För att ta reda på vad en framgångsrik entreprenör och företagare hade att säga om den saken besökte jag Mats Qviberg på hans kontor på Norrlandsgatan 15 i mitten av mars där Investment AB Öresund har sitt säte.

Bokens titel: Boken om Q
Författare: Mats Qviberg berättar för Lotta Byqvist
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2015

Jag hade tidigare läst Svenska Dagbladets ekonomijournalist Carolina Neuraths uppmärksammade bok om de ekonomiska turerna kring HQ Bank i boken : Den stora bankhärvan, Norstedts förlag 2011. Jag ville nu bilda mig en egen uppfattning kring de dramatiska turerna kring HQ Bank; vad som hände med deras tidigare lönsamma men riskfyllda verksamhet.

Tillfället att tala med Qviberg om vad som hänt kom, när jag hunnit läsa hans egen version av händelseförloppet i boken: Boken om Q berättad för Lotta Byqvist, Albert Bonniers förlag 2015. Jag ringde upp Investment AB Öresunds nye VD Gustav Lindner och bad att få träffa Mats Qviberg, vilket kunde ske samma dag.

Den största bankkrisen i Sveriges historia - har jag ju själv skrivit åtskilliga artiklar om, långt tidigare, i både fackpress som dagspress - och i boken: Från bankkris till börskris, Bankrättsföreningen 2003. Den inträffade under perioden 1987 - 1993 när samtliga svenska storbanker, utom Handelsbanken var på obestånd och skulle gått i konkurs, om inte staten gått in som "räddare i nöden". Den gången tvingades staten rädda krisbankerna med hjälp av allmänhetens och företagens pengar. Ägarna i storbankerna hade gett upp och kunde inte tillskjuta mer pengar.

Vad som intresserade mig var att närmare undersöka hur Finansinspektionen kunde dra in tillståndet för HQ, så snabbt, trots att ägarna garanterat banken fortbestånd med att tillskjuta nytt eget kapital för att stötta banken. Det hade ju inte tidigare kunnat ske när det gäller såväl Föreningssparbanken, Första Sparbanken, Gota Bank, Nordbanken och SE-banken som alla var på obestånd under den förra stora bankkrisen. Det var tradingavdelningens resultat som sänkte HQ Bank och gjorde att investmentbanken blev av med sitt banktillstånd.

Tidigare hade detta också skett när Carnegie blev av med sitt banktillstånd och fick nya ägare. I Carnegie var det tradingchefen Alksandar Adamovic och två av hans medarbetare som fick klä skott för investmentbanken Carnegies fall. Trots att alla stora positioner hade kontrollerats extra noga av företagets ekonomi- och riskavdelning. Carnegie ansåg själva att värderingen var godkänd.

Det hjälpte inte när Finansinspektionen kom på besök och tvingade styrelsen och VD:n för Carnegie beslutade sig för att tradingavdelningen omgående skulle stängas. I Carnegie blev sedan tradingavdelningens chef och två av hans medarbetare sedan anklagade för brott, som de aldrig begått. Men till slut blev de frikända i domstol eftersom de kunde bevisa att de inte begått några överträdelser av investmentbankens interna regler.

Om Carnegie bara tillåtits att behålla sina positioner tills det var rätt läge att sälja hade Carnegie räddats och gått med stor vinst. Det finns ju inga köpare som kommer ens i närheten att betala det rätta priset om man tvingas sälja för tidigt.

Chocken på marknaden över domen för det 200 år gamla företaget var total. Finanskrisen hade skördat sitt första svenska bankoffer, men inte det sista.

Fredrik Crafoord var HQ banks tradingchef. Vad som stod klart för Finansinspektion när de började granska HQ Banks tradingportfölj var att allt inte stod rätt till med investmentbankens tradingverksamhet. Tradingportföljen var övervärderad. Bolagets nye VD Mikael König fick snart klart för sig hur saken låg till. Han hade ett tungt jobb framför sig att försöka rätta till problemen och att besluta sig för att stänga ner tradingavdelningen. Min bestämda uppfattning är att tradingavdelningen, i likhet med vad som hände i Carnegie, tvingades stänga alldeles för snabbt.

När bristerna och felen redan var åtgärdade och HQ stod väl rustat inför framtiden hände det osannolika. Martin Andersson på Finansinspektionen drog in HQ banks banktillstånd.

Mats Qviberg menar att Finansinspektionens beslut att dra tillbaka banktillståndet för HQ Bank var att utdela dödstraff, innan man haft rättegång. När investmentbanken i slutet på maj 2010 berättat för Finansinspektionen att de skulle stänga tradingportföljen och ta kostnaden och att aktieägarna garanterat balansräkningen, borde detta ha räckt. Det kunde ingen av de stora krisbankerna själva garantera under krisen 1987 - 1993 - som inte utan massiv hjälp från svenska staten - hade klarat sig helt helskinnade ur krisen.

Händelserna för de bägge mindre bankerna som inte ansågs systemviktiga var att de själva skulle ha klarat ut sina egna problem om inte finansinspektionen och staten gått in och sänkt både Carnegie och HQ Bank och samtidigt minskat konkurrensen på den svenska bankmarknaden till förmån för de stora bankerna som tilläts göra en obehörig vinst på bekostnad, när de bägge investmentbankerna försvann.

I sin bok hävdar Mats Qviberg att han själv inte betraktar sig som entreprenör, utan han är i "begagnatbranschen", men där kan jag inte hålla med honom. Han har ju själv satsat allt på sina affärsidéer, tagit risker, investerat sina pengar och jobbat dygnet runt för att bli bättre än sina konkurrenter. Varför vill Finansinspektionen dra in hans banktillstånd och samhället försöka straffa honom, för händelser som skett i ett dotterbolag där han inte ens varit anställd och där det tidigare radarparet - Sven Hagströmer och Mats Qviberg - hade ju varit överens om hur de skulle bära sig åt för att rädda företaget genom att själva tillskjuta nytt kapital.

Ingen blev ju straffad när storbankerna var på obestånd och revisorerna godkände deras årsredovisningar trots alla numera vet att det var andra fick betala för deras misstag.