[Hemsida]  [Skicka vykort]  


Kärlekshistorien bortom all besinning
Av Mats Lönnerblad - 21 april
2013

F Scott Fitzgeralds bok Den store Gatsby, i en ny, utmärkt och efterlängtad översättning och efterord av Christian Ekvall (Nova Press, 2012) är en av den moderna litteraturens mest inflytelserika och uppmärksammade romaner som inte visar någon tendens att förlora sin förmåga att fascinera.

Bokens titel: Den store Gatsby
Författare: F Scott Fitzgerald
Översättning Christian Ekvall
Förlag; Novapress, 2012

Den store Gatsby publicerades för första gången den 10 april 1925. Boken hamnade på andra plats när Modern Library publicerade sin lista över 1900-talets främsta romaner.

Man kan inte påstå att Gatsby är en bok för professorerna, skriver Ekvall i bokens efterord. Det skulle nog inte heller JD Salingers romangestalt Holden Caulfields The Catcher in the Rye (Svensk titel: Räddaren i nöden) hålla med om. Gatsby är allt vad Fitzgerald ville att den skulle vara: Något nytt, något extraordinärt, något enkelt och vackert, men med ett invecklat mönster.

Fitzgerald påverkades nog av sin familjs förhållande till släkten och sin fars misslyckanden, när han skrev sin berömda roman. Faderns karriär betraktades som en skamfylld historia. Han misslyckades med alla sina handelsföretag, tog vid 45 års ålder anställning som försäljare av dagligvaror, och blev så småningom avskedad – troligen på grund av sitt drickande.

Under hela Scotts uppväxttid var familjen beroende av ekonomiskt stöd från modern Mollys rika släkt, vilket gjorde Scotts och lillasystern Annabellas tillhörighet något oklar, vilket också speglas i Gatsby, när berättaren i boken Nick Carraway, börjar umgås med sina rika grannar.

Romanfiguren Gatsby var nog den position som författaren själv ville uppnå med sitt liv, men som han aldrig lyckades genomföra. Som elev vid en katolsk privatskola i New Yersey visade han upp en desperat vilja att nå framgång på alla områden som intresserade honom.

Under ett jullov hemma i St Paul förälskade Scott sig i Ginerva King, en rikemansflicka från Illinois. Det blev början på en bitter erfarenhet som skulle eka genom hela hans produktion, bland annat i beskrivningen av Jay Gatsbys ungdomsförälskelse i Daisy Fay. Under ett besök hos familjen King fick Fitzgerald höra att ”rika flickor gifter sig inte med fattiga pojkar”, och formuleringen i Gatsby om ” kungens dotter, den gyllene flickan” lär vara en ordlek på efternamnet.

I boken: The beatiful and the damned var en skaplig kritikerframgång för Fitzgerald, som även den sålde bra. Återigen gjorde han vad som lätt kunde tolkas som ett självporträtt, i så fall med fokus på sitt eget äktenskap, samtidigt som det var en satir över ”smarta” New Yorkbor, affärs – och reklamvärlden samt populärkulturen. Hjälten i den boken hyser en önskan att ”upprätthålla illusionen om att sanning och skönhet på något sätt hänger ihop”.

Den store Gatsby är inspirerad av Scotts och hans fru Zeldas tid som bosatta i Great Neck, Long Island, från oktober 1922 och fram till Europaresan. Det är också här som romanen utspelar sig, även om halvön har fått heta West Egg. ”West” signalerar att Gatsby och Nick Carraway tycks ha hamnat här därför att de är westernes, inte bara i geografisk mening utan även i fråga om idealistisk tradition.

Romanen inleds med att Nick Carraway – kommer till New York för att bli aktiemäklare, flyttar in i en villa och börjar umgås med det flärdfulla paret Tom och Daisy Buchanan. Till granne får han en ytterligt gåtfull och kollosalt förmögen person som brukar ge storslagna fester utan att själv visa sig. Han namn är Jay Gatsby.

I tjugotalets Amerika är kontinenten sedan länge utforskad och Nick och Gatsby har sökt framgång på östkusten, kontinentens affärscentrum – en tillbakarörelse liksom första världskriget innebar en förflyttning tillbaka till Den gamla världen. Det är att visa framgångar i kriget och alltså

Den gamla världen som Gatsby har fått möjlighet att göra sociala framsteg på den egna kontinenten, och han omger sig med en mängd europeiska statussymboler. Han kör en Rolls Royce, bor i ett palats inrett enligt gamla franska moden, och överdriver gärna sin koppling till Oxford University.

Romanens titel fångar fint upp Nicks ambivalens till Gatsby, skriver Christian Ekvall i sitt efterord. Den store Gatsby för tankarna till en cirkusartist eller illusionist, helt enkelt den föga trovärdige bluffmakare han är. Men samtidigt görs Gatsby till en ”stor” och delvis beundransvärd man i och med Nicks berättelse om honom, vars främsta syfte tycks vara att ge honom en slags upprättelse, som om han vore missförstådd.

Nick kallar honom för ”Guds son”, i en roman där Gud är en reklamskylt. Kanske har Jesus kommit till jorden för att visa att vi är på väg att sjunka i likgiltighet, och vad är då Nicks ambition med berättelsen om inte att få Gatsby att återuppstå – i litteraturen.

Gatsby är lika känd för miljön som målas upp, den glittrande partyvärlden i New York under det vimsiga 20-talet, med nattklubbarna och upptempojazzen, med det obekymrade förmögna partyfolket med sina snabba sportbilar och efterfester i lyxvillaförorterna, som för handlingen – den blossande heta kärlekshistorien som trotsar både besinning och förnuft.

Den dramatiska höjdpunkten i romanen utspelar sig under sommarens hetaste dygn, då allting får sin upplösning. Den livslögn, som Gatsby levat med under så många år, blir ordentligt avslöjad. Konsekvenserna blir förödande. Den besinningslösa kärlek, som han varit beredd att gå hur långt som helst för att vinna, blir till slut hans egen olycka.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningenfont>

 

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida