De senaste två böckerna om den kände företagaren och finansmannen Mats Qviberg som jag läst; vars uppmärksammade avslutade och pågående rättegångar - efter den stora kraschen i HQ Bank - är Mats Qviberg Boken om Q som den berättas för Lotta Byqvist. Hon är journalist och civilekonom (Albert Bonniers förlag 2015). Den nya boken HQGATE (Ekerlids förlag 2016) är skriven av journalisten Jenny Hedelin tillsammans med Christen Ager-Hanssen.

Bokens titel: Mats Qviberg. Boken om Q. Berättat för Lotta Byqvist
Författare: Lotta Byqvist
Förlag: Albert Bonniers förlag 2015
Bokens titel: HQGATE
Författare Jenny Hedelin och Christen Ager -Hanssen
Förlag: Ekerlids förlag 2016

Christen- Ager Hanssen är en norsk affärsman och riskkapitalist som är bosatt i London. Det är han som har ansvaret för Mats Qvibergs försvarsstrategi i HQ:s brottsmål såväl som civilmålet sedan januari 2014. Förutom gedigen erfarenhet av M&A (investeringar) har han under de senaste 15 åren specialiserat sig inom området konflikthantering och därigenom varit involverad i en rad internationella affärsdispyter. Ager Hanssen låg senast bakom den utredning som bidrog till att Swedbanks ordförande och ledning fick lämna banken.

Hur jag själv kom att intressera mig för brottsmålsprocessen mot Mats Qviberg som tidigare förts både i media och flera böcker - beror på att jag aldrig riktigt förstod hur Qviberg och hans medåtalade - kunde bli anklagade för ett brott som de aldrig kunnat begå.

Jag bad därför att få träffa Mats Qviberg och intervjua honom i början av mars 2016 - och läste sedan Boken om Q; som jag sedan skrev om i en uppmärksammad artikel - där jag förklarade varför han måste vara oskyldig som publicerades redan den 17 mars 2016, långt innan domen i Stockholms tingsrätt där Qviberg och hans medåtalade fick rätt i sak. Ett mål som åklagaren gjorde rätt i att aldrig överklaga till högre rättsinstans.

I den nya boken HQGATE som i huvudsak speglar vad som hittills hänt under förberedelserna hos Ekobrottsmyndigheten, (EBM) Finansinspektionen (FI) och i Stockholms tingsrätt är det frågan hur tillsyningsmyndigheterna tillsammans med HQ Bank fortsätter att försöker vältra över ansvaret för kraschen i HQ Bank på Sven Hagströmer, Mats Qviberg och tidigare verksamma inom HQ Bank, sedan Finansinspektionen sagt upp banktillståndet för HQ Bank som intresserar mig.

För mig råder det inte längre något tvivel om att Finansinspektionens tidigare styrelse med ordförande Bengt Westerberg i spetsen - gjort sig skyldiga till ett regelrätta övergrepp när de i slutet av 2010 klubbade igenom beslutet att stänga och tvånglikvidera HQ Bank. Ett sådant beslut har vare sig lagstöd och måste därför likställas med expropiation, vilket är en uppenbar kränkning av äganderätten.

Till skillnad mot vad som hände under Sveriges största bankkris genom tiderna under perioden 1987 - 1993 som jag själv skrivit flera böcker om; när alla storbankerna, utom Handelsbanken var på obestånd, och skulle gått under om de inte fått massiv hjälp av staten och allmänheten ostraffat kunnat lägga beslag på många av sina företagskunders tillgångar, räddade ju Hagströmer och Qviberg som storägare i HQ Bank sin dåvarande bank.

Två månader innan Finansinpektionens uppsägning av banktillståndet, hade ju huvudägarna i HQ bank lyckats med bedriften att avveckla hela sin förlustbringande tradingportfölj, med en förlust på över 1,2 miljarder, och återställt kapitaltäckningsgraden i banken, något som ingen av de svenska krisbankerna lyckades med i samband med bankkrisen 1987- 1993.

Dryga 1,2 miljarder kronor är ett hisnande belopp som måste svidit för HQ:s aktieägare, med huvudägarna Öresund och Mats Qviberg med familjen i spetsen. Men den värsta stormen var över. HQ Bank kunde äntligen blicka framåt. Bankverksamheten var nu i det närmaste riskfri. Banken kunde äntligen åter fokusera på sin kärnverksamhet. Finansiell rådgivning och förmögenhetsförvaltning.

Ingen av HQ:s bankkunder hade kommit till skada i avvecklingsprocessen, de två största ägarna hade hade med egna medel kapitaliserat upp banken och redan garanterat en stor del av den nyemission som var planerad i september.

Hur kunde då Finansinspektionen säga upp banktillståndet för HQ Bank sedan banken hade räddat sina egna misstag, avvecklat tradingportföljen och återställt kapitalet i banken ? Den enda förklaring jag kan finna är att det är omvänd bevisbörda som gäller inom FI och att lagstiftaren, riksdagen, har ansett att det skall vara så, och då är det så, även om det strider mot alla grundläggande rättsprinciper.

Enligt samma officialprincip borde inget ingripande göras mot personer som varit verksamma inom HQ Bank på olika nivåer, om inget går att bevisa. Ändå var detta det som skedde mot två av bankens styrelseledamöter Pernilla Ström och Anne- Marie Pålsson som arbetat för HQ Bank. Bägge fick orättfärdigt näringsförbud på grund av HQ-kraschen.

Pernilla Ström överklagade beslutet till förvaltningsrätten, men fick rätt först i Kammarrätten som konstaterade att det för att upprätta krav på rättssäkerhet och transparens krävs om att en styrelseledamot bedöms som olämplig måste det tydligt framgå vilka de belastade omständigheterna är.

Ett beslut som Finansinspektion valde att överklaga till Högsta förvaltningsdomstolen inte bekymrade sig om att göra någon ordentlig motivering eller utredning och därför felaktigt avgjorde att hon skulle ha fortsatt näringsförbud.

Att göra dåliga affärer är beklagligt men kan ka knappast anses utgöra en grund för att dra in en banks tillstånd. Det har inte minst storbankernas Swedbank och SEB.s vilda utlåningsfest i Baltikum ett kvitto på. Under finanskrisen 2009 hade åtminstone Swedbank gått under om det inte varit att svenska staten gått in och räddat banken från en säker konkurs, vilket jag fick alldeles klart för mig efter att läst DN-journalistens Birgitta Forsbergs bok: Fritt fall (Ekerlids förlag 2010) och och SvD- journalisten Carolina Neuraths debutbok: Den stora bankhärvan (Norstedts 2011) och lyssnat på deras argumentation, när jag agerade som moderator för bägge författarna i samband med deras föredrag på ABF-huset i Stockholm.

Hösten 2016 har det rättsliga efterspelet av inspektionens ingripande kostat närmare en halv miljard kronor alldeles i onödan, varav en inte helt obetydlig del har finansierats via skattemedel. Efter 29 rättegångsdagar som handlade om brottsmålet under våren 2016, så levererade Stockholms tingsrätt sin dom den 21 juni samma år. Hela åtalet ogillades. Det vill säga: Tingsrätten kom fram till att inget brott hade begåtts.

Men innan historien om HQ är avslutad lär den ha kostat åtskilligt mycket mer eftersom det stora tvistemålet mellan HQ bank som nu förvandlats från bank till ett processande bolag med nya huvudägare, som advokaten Christer Sandberg, Sten Mörstedt och Fredrik Crafoord som huvudägare i nya HQ Bank försöker de nu föra en process mot Mats Qviberg och tidigare styrelseledamöter som återstår att utreda. Mats Qviberg har också inlämnat en stämning mot staten 2014 för att Finansinspektionen felaktigt dragit in HQ Bankstillstånd.

Vinner Mats Qviberg tvistemålet kommer sannolikt huvudägarna att försätta processbolaget HQ Bank i konkurs. Då anser åtminstone jag att Qviberg borde stämma huvudägarna och styrelsen i HQ Bank personligen för deras vårdslösa processförening och för all den skada de hunnit åstadkomma i deras onödiga, subjektiva och vårdslösa processföring som de hittills har förts i ett nära samarbete med Ekobrottsmyndigheten och Finansinspektionen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund