Från våren 1991 och framåt använde Nordbankens ledning alla tänkbara grepp, varav några var olagliga, för att knäcka entreprenören och finansmannen Erik Penser och samtidigt lägga beslag på hans aktier i Nobelindustrier, skriver Bengt Ericson i boken: Spekulanten. En bok om Erik Penser och hans tid. (Lind & Co 2013)

Bokens titel: Spekulanten. En bok om Erik Penser och hans tid
Författare Bengt Ericson
Förlag: Lind & Co 2013

Bengt Ericson är en av Sveriges mest erfarna ekonomijournalister. Han har tidigare varit ansvarig utgivare för Dagens Industri, chefredaktör för Veckans Affärer och mångårig korrespondent i London och New York.

Han har tidigare bland annat skrivit den hyllade boken: Antonias Revansch som handlar om Antonia Ax:son Johnson som under den förra bankkrisen höll på att förlora hela sitt företagsimperium, men lyckades komma tillbaka ännu starkare än tidigare. Bengt Ericson återkommer nu på samma tema genom att skildra Erik Pensers verksamhet som företagare.

Spekulanten är den fantastiska berättelsen om en ung man från Eslöv som på rekordtid byggde upp en enorm förmögenhet, förlorade alla sina pengar och sedan kom tillbaka som miljardär igen. Allt medan Sverige – i sviterna från den förra bankkrisen – förändrades i grunden.

Våren 1984 fick Erik Penser hela den svenska finansvärlden att hicka till, skriver Ericson. Då presenterades för första gången en tryckt årsberättelse för Pensers privata förvaltningsbolag Yggdrasil. Siffrorna var fullständigt häpnadsväckande: Vad som börjat som ett 150.000-kronors bolag fyra år tidigare, var nu ett företag med en aktieportfölj värd mer än 2,2 miljarder kronor.

Redan året därpå skedde omvälvande turer i Yggdrasil. Erik Penser sålde Carnegie fondkommission, som han ägde, till statliga PK-banken för 2,7 miljarder kronor och Penser skulle bli den näst störste ägaren i banken. Sedan brakade helvetet löst.

1985 bestämde riksbankschefen Bengt Dennis, med stöd av bland annat finansminister Kjell-Olof Feldt, att avskaffa de regleringar som tidigare begränsat kreditgivningen i de svenska bankerna. Utlåningstaken togs bort och mer skulle följa. 1987 fick svenska banker öppna filialer utomlands och 1989 försvann valutaregleringen. Sammantaget bäddade det för en veritabel huggsexa inom den svenska finansindustrin.

Fram till 1990 ökade de svenska bankerna utlåningen till landets hushåll med 100 miljarder per år, tre gånger högre än tidigare. Företagskunderna visade ännu större aptit. I den riktningen ökade kreditgivningen med nära 200 miljarder om året, sex gånger mer än förr. Som en direkt följd drabbas samtliga svenska banker av stora kreditförluster. Värst ute var PK banken – med svenska staten som majoritetsägare – som hade köpt på sig förlusttyngda Nordbanken.

Köpeskillingen uppgick till 5,7 miljarder kronor, kontant. Det var mer än 50 procent över rådande börskurs. PK-banken övertog alltså både Nordbankens namn och dåliga krediter som man fick på köpet. Bara någon månad efter köpet upptäcktes flera konstiga kreditupplägg i gamla Nordbanken.

Rune Barnéus tillträdde som VD i Nordbanken i mars 1990 och betraktades som allas guldgosse. Men redan i augusti tvingades den ihopslagna bankkoncernen gå ut med en kommuniké, där det befarades att det fanns kreditförluster för 1,7 miljarder kronor. Och värre skulle det bli.

Den siffran skulle i november samma år justeras upp till ett tapp på mellan 3 och 3,5 miljarder kronor. Rune Barnéus hjältegloria falnade. I början av 1991 handlade det om kreditförluster på 5,2 miljarder kronor. Både styrelse och ledning fick avgå.

Vilka skulle nu ta hand om den sjunkande skutan ? Finansminister Allan Larsson tänkte till. Han anställde Björn Wahlström som ny Ordförande i den kapsejsade banken. Wahlström saknade all bankerfarenhet. Han anställde Jacob Palmstierna, som nyligen blivit avskedad från SE-banken på grund av sina suspekta affärer, som ny vice ordförande i banken. Tillsammans bestämde de sig för att försöka få banken på fötter igen med hjälp av Hans Dalborg, utan någon större bankerfarenhet, som kom in som ny VD i banken.

Det första Allan Larsson ville göra var att få bort Penser från PK-banken och lägga beslag på alla hans tillgångar i Sverige, som förutom de aktier han hade i banken, bara hade fortsatt att öka i värde. Bland annat hade Penser förvärvat Nobelindustrier, där Penser och närliggande bolag i samma intressesfär var majoritetsägare, vars aktier PK-banken ville åt för att stärka sin egen kassa.

Morgan Stanley hade gjort en bedömning av kemikoncernens verkliga värde och kommit fram till att en utförsäljning av Nobels olika delar skulle inbringa mellan 12,8 och 16,5 miljarder kronor. Penser blev uppkallad till Nordbankens kontor och med hot om personlig konkurs tvingades han skriva över alla sina tillgångar i Sverige till Nordbanken.

Björn Wahlström tvingade honom att för en krona per styck, förvärva hans bolag Yggdrasil, Gyllenkamme, Universal och Expo Nord. Tillsammans ägde dessa bolag bland annat 70 procent av Nobel. Det stora bankrånet var ett faktum.

I augusti 1991 var Erik Penser – som så många andra företag under denna period – hjälplöst på väg utför, mot en järnaxel bestående av regeringen, Finansinspektionen och storbankerna som tillsammans bestämt sig för att rädda de förlusttyngda svenska bankerna på allmänhetens och företagens bekostnad..

Men historien om Erik Penser slutar inte här. Yggdrasil stämde Nordbanken för att Nordbanken lagt beslag på Nobelindustrier och förlorade i alla rättsinstanser. Penser hade, trots att han förlorat Nobelindustrier, innan dess lyckades få tillbaka Yggdrasil efter segslitna förhandlingar med banken – och kunde starta om på nytt.

Pressade som de var av dåliga lån började bankerna agera allt mer brutalt i syfte att stärka sina egna positioner. Följden blev rena blodbadet bland kunderna, som jag själv skildrat i flera av mina böcker.

Slakten kulminerade 1992. Detta år sattes 21.000 företag i konkurs, motsvarande 85 bolag varje dag i veckan. Fyra år senare kunde man konstater att det under perioden 1991- 1995 hade inträffat 83.000 företagskonkurser i Sverige, fler än i Tyskland som ändå har tio gånger så många invånare. Den samlade kapitalförstörelsen kunde uppskattas till mer än 200 miljarder kronor.

Hur gick det då för Erik Penser ? Penser kom tillbaka. Det skedde via bland satsningar på sitt lantbruk i England och eget bankaktiebolag, och investeringar i Stockholmsbaserade Pan Capital, med ett dotterbolag i Florida som ägnar sig åt handel med valutor, aktier, derivat och obligationer och andra räntebärande placeringar.

Vad som nu händer med bankerna vet ingen, eftersom den stora globala bankkris nu härjar i både Europa och USA nu är mycket värre än den förra "hemmagjorda" svenska krisen. Både Antonia Ax:son Johnson och Erik Penser lyckades komma tillbaka. De utgör en minoritet. Av alla dem som drabbades har de flesta blivit "evighetsgäldenärer" utan någon som helst kompensation. Bankrånen kan fortsätta i Sverige, eftersom lagstiftaren inte bryr sig om att skydda företagare från att rånas av sin bank.