[Hemsida] [Skicka vykort] Våld som medel att uppnå målet Av Mats Lönnerblad - 8 juni 2013 |
När duvorna försvann av Sofi Oksanen, i översättning av Janina Olov (Albert Bonniers förlag 2013) är en gastkramande berättelse om ockupation, motstånd och förräderi i Estland, under och efter andra världskriget. Bokens titel: När duvorna försvann Sofi Oksanen (född 1977) är uppvuxen i Jyväskylä i Finland med en estnisk mor och en finsk far. När duvorna försvann ansluter till hennes tidigare romaner om Estlands närhistoria. Stalins kossor (2003) och Utrensning ((2010) För Utrensning vann hon som första författare både Runebergspriset och Finlandiapriset samt tilldelades Nordiska Rådets litteraturpris 2010. Hennes roman är en berättelse om hände i Estland när två fascistiska stater: Tyskland under Adolf Hitlers groteska styre och Sovjetunionen under Josef Stalins skräckvälde. Länderna konkurrerar i kampen om den militära och politiska makten i Estland. Mellan 1939 och 1944 förvandlas Estland från att vara en självständig stat, till en belägrad zon, under ockupationsmakterna Sovjetunionen och Nazityskland. Länderna avlöste varandra under den militära maktkampen. Estland blev Sovjetrepublik sommaren 1940. Tusentals opositionella avrättades eller deporterades till Sibirien. 1941 Lyckades Adolf Hitler och hans anhang köra ryssarna på porten för att själva ockupera Estland. Tyskland skickade slugt nog fascistiska agenter in i landet redan innan Estland ockuperades av de hitleriska krafterna. Genom utrotningskrig och deportation av judar avvisade Hitler sedan, i likhet med Stalin, alla förnuftsresonemang och diskussioner – bägge förnekade efter deras intåg i landet, de flesta av demokratins kvaliteter och styrelseskick, särskilt en sådan som är grundad på parlamentarism eller maktdelning. Fascism under deras vansinniga skräckvälde – sanktionerade i stället våld som medel att uppnå målet – på det sätt de bägge på olika sätt försökte införliva Estland i deras egen maktsfär. Fascistofficerarna i den tyska armén fick bråttom när Röda Armén närmade sig på nytt 1944, för att återta makten i Estland. De fångar man inte hann deportera sköts och brändes sedan på bål. Estland förvandlades till en lydstat under Stalin och bytte namn till Estniska socialistiska sovjetrepubliken Sovjetunionen. Sofi Oksanens roman sträcker sig från tidigt 1940-tal till sent 1960-tal. I centrum för den skrämmande berättelsen står kusinerna Edgar och Roland. Edgar är medlöparen och anpasslingen som hyser stor beundran för bägge ockupationsmakterna. Han är gift med Juudith, som han saknar förmåga att älska. Han ser i stället bara till sina egna möjligheter och lyckas också med konststycket att tjäna både Sovjetunionen och Hitlers tyskland efter bästa förmåga. Edgar visar ingen som helst hänsyn till sin egen omgivning. Han kollaborerar med både nazister och kommunister, anger sina släktingar och vänner, övervakar mördandet i koncentrationslägren, fabricerar falska bevis, för att vinna gunst hos dem som för tillfället har makten. Roland är boken hjälte som vägrar att anpassa sig. Hans fru Rosalie mördas under kriget. Han ger sig in i kampen för att försöka befria landet och genom hjälpa så många som möjligt från att förvisas till ockupationsländerna till tvångsarbete eller för att avrättas. Juudith, vars tragiska äktenskap med Edgar hon lider av, får ett oväntat avbrott. I tron att han försvunnit under kriget blir hon hjälplöst förälskad i en tysk – där hon äntligen får uppleva den kärlek och omtanke hon alltid drömt om – men hennes dröm krossas. Kärleken får ett abrupt slut. Edgar återvänder till henne. Deras förhållande återupptas på nytt med stora tragiska konsekvenser för henne. Sofi Oksanen brutala skildring av ett mycket olyckligt äktenskap och vad som händer när landet blir ockuperat, är också en roman om människors val. Trohet och otrohet, anpassning och oförmåga till anpassning i ett litet lands vars öde är att gång på gång falla i erövrarnas händer. Att hon brinner för sitt ämne går inte att ta miste på. Skildringen vad som händer när ockupationsmakterna tar över i Estland skildras med ett ursinnigt patos. Det är fruktansvärda händelser som beskrivs med tragiska påföljder för alla som drabbas, och som hon nu skriver om för tredje gången i När duvorna försvann. Mats Lönnerblad Bankrättsföreningen |
Hemsida |