I sin bok: Upplysning i det 21:a århundradet (Fri tanke förlag, 2015) redogör Christer Sturmark om sin egen filosofiska utveckling som i botten handlar om konsten att tänka klart utifrån sitt eget perspektiv på livet, religionen och döden. Den humanism som Sturmark förespråkar är den sekulära livsåskådningen.

Bokens titel: Upplysning i det 21:a århundradet
Författare: Christer Sturmark
Förlag: Fri Tanke Förlag, 2015

Chister Sturmark är medveten om att många kommer att uppfatta boken som oförsonlig religionskritik, vilket i själva verket inte alls är hans mening. Han tror att många läsare som har en personlig tro - kan stötas bort av hans argument - men det är inte avsikten med boken.

Vad han reagerar emot är hur religiösa fundamentalister agerar mot oliktänkande. I dag dödas homosexuella eller fängslas på grund av människors tolkningar av Guds vilja. Religiösa fundamentalister publicerar avrättningar på internet och uppmuntrar till heligt krig. Människor tror att Gud kan bota dödliga sjukdomar genom mirakel. Vanföreställningar om häxor och demoner som behöver drivas ut resulterar i misshandel och dödsfall, där till och med barn finns bland offren. Unga kvinnor kidnappas och våldtas, i Guds namn.

I boken upptar de existensiella frågorna det största utrymmet. Varifrån kommer jag ? Varför finns jag ? Varför finns det någonting alls snarare än ingenting ? Vad innebär det att vara människa ? Vad ska jag tror på ? På vad bygger jag min moral ? Och slutligen: Vad är meningen med livet ?

En människa kan vara sekulär, men ändå vara gudstroende, vilket Sturmark inte är. Han anser att tron är en privatsak och att samhället ska organiseras på ett sådant sätt att det är ett neutralt förhållande i förhållande till skilda religiösa övertygelser. Sturmark menar att det kan vara bra att minnas den intellektuella moralens princip: "Tro på något om och endast om det finns goda skäl att hålla det för sant."

I stället för tro förespråkar han vetenskapen som i själva verket inte är någonting annat än att mer systematiskt sökande efter kunskap där man använder det lilla barnets metod: att inte ta något för givet, att undersöka själv, att vrida och vända, bita och smaka på verkligheten. Detta eftersom vetenskapens väsen egentligen inte är någonting annat än ett strukturerat och systematiskt prövande och tänkande.

Är då religion och vetenskap förenliga?, frågar han sig. Hans svar är att denna fråga egentligen är ganska enkel att besvara: Religion och vetenskap är förenliga så länge religionen inte har några sanningsanspråk som står i strid med vetenskapliga resultat. Enkelt uttryck: Så länge religionen inte säger något om verkligheten är det inga problem.

Har då religionen aldrig gjort någon nytta för vetenskapen ? Jo, i ett vetenskapligt perspektiv har den det. Föreställningen att världen är begriplig har historiskt varit förknippad med uppfattningen att det finns en intelligent Skapare. Utan tron på begriplighet skulle det vara meningslöst att ägna sig åt vetenskap, menar Sturmark. På så sätt har religionen banat väg för vetenskapens framväxt.

För Christer Sturmark personligen har vetenskapen med all sannolikhet förlängt hans möjligheter att uppleva själva livet. Han anser sig ha goda chanser att leva dubbelt så länge som sina förfäder gjorde, för några hundra år sedan. Han kan ha möjligheten att umgås dubbelt så länge med sin familj, se sin son växa upp, läsa böcker och försöka bli lite klokare.

Men Sturmark delar inte Aristoteles argument att universum skulle vara så välorganiserat och strukturerat att det blir orimligt att tro att de skulle uppkommit av en slump. Aristoteles hävdar ju att världen är så välordnad att den måste blivit finjusterad av en Skapare, nämligen Gud. Alltså finns Gud, vilket också är min uppfattning.

För att något ska ske måste det ju finnas en orsak. Ingenting händer av sig självt. Kedjan av orsaker måste börja någonstans. Det är denna förste rörare som vi kallar Gud.

Vad Sturmark reagerar mot är hur långt fundamentalister är beredda att agera mot oliktänkande både under medeltiden och i dag.Som ett exempel nämner han Giordano Bruno (1548 - 1600) som studerade vetenskap och matematik, vilket ledde till att formulerade idéer som kom i konflikt med kyrkan. Till slut greps han av den katolska inkvisitionen och brändes levande på bål på Campo di Fiori i Rom den 17 februari år 1600, där han numera står avbildad som staty, för att hedra hans minne..

Det sekulära tänkandet som Sturmark förespråkar har utvecklats ur antikens Grekland, via renässansens Italien och upplysningens England till dagens sekulära idérörelser. En gemensam grundprincip har varit den fria tanken: människans rätt och skyldighet att tänka fritt utan dogmer, med hjälp av det förnuft som vi begåvats med, vilket måste vara svårt att ha några invändningar mot.

För de Gudstroende är det enklare: människan består ju av kropp och själ och de två är separata fenomen. Gud har gett människan själ en fri vilja så hon kan välja sina handlingar.

Frågan om livets mening kan betyda att vi människor själva skapar mening med våra liv. Att "mening" är något i ständigt vardande, en skapelseprocess av fritänkande människor som får leva i frihet- vilket Christer Sturmark anser att vi borde sträva efter - vilket också är lätt att hålla med om.

Själv delar jag Sturmarks uppfattning om hur farligt det är att ingå i en sekt som man ändå måste betrakta de olika fundamentalisterna som misstolkar och förvränger religionen. Efter att själv hela livet varit intresserad av de filosofiska grundfrågorna och dessutom producerat två filmer på detta ämne med bland annat den dåvarande ärkebiskopen Olof Sundby, Ingemar Hedenius och den ungerskfödde juristen och filosofen Stefan Hlatky för Esselte Science (1978) "Livets mening" och "Helhetsbegreppet" för skolorna för att åstadkomma en början till en dialog.

Min egen uppfattning efter att ha läst Christer Sturmarks bok är att den dialoglösa konfrontationen ifråga om livets orsak och mening mellan religionen (gudstro) och materialism (ateism). Målet för denna konfrontation måste ju vara att så småningom kunna ersätta alla osakliga teorier om förhållanden i verkligheten med en saklig upplysning om hela orsakssammanhanget.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund