|
[Hemsida] [Skicka vykort] Från entreprenör till förvaltare Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 15 juni 2013 När det sociala projektet från mitten av 1900-talet pågick i full skala var det en fantastisk verksamhet som pågick i Sverige. En social "revolution". Nu är den svenska staten inte längre entreprenör utan förvaltare, hävdar Lotta Vahlne Westerhäll som är professor i offentlig rätt – med särskild inriktning på socialrätt – vid den juridiska institutionen på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.Bokens titel: Den starka statens fall ? Lotta Vahlne Westerhäll har forskat i ämnet och gjort en rättsvetenskaplig studie av svensk social trygghet 1950 – 2000 och skrivit boken: Den starka statens fall ? (Norstedts juridik 2004) Enligt henne, är en rekonstruktion av det sociala projektet nödvändigt. Skälen är demografiska, politiska, ekonomiska, rättsliga och sist men inte minst etiska, skriver författaren.Statens inflytande och styrning av den sociala tryggheten på dessa områden har under åren 1950 – 2000 varierat i styrka och tagit sig många olika intryck, skriver hon. Det socialrättsliga äventyr som började på allvar 1950 har femtio år senare mer eller mindre upphört och den entreprenörsglöd som kännetecknade staten har falnat. Det strukturbygge som uppfördes på 1950-och 1960-talet har tjänstgjort och tjänstgjort väl under 1970. Och 80.för att under 90-talet, när den svenska bankkrisen pågick som värst, vittrar sönder.Vad behövs då för att återskapa den entreprenöriella staten – en stat som inte enbart förvaltar utan skapar, sätter igång nya projekt och är öppen för nya behov, krav och möjligheter ? Synpunkter på sådant återskapande ges i boken, som vänder sig till alla dem som inom universitetsvärlden, utredningsväsendet, politiken mm är intresserade att söka besvara frågan utifrån rättsliga och etiska synpunkter.Vad hon konstaterar är att i ekonomisk goda tider kan den statliga förvaltningens förberedelsemakt liksom dess utförarmakt fungera och uppställda välfärdsmål uppnås. Det finns dock många bevis för att så inte är fallet i lågkonjunkturer och vid den höga arbetslöshet som orsakas av statligt slöseri , med medel som regeringen egentligen inte förfogar över, men som används för andra ändamål än de är avsedda för. Ett exempel, som jag själv skrivit om i flera artiklar och i mina böcker, är hur de svenska pensionsfonderna utarmas – när pengarna används till annat – än de från början var avsedda för.Dessa strukturella förändringar visar sig också tydligt inom rättsordningen. Rättighetslagar förvandlas till servicelagar. Förvaltningsdomstolarna minskar i antal och möjligheterna att överklaga kringskärs. Förarbetena i form av av utredningar och propositioner har inte längre samma betydelse som förr som rättskälla, efter det att Sverige gått med i den europeiska gemenskapen, som kräver tydliga lagar i stället för de luddiga förarbeten som Sverige fortfarande tillämpar. Den traditionella rättsliga regleringen i ett samhälle som Sveriges typ genomgår en allvarlig legitimitetskris. Det är en allmänt spridd uppfattning att det lagstiftas för mycket och att Sverige inte följet EU-rätten som man borde. Det sker på samma sätt som de svenska domstolarna negligerade Europakonventionens bestämmelser under många år, innan EU-medlemskapet till slut borde gjort det politiskt omöjligt, att trotsa Europakonventionens bestämmelser. En central faktor – varför det är så svårt att kritisera det svenska rättssystemet – enligt min egen uppfattning är den enorma författningsmateria som kännetecknar hela det svenska rättssystemet som gör det svårt för gemene man att ta ställning till och rikta rationell kritik emot, trots att det är befogat. En sådan kritik framförs inte heller i svenska massmedia eftersom journalister då skulle få ägna alltför mycket tid på att gräva fram alla fakta för att komma med en rättvis analys i sakfrågorna.Många av dessa författningar präglas av kortsiktiga intresseavvägningar. De långsiktiga välfärdsmålen förlorar därmed sin centrala plats i trygghetssystemet. Den politiska demokratin förändras. En rationell diskussion om normerna och deras innehåll är omöjlig för medborgarna att föra, eftersom rättens systematisering genom alla förarbeten som ersatt tydliga lagar, helt förlorat sin överskådlighet. Mängden olika normer har vuxit så mycket i Sverige att man har förlorat den helhetsbild som är nödvändig för en systematisk behandling av rättsliga problem. Stora rättsprocesser i våra domstolar får pågå i decennier, utan det blir några avslut. Advokater tillåts ljuga, utan det blir några som helst rättsliga påföljder. Den åtalade eller motparten får därmed ingen "rättvis rättegång" som stipuleras enligt Europakonventionen.. Åklagare lämnar inte över sina bevis till motparten, som de är skyldiga att göra. Domare följer inte EU-rätten eller begär förhandsbesked i viktiga mål avseende EU:s direktiv. Rättens inre rationalitet hotar att falla sönder, anser Westerhäll. Men rättens legitimitet har dock inte för den skull inte i grunden ifrågasatt som den borde, enligt mitt förmenande. Trots misstro och frustration inför det svenska rättssystemets ogenomtränglighet och systembrist finns det ändå ett generellt systemförtroende – som jag har svårt att förstå – som gör att de flesta fortfarande är lojala till systemet.Orsaken kan nog vara den stora normmängd som har tillkommit på det sätt som grundlagen stipulerar. Att stadgade normer följs noggrant är utgångspunkten för medborgarnas förtroende för staten. Även om den formella sidan av normeringen är acceptabel måste dock kritik få riktas mot normeringens effektivitet. Det svenska rättsväsendet är överbyråkratiserat och möjligheten att faktiskt få systemet att fungera i livets mångahanda och ofta oväntade situationer blir allt mindre. Det är sålunda en viktig och central forskningsuppgift att försöka genomföra en undersökning som tar ställning till en del av de problemkomplex som förändringarna i den rättsliga svenska strukturen har givit upphov till som Lotta Vahlne Westerhäll tar upp på ett systematiskt och väl genomfört sätt i sin omfångsrika och genomarbetade studie. Frågetecknet i hennes titel på boken: Den starka statens fall ? borde därför ersättas med ett utropstecken !
Mats Lönnerblad |
| Bankrättsföreningen |
|
Hemsida |