Bara ett kvartsekel efter den största bankkrisen i Sveriges historia (1987 - 1993) var hela det finansiella systemet på nytt en hårsmån från totalt kollaps 2008 och räddades denna gång på nytt av allmänheten och företagen.

Om hur detta kunde ske var jag inbjuden som gäst att få ta del av, i en fullsatt biosalong, på biografen Skandia på Drottninggatan i Stockholm. Jag ville lyssna på samtalet mellan ekonomijournalisterna Andreas Cervenka och Joel Dahlberg, som bägge till vardags skriver för SvD näringliv. Jag ville se och höra publikens reaktioner kring diskussionerna, kring Cervenkas nya bok - Vad gör en bank ? (Natur & Kultur förlag 2017)

Samtalet handlade om varför världsekonomin på nytt är så sårbar- och hur en ny bankkris kan drabba Sverige. Arrangemanget var speciellt framgtaget för SvD Accent. Själv höll jag tyst och kom inte med några frågor. Jag ville först läsa boken och bilda mig en egen uppfattning.

Andreas Cervenka skriver i sin bok att: "den ekonomiska dröm som västvärldens medborgare vant sig vid under hela efterkrigstiden framstår i dag som en nostalgisk dröm. I länder som USA och Storbritannien uppskattas BNP i dag vara 15 procent lägre än om utvecklingen fortsätter följer samma kurva som fram till 2007"

I vårt land har Riksbanken räknat fram; att utan effekterna och hur politikerna valde bort företagen till förmån för bankerna, som även skedde under den förra stora hemmagjorda bankkrisen 1987 - 1993, så hade svensk BNP varit 1000 miljarder högre än i dag. Eller runt 100.000 kronor per svensk.

Den fråga vad detta beror på har jag själv redan besvarat i flera av mina böcker som handlar om följderna för allmänheten och företagen när Finansminister Kjell- Olof Feldt avreglerade hela den svenska kreditmarknaden 1985 - vilket skrev om hela Sveriges ekonomiska historia - och fick hela vårt land på obestånd . Det var då man räddade bankerna genom att välja bort många av de medelstora och mindre framtidsföretagen, som fick se sina krediter uppsagda och värdefulla tillgångar beslagtagna av de svenska krisbankerna, med Securum i spetsen.

När den socialdemokratiska regeringen 1985 dessutom slopade finansbolagens utlåningstak började dessa tillsammans med bankerna expandera i det närmaste okontrollerbart. Den svenska banksektorn växte från 130 procent av BNP till 193 procent 1990. Bara sedan 2002 har svenska banker växt vidare från 200 till över 400 procent av BNP.

"Good is bad lyder det nya mantrat på Wall street," skriver Cervenka i en av de bästa böcker jag någonsin läst, om vad som händer när ingenting görs, för att bättre kunna övervaka banksystemen både i Sverige och internationellt. I klartext betyder detta, att vi i likhet med vad som hände under den förra bankkrisen i slutet av 1980-talet och i början av nittiotalet, att vi själva struntar i vad som händer med arbetslösheten eller vår ekonomi som harvar på halvapatiskt tillstånd, för att vi nu skall kan få låna hur mycket som helst, nästan gratis.

LO-ekonomerna uppmärksammade - effekten av den senaste globala bankrisen - som inleddes redan 2007 att i början av 2015 hade svensk ekonomi mätt som BNP per capital, alltså tillväxten i förhållande till befolkningsutvecklingen, stått stilla under sju år. Mellan 2008 och 2014 var tillväxten per person i Sverige under 0 procent.

Vad detta beror på är ju att bankerna numera tror sig bara satsa på säkra kort vilket göra att alla utvecklingsföretag blir lidande. Det sker genom att de svenska bankerna har ökat sin utlåning till bostäder med mer än 2.000 miljarder på bara 15 år, från 700 miljarder till över 2.800 miljarder.

Sverige har nu nått fram till vägs ände och har blivit Europas mest banktunga land i Europa efter Schweiz och Nederländerna. Allt detta betyder ökade risker, skiver Cervenka. Banker gärna expanderar globalt, men dör lokalt. Begravningarna tenderar att bli dyrbara både i Sverige och globalt. Valutafonden IMF konstaterade i oktober 2016 att välden aldrig varit lika skuldsatt som nu, vilket gör att centralbankerna befinner sig i en fälla: höjs räntorna riskerar det att utlösa en kris. Höjs den inte kan krisen bli ännu värre.

Varje bubbla har bara ersatts med en ny och större. Varje gång är centralbankerna där och sopar bort problemen genom att bidra till att skapa nya pengar och tillåta bankerna skapa nya pengar ut tomma intet. Att noll och minusräntor äter upp framtidens pensioner glöms bort.

Vi lever sedan åtminstone fyra decennier i ett helt kreditbaserat - fritt flytande finansiellt system - skriver Cervenka, som innebär att bankerna skapar pengar som föds genom lån. Ekvationen enligt honom ser ut så här: bankerna sänker ekonomin. För att rädda ekonomin (och bankerna) öser centralbankerna på med allt de har. Vilket till sist sänker bankerna på nytt i en ny kris som blir ännu värre än den senaste som inleddes 2007.

I dag har de största bankerna i världen 2014 tillgångar på totalt 42.000 miljarder dollar eller mer än hela världens BNP. Samtidigt tömmer de låga räntorna effektivt vanliga människors framtida pensionskuvert. i 20 länder inom OECD är pensionssytemet underfinansierade med 78.000 miljarder dollar enligt en analys från Citigroup 2016.

Hur skall det gå för de svenska bankerna? Frågar sig Cervenka. Det finns nämligen inga företag som är lika högt belånade som bankerna. För varje krona har de i genomsnitt 25 kronor i lån. En rapport som Riksbanken publicerade i december 2011 ställer frågan på sin spets. Där konstateras att svenska bankers kapitalnivå sjunkit stadigt, samtidigt som aktieutdelningarna ökat. Från cirka 17 procent på 20-talet till bara drygt 4 procent för storbankerna i dag.

En ekvation som inte går ihop. Vad gör då svenska regeringen för att reparera denna skada. Ingenting alls verkar det som. Den fråga som jag själv ställer mig hur länge detta skall få fortgå innan allmänheten och den svenska regeringen reagerar ?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund