdet. Det innebar att detta värde blev dubbelt beskattat.

En anledning kan ha varit att man hävdade att det var boendenyttan, som beskattades men när de skulle värdera denna ”nytta” ”blev” det taxeringsvärdet som togs som bas för skatten.

En annan form av dubbelbeskattning är att man i dag tar ut både kapitalskatt (fastighetsskatt) och konsumtionsskatt (moms) på småhusen. En sådan dubbelbeskattning finns ingen annan stans i det svenska skattesystemet. Grundregeln är att staten tar ut antingen kapitalskatt eller konsumtionsskatt. Dubbelbeskattningen var alltså egentligen felaktig.

Boendeskatten bryter dessutom mot Likviditetsprincipen som tidigare har varit vägledande för svenska beskattning. Att hävda att fastigheten vid en framtida försäljning skulle betinga ett högt pris, ger inga kontanter att betala den löpande skatten med.

Arne Kjönsberg (s), sade i en debatt i riksdagen den 14 juni 2001: ”vi socialdemokrater menar, och här är vi verkligen beredda att ta strid, att skatterna ska tas ut efter rättvisa principer och efter bärkraft:”

Lever vi på samma planet ? Var finns rättvisan i boendeskatten ? Hur kan man då ha som mål att skatten skall tas ut efter bärkraft, när boendeskatten helt saknar kontakt med den enskildes inkomst ? frågar sig John Böttiger.

Reavinstskatten eller kapitalvinstskatten, som den numera heter är den fula ankungen i skatten på småhus, hävdar Böttiger. Motivet för skatten har trasslats bort i och med att småhusägarnas vinst inräknas även inflation under innehavstiden. I sådana fall är det svenska staten som gör en vinst, även i de fall som småhusägaren inte gjort någon som helst reell vinst.

Det enda hållbara motivet för boendebeskattningen är statens glupande aptit på medborgarnas pengar, som politikerna strör omkring sig, utan att tänka sig för om de används på bästa sätt. Alla andra argument stöter på motargument, som gör att de inte håller i praktiken. Sakliga skäl för att belasta boendet i småhus speciellt hårt saknas helt, hävdar John Böttiger som menar att en skatt med så många fel och brister inte kan accepteras i en rättsstat.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen