Robert Galbraith är en pseudonym för J.K Rowling, den storsäljande författaren till Harry Potterböckerna. Silkesmasken; i översättning av Charlotte Hjukström (Wahlström & Widstrand förlag, 2015) är den andra boken i den lovprisade deckarserien om Cormoran Strike. Den första romanen, Gökens rop, gavs ut 2013..

Huvudpersonen är Cormoran Strike, som har varit militärpolis, som tvingats sadla om till privatdetektiv. Detta, på grund av en svår bombskada som skedde när - han tjänstgjorde i Afghanistan. Det fått följden av att han tvingats byta jobb och amputera en del av ena benet; vilket gjort att han har haft svårt att försörja sig själv.

I likhet med den förra romanen utspelar sig handlingen i London. Den förra romanen: Gökens rop handlade bland annat om den mörka sidan av berömmelse och vilken roll verklig vänskap spelar och hur de flesta av oss är nyfikna på de rika och berömda. Silkesmasken berättar om vad som händer inom förlagsvärlden.

Efter att tillsammans med sin assistent Robin lyckats lösa ett svårt morddrama - som polisen från början trodde var ett självmord - har Cormoran Strike blivit berömd och efterfrågad. Han har även, trots en konstant dålig ekonomi, lyckats behålla sin unga duktiga assistent, vars fästman hon snart skall gifta sig med, som både är svartsjuk och inte alls är förtjust i hennes jobb, trots att hon var Strike till stor hjälp när det gällde att lösa det förra mordfallet.

Rika klienter strömmar till. Men, till en början de domineras av rutinuppdrag som går ut på att skugga otrogna äkta par, tills en dag en liten obetydlig kvinna kommer in på Strikes kontor och stör honom, när han redan är upptagen med en annan av sina rika klienter, och ber honom om hjälp att hitta hennes make som är försvunnen sedan en tid. Strike blir genast intresserad av hennes problem. Medan hans rika klient, som tycker sig inte längre få tillräckligt med uppmärksamhet från honom, försvinner ut från kontoret.

Hennes make är romanförfattaren Owen Quine. Hon försäkrar Strike att förlaget och agenten som företräder hennes make, kommer att betala vad det kostar. Hon vill inte anmäla makens försvinnande till polisen eftersom han har för vana att försvinna med jämna mellanrum till någon av sina älskarinnor, och alltid brukar höra av sig på nytt efter en tid, vilket inte skett denna gång.

När Strike börjar undersöka saken står det snart klart att de finns mer bakom Quines försvinnande än hans fru anar. Författaren har just avslutat ett manus som innehåller många giftiga beskrivningar om nästan alla han känner inom förlagsbranschen. Om romanen publiceras kommer flera liv att slås i spillror - så nog finns det många inom hans närmaste krets har all anledning i världen att försöka tysta honom för gott - och försöka få manuset att inte bli publicerat.

När Cormoran Strike till slut lyckas hitta Quine har han redan blivit mördad, vilket skett under rituella, dramatiska och vedervärdiga omständigheter. Mordet har skett på samma sätt som han skildrar i sitt manus i den ännu outgivna boken, vars manus ändå hunnit spridas till den närmaste kretsen.

I likhet med den förra romanen lyckas författaren hålla spänningen vid liv genom hela boken. Vem eller vilka som är skyldiga till det bestialiska mordet är svårt att förutse. I likhet med den förra romanen har polisen en uppfattning och Cormoran Strike en annan. Polisen vill inte att Strike skall lägga sig i mordutredningen - vilket han ändå gör - med fara för sitt eget liv.

Owen Quine visar sig snart ha fler ovänner en vänner i den förlagsvärld han lever i. Det finns många som skulle vilja mörda honom. Manuset innehåller mörka hemligheter om både agenters, förlagschefer och författares privata sexliv som skulle kunna ödelägga deras fortsatta verksamhet om boken kom ut.

Strike och Robin behandlas av många som de försöker få kontakt med som någon som katten släpat in; som litterärt obegåvade. När den populäre romanförfattaren Fancourt intervjuas av Strike om vad han vet om manuset till Owen Quines nya bok: Bombyx Morie, som även handlar om författarens första fru, försöker han sätt Strike på plats, men misslyckas totalt.

Författaren påstår att - Cormoran Strike sett bättre dagar. Att han inte passar in i rollen som privatdetektiv. Dessutom vet inte Strike vad han talar om. För att ge eftertryck åt sina ord citerar han Ben Jonsson: "Jag är en stackars gentleman, en soldat, som förr skulle skämmas för att försörja mig på detta simpla sätt", varpå Strike vänligt svarar med att citera Catullus på latin, som översättaren översatt till svenska:

Så du har nästlat dig in och förbränt mina tarmar

- Ja, för så känns det - och stulit allt jag höll kärt ?

Du har bestulit mig grymt och förgiftat vår vänskap,

skövlat mitt liv och besmittat vår vänskap med pest.

Vad Robert Galbraith/J.K Rowling lyckas få fram i Silkesmasken är hur en del författare till slut blir karikatyrer av sig själva. Hur författare som en gång hittat sin roll, gärna upprepar sig för att behålla sin läsekrets i stället för att förnya sig själva.

För min egen del måste jag berömma J. K. Rowling för att själv ha lyckats inom två svåra områden; med mycket hård konkurrens. Genom Harry Potterserien har hon skrivit ungdomslitteratur som översatts till lika många framgångsrika filmer och fängslat en hel generation. Att sedan gå över till att skriva deckare kan inte ha varit lätt. Där har hon lyckats, genom att skapa spänning och innehåll, och hitta sin egen stil, som inte påminner om några andra deckarförfattares sätt att skriva.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund