Thomas Sjöberg (född 1958) har arbetat som journalist och författare i över 30 år med särskild inriktning på personporträtt och biografier. 2011 tilldelades han Frilanspriset för sina betydande journalistiska insatser.

Ingmar Bergman gjorde närmare sjuttio produktioner för bio och TV. Han satte upp över hundra teaterpjäser för scen och radio. Samtidigt var han gift fem gånger och fick nio barn. Några av den tidens största skådespelerskor var hans älskarinnor.

Detta oerhörda tempo hade ett högt pris, skriver Sjöberg. Bergman befann sig ofta i ett tillstånd av ångest och rädsla och efter sig lämnade han bedragna fruar, övergivna älskarinnor och barn och ständigt oroliga föräldrar. Samtidigt lyckades han bli både förstådd och förlåten.

Allting Bergman gör sker i ett snabbt tempo. 1940 förlovar han sig med Marianne von Schantz. Förlovningen med von Schantz bryts. 1942 har han ett förhållande med Karin Lannby. Förhållandet tar slut. Träffar Elsie Fisher. Dottern Lena föds. 1944 träffar han den gifta Ellen Strömholm. 1945 föds dottern Eva och 1946 föds sonen Jan.

1947 skiljer sig Bergman från Elsie Fisher Bergman och gifter om sig med Ellen Strömholm, född Lundström. Tvillingarna Mats och Anna föds. 1949 inleder Ingmar Bergman ett förhållande med gifta Gun Grut (född Hagberg) och reser till Paris med henne. 1951 föds sonen Lill-Ingmar. 1952 skiljer han sig från Ellen Bergman och inleder ett förhållande med skådespelerskan Harriet Andersson.

Hänger ni med ? 1955 inleder Ingmar Bergman ett förhållande med skådespelerskan Bibi Andersson. 1957 inleder han ett förhållande med gifta Ingrid von Rosen (född Karlebo) och träffar pianisten Käbi Laretei. 1958 inleder han ett förhållande med Käbi Laretei. 1959 skiljer sig Ingmar Bergman från Gun Bergman och gifter sig med Käbi Laretei. Dottern Maria som han i hemlighet har med Ingrid von Rosen föds. 1962 föds sonen Daniel i äktenskapet med Käbi Laretei.

1965 inleder Ingmar Bergman ett förhållande med den norska skådespelerskan Liv Ullman. Med henne får han dottern Linn. 1969 skiljer sig Bergman från Käbi Laretei och gifter sig med Ingrid von Rosen 1971.

Här kunde historien om Ingmar Bergmans kvinnoeskapader slutat, men det gör det inte. Många av hans älskarinnor från bland annat film- och teatervärlden finns inte uppräknade.

Vad som återstår att berätta hur hårt de kvinnor som han träffade drabbades av hans snabba kärlekar. Med stöd av en unik dokumentation i form av moderns dagböcker, brevväxling inom familjen och handlingar från arkiv visar Thomas Sjöbergs bok en ny och okänd sida av den världsberömde regissören som bokstavligen kunde gå över lik för att få sin vilja igenom både i arbetet och privat och hur han använde sig av sina kvinnor för att berätta sin historier, på både teatern och i filmsammanhang, genom dem.

Det vittnar bland annat vad Jan-Carl von Rosen råkade ut för när han blev en ofrivillig bricka i ett utstuderat äktenskapsdrama och ännu ett offer i den berömde filmregissörens närmast maniska begär efter kvinnor, som redan var upptagna, skriver Sjöberg.

Så kunde de hela varit över. Men det var det inte. Efter en uppslitande skilsmässa där Ingrid von Rosen, fick vårdnaden om alla fyra barnen och behålla hemmet, kastades maken ut från bostaden och hindrades från att besöka barnen i deras tidigare bostad trots att vare sig Bergman eller hans före detta hustru bodde kvar i huset. Det hade sina orsaker:

Så snart skilsmässan mellan makarna von Rosen blivit klar intogs villan de bott i av hantverkare som målade om väggar och en rekvisitör bytte ut delar av inredningen. Barnen fick flytta upp på övervåningen och nedervåningen förvandlades till en inspelningsplats för Ingman Bergmans TV-drama Scener ur ett äktenskap. Huvudrollerna Johan och Maria spelades av gode vännen Erland Josephson och förra älskarinnan Liv Ullman. En annan av Bergmans kvinnor, Bibi Andersson, hade en biroll. Och Bergmans nya hustru Ingrid skötte allt det administrativa kring inspelningen.

Jan-Carl von Rosen kunde bara se på när hans tidigare hem genomgick en total förändring och invaderades av alla dessa Bergman-skådespelare och Bergman-vänner för ett TV-sänt äktenskapsdrama, som inte bara påminde om hans egen sak utan också, inte minst, på många sätt var en karbonkopia av Bergmans egen relationsproblematik. Han har förklarat att inspirationen till dramat kom från den gången då han rymde med Gun Grut till Paris och berättade för sin fru Ellen om sveket.

Hur kändes det då inte för familjen von Rosen när pappan blev tvungen att flytta ifrån huset de alltid hade bott i, och pappan inte längre fick träffa sina barn som han ville, kan jag bara föreställa mig.

Han struntade fullständigt i att skicka blommor, han bjöd inte på lyxiga supéer, resor och hotellnätter. Han imponerade inte med flådig klädsel, tvärtom koketterade han med lumporna. Nej, det hon såg i hans kanske största dragningskraft var anletsdragen sekunderna före ett raseriutbrott, när han "stramade munnen och rovdjurständerna kom fram". Hon beskriver halvsänkta ögonlock, en hypnotisk blick och en "vampyrliknande kurva på överläppen."

Ingmar Bergman var kung i kulturvärlden. Den som vågade kritisera honom i Sverige fick på käften. Det fick teaterkritikern Bengt Jansson uppleva när han infann sig på Dramaten i Stockholm för att bevista en av Bergmans repetitioner. Han blev nedslagen och utvisad från teatern.

För att inte tala om alla dessa kvinnor var regissörens första färgfilm som spelades in 1964. Det skulle vara en komedi, men jag förstod aldrig poängen med denna film, som snabbt försvann från biograferna. Filmen var inte rolig. Filmen handlade om kritikern Cornelius (Jarl Kulle), som för att skriva en biografi om en cellist, intervjuat kvinnorna i dennes bekantskapskrets vilket resulterade i diverse erotiska förhållande, med några av Bergmans älskarinnor i de olika rollerna

Mot bakgrunden av Thomas Sjöbergs inträngande biografi över Ingmar Bergmans privata liv, hade nog den filmen gjort sig bättre som en tragedi, med tanke på alla drabbade i Ingmar Bergmans omgivning, på grund av hans fullständigt hänsynslösa framfart på det privata planet mot sina fruar och älskarinnor, som han sedan hänsynslöst utnyttjade i sitt eget filmskapande.