Halvvägs (Albert Bonniers förlag, 2015) är Fredrik Reinfeldts egen berättelse om tjugofem år i svensk och internationell politik. Reinfeldt skriver om en ung samhällsintresserad man som strax efter sin 40-årsdag blev Sveriges statsminister.

Bokens titel: Halvvägs
Författare: Fredrik Reinfeldt
Förlag: Albert Bonniers förlag 2015

Mera makt - men utan att själv kunna påverka så mycket - fick Reinfeldt när han med röstsiffrorna 58 - 55 valdes som ny förbundsordförande i Moderata Ungdomsförbundet (MUF) 1992. Då frågade han sig vad som nu skulle ske. Han såg flera utmaningar. Under den svenska bankkrisen (1987 -1993) befann sig svensk ekonomi i fritt fall. Efter att kronförsvaret föll i november 1992 steg arbetslösheten dramatiskt och Sverige fick snabbt ett växande budgetunderskott.

Den analys Reinfeldt gjorde var; att regeringen när Carl Bildt var statsminister och Bo Lundgren bankminister, låg mycket illa till. Den djupa ekonomiska krisen var en följd av bankernas vårdslösa utlåning och av politiska missgrepp under slutet av 1980-talet.

Reinfeldts tid i ungdomsförbundet ser han som rolig men också som en svår och prövande tid. Han insåg redan då att han måste balansera mellan olika idéer och förslag, mellan människor som vill olika och som har olika utgångspunkter. För det andra insåg Reinfeldt att en framgångsrik politiker måste ha förmågan att få med sig människor, kunna leda organisatoriskt och förverkliga förslag och försöka undvika att hamna i personkonflikter.

Han fick själv känna kraften av den tidigare finansiella bubblan som politikerna från både vänster och höger, bankerna och politikerna hade skapat. Den lägenhet han hade köpt i miljonnivå 1991 hade sjunkit dramatiskt i värde. Två år senare, när han själv sålde lägenheten hade den halverats i värde till en halv miljon, vilket lärde honom att varje bankkris som följer riskerar att radera ut stora tillgångar och skapa oreda i samhället.

Förra bankkrisen var år av bistra besked och nedskärningar när 60.000 skötsamma företagare fick sina krediter uppsagda av bankerna och begärdes i konkurs. Skatteintäkterna minskade när färre arbetade, och till slut på grund av brett efterfrågefall när stora tillgångsvärden föll eller helt utraderades. Den djupa ekonomiska krisen 1987 - 1993 är den svåraste prövning Sverige har genomgått i modern tid.

Den 25 oktober 2003 valdes Fredrik Reinfeldt till nya partiordförande för Moderaterna. Han ville då inrätta en nya arbetslinje i den ekonomiska politiken och för att det krävdes en lättare beskattning för alla med lägre inkomster. Moderaterna enades också om att genomföra satsningar på den skattefinansierade välfärden, skolan och sjukvården.

Omläggningen av den ekonomiska politiken var den ena huvudlinjen i skapandet av Nya Moderaterna. Den andra var arbetslinjen och omläggningen av arbetsmarknadspolitiken. Beskattningen av arbete hade varit för hög, framförallt för låginkomstagare. Marignaleffekterna skapade utanförskap och alla sjukskrivningarna förvärrade situationen. Delar av arbetsmarkandspolitiken var trubbig och gav dåliga resultat. Politiken hade varit inställd på att dölja arbetslösheten snarare än att hjälpa människor att skaffa riktiga jobb.

Moderaternas nya politik skulle lägga grunden för fler jobb, ökad tillväxt och ordnade offentliga finanser. Det svenska rättsväsendet skulle få större ekonomiska resurser. För att kunna uppnå de målen föddes Alliansen hemma hos Maud Olofsson i Högfors Västerbotten i augusti 2004.

Men det var först den 17 september 2006 som svenska folket röstade fram en Alliansregering. Fredrik Reinfeldt valdes till statsminister den 5 oktober. Nya Moderaterna var valets stora segrare, när Moderaterna ensamt blev större än de tre andra Allianspartierna, tillsammans.

Knappt hade ett år gått i regeringsställning innan en ny global bankkris briserade 2007. Den värsta kris övergående i lågkonjunktur och ren depression som världen sett sedan 1930-talet. Precis som under den förra "hemmagjorda" bankkrisen hade bankerna denna gång lånat ut mycket pengar till stora vinster, utan att samtidigt inse riskerna.

Först på våren 2008 informerade finansminister Anders Borg om de betydande förluster som byggts upp i det amerikanska och europeiska banksystemen. I september 2008 kollapsade Lehman Brothers. Hela det amerikanska systemet befann sig i gungning.

I de mörkaste stunderna år 2008 stod vi på randen till en ny kollaps av det finansiella systemet. Också i Sverige. Efter bankerna kom företagen som varslade brett och ville ha hjälp. Den rika världen kom nu snabbt att skuldsätta sig till nivåer vi inte sett i modern tid.

Tidigare regeringar hade tillåtit bankerna säga upp krediter för välskötta företag och låta företagen gå i konkurs, under den förra bankkrisen. Denna gång var Alliansen mer försiktig efter all kritik som jag och andra riktat mot regeringen Bildt och den tidigare bankministern Bo Lundgren i artiklar och böcker.

Reinfeldt hade lärt sig läxan av tidigare regeringars misstag. Denna gång höjdes aldrig räntan till 500 procent. Några företag som bankerna utsett som "skräpkreditföretag" som staten fick ta hand om, ville Alliansen inte medverka till.

Hittills verkar Sverige klara denna kris bättre än omvärlden. Alliansen såg i stället till svensk ekonomi återhämtade sig medan alla andra länder hade ökat sina skulder och använt sig av mycket stora budgetsaneringar som i flera fall ledde till att de nu - när den värsta krisfasen var över - tvingades börja föreslå stora besparingar. Sveriges skulder hade minskat och Alliansen hade sett till att vara försiktigare än förra bankkrisen med de offentliga finanserna.

Min uppfattning är att Fredrik Reinfeldt gjort ett bra jobb, till skillnad mot sina senaste företrädare inom moderaterna, på samma post. Han lade grunden till de Nya moderaterna och tog initiativ till Alliansen. Han har all anledning att vara stolt över sin gärning. Belöningen lät heller inte vänta på sig. Reinfeldt vann två val i följd och var statsminister under 8 år. Under hans tid som statsminister uppmärksammades också Sverige för sitt höga reformtempo och för Alliansens sätt att hantera den senaste svåra finanskrisen som vi ännu inte sett något slut på.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund