Den italienske författaren Umberto Eco som skrev sin hyllade debutroman " Rosens namn", som blev en världssuccé - återkommer ofta till när jag befinner mig i Italien på somrarna - Nu har han skrivit en ny roman: "Upplaga noll " i en träffsäker översättning av Barbro Andersson (Brombergs Bokförlag 2015) som denna gång handlar om att skapa en ny tidning i Milano.

Umberto Eco (född 1932) är författare professor och filosof. För den breda publiken blev han känd med romanen Rosens namn (1983) och har sedan dess utgivit ett tjugotal böcker som både består av både romaner och sakprosa.

I romanens inledning får vi möta huvudpersonen Collona som får i uppdrag att skriva en bok om en ny tidning som skall startas, som kommer att heta: I morgon. Den skall handla om hur man framgångsrikt kan producera en dagstidning. Det är ett spännande och lönsamt uppdrag. En mellanhand, som heter Simei anställer honom för uppdraget att leda verksamheten, och för att hjälpa till med att inspirera medarbetarna.

Redan från början står det klart att initiativtagaren som kallas för "kommendöreren" har ett dolt syfte med tidningen. Entreprenören bakom projektet är välkänd som hotellägare och äger redan en rad TV-stationer som producerar populära TV-program, där han bland annat visar vågade TV- shower. Han lyckas skapa stor uppmärksamhet kring sin egen person i media vad han än företar sig både inom politik och massmedia.

"Kommendören" för tankarna till mediemogulen Silvio Berlusconi, som brukar kallas för "il Cavaliere" med tanke på alla unga damer han umgås med även privat och där skandalerna kring hans affärsintressen och leverne duggar tätt.

Tanken bakom tidningens skapelse är att traditionella europeiska dagstidningar brukar berätta nyheterna från föregående kväll och aldrig blir aktuella. Därför heter italienska och franska och engelska tidningar: Corriere della Sera, le Soir eller Evening Standard. och den gemensamma nämnaren för dessa tidningar är att de berättar nyheterna från föregående dag som vi redan hört på kvällsnyheterna från TV. Det är därför tidningarna berättar allt som vi redan vet och säljer allt sämre.

Dagstidningarnas öde i Europa kan numera liknas vid veckotidningar. Avsikten med den nya tidningen är att kunna berätta om vad som skulle kunna hända i morgon, med fördjupade artiklar och oväntade och spekulativa händelser.

Umberto Eco vet hur skapandet av de stora anglosaxiska tidningarna går till. Om de berättar om en eldsvåda eller bilolycka kan de givietvis inte säga vad de själva tycker. Mellan citationstecken för de då inte uppgifter från ett vittne, en man på gatan, en företrädare för allmänna opinionen. Satta inom citationstecken förvandlas påståenden till fakta, det vill säga det är att faktum att den där personen har uttryckt just den åsikten som passar ihop med journalistens egna tankar.

Slugheten i att väcka tillräcklig uppmärksamhet ligger i att först citationstecken runt en banal händelse, sedan runt en annan med omdömesgill åsikt som i hög grad liknar journalistens egen. Läsaren får därför intrycket att bli informerad om två händelser, men leds att bara acceptera en enda åsikt - den som journalisten vill få fram - och som är den mest övertygande och passar in i tidningens politiska mönster.

Tidningarna kan inte heller längre ägna sig alltför mycket åt kultur eftersom läsarna numera intresserar sig mer för tidningarna sportbilagor och därför förvandlas tidningarna kultursidor till en blandning av kultur och underhållning.

Romanen "Upplaga noll" inramas med berättelser av verkliga händelser och bjuder dessutom på vass samhällskritik. Boken kastar nytt ljus över en kedja mörka händelser i Italien som handlar om både maktspel, påvemord, hemliga högerorganisationer och frimurarloger och försöker besvara frågan om hur Mussolini dog 1945. Men själva syftet med tidningen hålls hemligt för de nya medarbetare, som skall skapa den nya tidningen.

I Umbero Ecos roman liksom i många av hans tidigare böcker; berättar författaren flera historier samtidigt - men han lyckas binda ihop händelserna på ett bra sätt - vilket gör att man inte anar hur slutet på historien kommer att bli. Men den fantastiska inlevelsen, språket och gestaltningen i hans ursprungsroman: "Rosens namn" har han tyvärr aldrig lyckats uppnå på nytt.

Hur gick det då med Ecos tidningsprojekt ? Svaret återfinns redan i titeln på boken. Hur det gick till, tänker jag däremot inte avslöja. Som flitig tidningläsare tänker jag ofta på hur tidningarna genom internet förlorat sin sin roll och inte längre har råd att erbjuda samma service som tidigare. Vad jag själv uppskattar mest är både riks- och lokaltidningarnas ledare, kultur och ekonomisidor, som för det mesta ger en allsidig och spännande bild vad som händer i Sverige och världen.

Svaret på frågan hur betaltidningarna skall kunna skapa sig bätte ekonomi; ligger nog i att det fortfarande är så många tidningar som bjuder på innehåll både i tidningen och på internet via mobil och dator, utan att förstå de ekonomiska konsekvenserna detta medför.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund