Ekonomijournalisten och författaren Michael Lewis fullbordar sin trilogi med sin senaste bok: Flash Boys, i översättning av Gabriel Setterborg, Modernista förlag 2016. Han har granskat de senaste 30 årens globala korruption på finansmarknaderna, som även Sverige har drabbats av i stor omfattning, kanske vår egen epoks viktigaste men minst förstådda brott.

De senaste 10 åren har finansmarknaderna, som jag själv hittills skrivit 8 böcker om, varit så snabb och undergått så stora förändringar att vår mentala bild av den inte längre stämmer med verkligheten. Inte ens experterna kan längre lämna några exakta besked om vad som redan har hänt och kommer att hända med bankerna i fortsättningen.

De rapporter som tidningarna skriver om och som går ut till allmänheten i både vårt land och utomlands är många gånger både motsägelsefulla och opålitliga. År 2007 då subprimekrisen exploderade var även det första året som efterfrågan på allt snabbare kommunikation mellan världens börser tog fart.

Bankerna och deras mäklare började lära sig ur man kunde plocka ut miljarder från sina kunder utan att de förstod vad som hade hänt. När det inte längre gick att sälja subprimelån började i stället högfrekvenshandlarna lära sig hur man kunde lura sina investerare på andra sätt.

Michael Lewis beskriver i sin bok Flash Boys de tre olika aktiviteter som ledde fram till grotesk ohederlig börshandel. Den första döpte de till "elektronisk frontrunning" - man såg en investerare göra något på en handelsplats och då rusade man före honom till nästa.

Den andra kallade de "rabatterat arbitrage" - man utnyttjade den nya mikrosekundhandels till att sno åt sig en del av de kickbacks som fondbörsen erbjöd utan att tillhandahålla likviditeten på denna kickback skulle locka fram. Ju fler ställen man kunde bedriva aktiehandel på, desto fler tillfällen kunde högrekvenshandlarna agera mellanhand mellan köpare och säljare på en annan. Ett helt sjukt system.

Den tredje, och den mest spridda, döpte de till "långsamma marknadens arbitrage". Den förekom när högfrekvenshandlare såg hur priset på en aktie ändrades på en viss fondbörs och hur han plockade order som fanns på andra börser innan de hann reagera. När det kom till kritan var det inte högfrekvenshandeln i sig själv som var tvivelaktig. Det var ohederligheten.

Kurserna på den numera helt datoriserade börserna ändrar sig i dag alltför snabbt för att människor ska ha en chans att hinna med och därför har högfrekvenshandlarna tagit på sig den uppgiften. Hur viktig deras roll faktisk är kan utläsas av deras stora omsättning. År 2005 gick en fjärdedel av all handel på de offentliga börserna genom HTF-företagen; år 2008 hade den siffran stigit till 65 procent.

Men det finns även andra sätt att skapa en finanskris. Vid halvårsskiftet år 2007 var Goldman Sachs obligationshandlare i full färd med att underblåsa en global finanskris. På det mest utstuderade sätt hjälpte man den grekiska regeringen att fiffla med bokföringen och dölja sina stora skulder, och man omvandlade osäkra bolån till bostadsobligationer som man sedan tjänade kolossala pengar på när de förföll.

Om man tänker på den globala finanskrisen som startade 2007 i USA och som Michael Lewis också skrivit om i sin uppmärksammade bok: "The big short", Penguin Books 2015 som också blivit en mycket bra och pedagogisk dokumentärfilm måste jag fråga mig: Hur kunde man ge bostadslån utan ta kreditupplysning? Det skedde också i Sverige under vår egen stora bankris (1987 - 1993) när de svenska bankerna uppvärderade kommersiella fastigheter till fantasipriser. Det är helt vansinnigt. Nu handlar man med biljoner dollar på fondbörserna och ingen har en aning om hur allt fungerar, för man lämnar inte ut några upplysningar.

Vad jag har svårt att föreställa mig är hur bankerna kunde utnyttja sina kunders aktieorder för att aktivt agera för att på kundernas beskostnad sabotera en börs som blivit till för att hjälpa kunderna i stället för att skapa ett ordentligt system från början där korrekt beteende belönas. Systemet gör det motsatta. Det är helt logiskt för en mäklare att bete sig lömskt.

Aktiemarknaden är riggad. Den hyllade världskapitalismen var en tom bubbla som man nu gör sitt bästa för att reparera. Högfrekvenshandlarna gick hem varje dag utan position på marknaden. De handlade på en marknad ungefär som när en korträknare på ett kasino spelar Black jack. De spelade endast när de hade övertag. Det var förklaringen till att de kunde handla fem år i sträck utan att förlora pengar en enda dag.

Min förhoppning är därför att man snarast rensar upp i börsträsket, vilket man nu försöker göra när man till slut upptäcker vilka oegenligheter som har begåtts. Men det är sällan någon enskild person som straffas.

I januari 2015 bötefällde Finansinspektionen UBS för att i sin dark pool ha skapat ordertyper som gjorde det möjligt för högfrekvenshandlare att exploatera vanliga investerare utan att göra sig besvär med att informera icke-högfrekvenshandlare vilka order kom till poolen. UBS varken nekade till eller medgav att det gjort det.

Det är så storbankerna brukar reagera. På samma sätt som storbanken Nordeas nya VD och styrelseordförande nu försöker göra när man försöker bortförklara det omfattande skattefusket med så kallade brevlådeföretag i Panama, som nyligen läckte ut till världspressen och där Sverige också är inblandad.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund