Sprit låter mycket farligare än vad det är. Om spriten intages i måttliga mängder. En som gör det är Steffo Törnquist som njuter av sin sprit. Både bokstavligen och bildligt. Avnjuter spriten gör han långsamt, men försiktigt, vilket man bör göra med både vin och sprit. I en rikt illustrerad bok: Steffos spritbibel (Lind & Co 2012) samlat all sin kunskap och erfarenhet av sprit.

Bokens titel: Steffos spritbibel
Författare: Steffo Törnquist
Förlag Lind & Co, 2012

I 50 fullspäckade , rikt illustrerade kapitel guidar han läsaren genom spritvärlden, från udda sorter som absint och arrak till giganter som whisky, cognac och vodka. Han krossar myter, beskriver processer, berättar anekdoter och tryfferar med topplistor och tips.

Steffo blandar calvados i vispgrädden, sprutar rom i osten och vet exakt vilken ålder en cognac bör ha för att göra cigarren gudomlig. Han har lett SM för sommelierer, gjort spritdokumentärer i TV, utbildat på universitetet, är kunglig hovleverantör i spritkunskap, sitter i styrelsen för Vin-och sprithistoriska museet och åker land och rike runt som spritmissionär.

Vilken tequila är kanon till Pollygodis, vilken snaps är är gudomlig till ananas ? I boken får du veta det och mycket, mycket mer. Hans praktverk innehåller dessutom ett dussintals mat- och drinkrecept. Samt snapsvisor. Hur han hinner med allt är svårt att förstå. Steffo Törnquist är med överallt. Som programledare i TV, föreläsare, krönikör, och han har tidigare gett ut en handfull böcker om livets njutningar.

I boken berättar han om Gustav III och hans förhållande till brännvinet. Strax före sin död sade han: ”mitt enda felsteg som regent var affären med brännvinet” Och då hade vi att göra med en kung som startade krig för fåfängans skull. En kung som tömde statskassan, orsakade landssvält och helst av allt ville spela kvinna på teaterscenen. Affären med brännvinet var alltså något i hästväg. Gustaf III historia med spriten varade i tolv år. Vilket var då hans stora misstag med spriten i livet ?

Det var i en desperation över en sinande statskassa den bisarre kungen fick idén att staten skulle ta över all tillverkning av brännvin. Ingen förstod hur han tänkte. Det var nog många som också rynkade på näsan när det svenska systembolaget bildades och lade beslag på all distribution i Sverige, av både vin och sprit. Ett monopol som sakta men säkert håller på att luckras upp genom vårt lands inträde i den Europeiska unionen 1995.

Gubben Grönstedts liv skildras också med inlevelse i Steffos spritbibel. Johan Daniels krögartalang var sensationell. Redan 1702 hade Sveriges vinskänkar slagit sig samman i ”Vinskänkarssociteten”. Under de första åren i Stockholm hoppade han mellan en rad krogar och firmor som handlade med vin och sprit. 1834 blev han sin egen. Då köpte han källaren ”Stiernan på Österlånggatan 45 i Gamla stan, som kom att bli dåtidens kändiskrog, och som i hög grad var uppbyggd som Falu Källaresal med såväl krog som vinhandel.

Det var punschen som gick bäst, skriver Steffo. Folk drack punsch med samma aptit som katter lapar grädde och Grönstedts blå som fick bära hans eget namn gick för en av de bästa. Varje år fick han utöka sin personal och 1846 öppnade han en filial i det Lindska huset ett av stans flottaste borgarhus på Västerlånggatan 68.

Det var just till invigningen av filialen, den 16 november 1846, som Johan Daniel Grönstedt sålde sin första flaska cognac.

När sedan svenska staten i början av 1900-talet fann det vara en god idé att skaffa monopol på alla vin-och sprinthantering i riket så var Grönstedt det första företaget att tvångsinlösas. Grönstedt fick leva kvar som dotterbolag till Vin & Spritcentralen till 1931, men sedan dess har Grönstedt inte varit annat än ett varumärke. Johan Daniel Grönstedt blev 70 år gammal. I dag lever hans namn kvar i punschen och hans cocnac. Få namn smakar lika gott. Få namn kluckar lika ljuvligt, tycker Steffo.

Steffo skriver också om tequilan som han betraktar som missförstådd och mytomspunnen. Det påstås att i tequila finns en mask man blir kul av att svälja. Det är fel. Det påstås att baksmällan man riskerar av tequila är som en kniv i huvudet. Det är fel. Det påstås att tequila kommer från den hallucinogen kaktus, fel, att man skall slicka på salt innan man dricker tequila, fel, fel, fel anser Steffo. Det sägs att tequilan ursprungligen kramades ur det 400:e bröstet på en gudinna, fel. Om ingen annan dryck finns så många vanföreställningar.

Hur det verkligen förhåller sig med tequilans egenskaper berättar Steffo, så vi kan bli rättade i alla våra vanförställningar om denna dryck. I Sverige hade tequilan en storhetstid på 1980-talet. Främst genom Tequila Knack – en törstens armbrytning, som däckade mången yuppie på innekrogarna under börsklipparåren.

Likör förknippar Steffo med sex. Det vill säga den primitive mannens föreställning om den villiga kvinnan. I med sockret i brännvinet, i med brännvinet i kvinnan i sängen. Ungefär så löd teorin, Men likör är inte bara sex. Likör är också socker. Utan socker är likören ingen likör. EU-lagen kräver minst 100 gram socker per liter sprit. Tillverkar man sprit exakt efter ett likörrecept, men drar ner på sockret till 99 gram så har man inte gjort likör, utan kryddsnaps.

När jag avslutar recensionen av Steffos spritbibel blir det förstås snapsen som kommer på tapeten. Det är nog svenskarnas mest älskade spritdryck. När Tre Kronor en smula överraskande just vunnit VM-guld i hockey i Moskva 1957 och där står Tumba, Dubbelnisse och gänget på prispallen och sjunger Helan går.

Skandal ? Inte alls ! Tvärtom rapporterade de sovjetiska tidningarna dagen efter hur fint de nationalistiska svenska gossarna behärskade sin nationalsång. På sätt och vis hade de sovjetiska medierna rätt.

Hur låter den snapsvisan då ? För alla som ännu inte är tillräckligt initierade, låter den så här:

Helan går
Sjung hopp fadderallan hej.
Och den som inte helan tar
Han heller inte halvan får.
Helan går
Sjung hopp fedderallan lej,

Publiken baxnade när de hörde sången när Tre Kronor stod på prispallen och sjöng Helan går. Aldrig tidigare hade de hört ett lag kunna sin nationalsång så väl, alla kunde texten, alla gjorde oktavhöjningen, alla hade korrekt längd på pausering i slutet av sången.

DDe är allt bra patriotiska de där svenskarna tänkte de nog.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningenfont>