Sverige behöver ett nytt ramverk för politiskt beslutsfattande med bättre incitament för kompetens ledarskap; ett system byggt på en djupare och friare demokrati, skriver Leif V Erixell i sin bok: Omstart Sverige (Nordberghs förlag, 2015)

Begreppet "rättsstat" innebär att en stat styrs av lagar och regler om hur beslut skall tas och att lagar - snarare än politikers nyckfulla beslut avgör konflikter i både brottsmål och tvistemål, anser Erixell.

Lagen måste gå före godtycket. Statens makt borde således vara begränsad. Men för att medborgaren skall kunna lita på att rättsstaten uppfyller sina löften gentemot alla medborgare i staten krävs det dels att lagarna princip verkar lika för alla samt att det finns särskilda lagar som skyddar medborgarna mot ingrepp och övergrepp.

Det är sådana lagar som återfinns i EU:s direktiv; som är överordnad svensk rätt, men som fortfarande inte följs i många rättsliga tvister som jag tagit del av. Det gäller även de svenska domstolarnas sätt att följa; Den Europeiska Konventionen om de mänskliga rättigheterna, som numera ingår i den svenska lagstiftningen.

Den Europeiska Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (i det följande Europakonventionen) som utarbetades inom Europarådets ram, undertecknades den 4 november 1950 och trädde i kraft den 3 september 1953.

Europakonventionen innefattar en kollektiv garanti, upprättad på europeisk nivå, för respekterandet av ett antal principer som upptagits av FN:s Universiella förklaring om de mänskliga rättigheterna. Garantin är byggd på ett internationellt domstolsväsende, vars avgörande måste respekteras av de fördragsslutande staterna.

Trots att Sverige ratificerat Europakonventionen redan den 11 januari 1952 - har svenska politiker aldrig velat införa Konventionen - i den svenska lagstiftningen. Detta skedde ändå, trots politikernas motstånd och med tvingande kraft, genom Sveriges inträde i EU 1995.

För att dessa rättigheter ska ha ett reellt skydd och för brott mot både Europakonventionen och interna och externa lagar ska kunna lagföras på ett rättssäkert sätt, krävs ett rättsväsende som är okorrumperat och att det finns en effektiv polismakt som snabbt kan lagföra brott mot rättssamhällets lagar.

Tyvärr verkar den svenska polismakten inte ta till sig de många anmälningar som inkommer som innefattar både allvarliga brott och tvistemål. Mened i domstol från vittnen och advokater - som tidigare medförde stränga fängelsestraff - åtgärdas inte längre som de borde. Urkundsförfalskningar som förekommer för att vinna mål beaktas inte i samband med överklaganden till högre rättsinstanser.

Den svenska polisen som är skyldig att både granska ordentligt och anmäla inkomna ärenden till åklagare, gör det inte. I ställer lägger polisen ner bevisbara ärenden utan några förundersökningar. Sverige måste således - med vilka mått man än mäter - betraktas som en svag rättsstat. När dessa ärenden ändå överklagas till åklagare vidtas inte några åtgärder.

Det svenska domstolsväsendet är överbelastat. Mål som skulle ta några månader att avgöra tar flera år fram till slutligt beslut. Lägre domstolsinstanser; som bör begära förhandsbesked från EU-domstolen, gör det inte. De högsta rättsinstanserna som är skyldig att göra det tillämpar inte detta i den utsträckning som de borde.

Min egen uppfattning är att en av de största och allvarligaste bristerna i vårt svenska demokratiska rättssamhälle är att när lagar inte följs åtgärdas detta inte på ett kraftfullt sätt vare sig hos våra domstolar eller när polisen utreder begångna brott.

Leif V Erixel delar min egen uppfattning om det svenska rättssamhället i sin bok Omstart Sverige. Vad Sverige i dag behöver är ett nytt ramverk för den svenska samhällsutvecklingen. Han menar att "det är dags att på allvar försöka åtgärda det faktum att Sverige har gått in i en återvändsgränd" . Läget är i vårt land allvarligt, men inte hopplöst. Det är hög tid att påbörja resan mot en genomgripande svensk reform.

Det är lätt att hålla med honom i vad han skriver: Staten måste vara stark där den behöver vara som starkast. Det vill säga att den förmår trygga människors vardag mot hot, våld, stöld och bedrägeri.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund