Jan Guillous senaste bok 1968 (Piratförlaget 2017) är hans sjunde bok i romanserien om Det stora århundradet om vad om vad hände i Sverige och i världen under 1900-talet. Eftersom jag läst de tidigare böckerna i serien och även läst hans senaste bok blev jag nyfiken - på vad som var sant och verklighet i denna bok - där han i likhet med sina tidigare romaner - blandar fiktion och verklighet.

1968 är Jan Guillous fyrtioåttonde bok. Boken är, i likhet med tidigare böcker i samma serie en initierad, dramatisk, spännande och läsvärd berättelse från en omstridd epok där han själv, beskriver sin släkts uppgång och fall, som både politisk aktivist på vänsterkanten, journalist och författare. Guillou befinner sig själv mitt i stormens öga.

Jag frågade om jag fick intervjua honom på förlaget - men blev hembjuden i hans bostad i stället - där vi hade en trevlig diskussion och han kunde rätta ut alla mina frågetecken, vad som är fakta och vad som är fiktion i både hans senaste och tidigare böcker. I likhet med författare till många historiska romaner - tecknar Guillou en sann bild - av vad som verkligen hände - när det gäller historiska fakta - och fyller sedan på med dramatik.

1968 är ju ett av 1900-talets mest mytomspunna årtal. Protesterna mot Vietnamkriget både i USA och Västvärlden skapade en vänstervåg som dominerad i både politiken och kulturen. Huvudpersonen i boken är Erik Letang, är fransk medborgare, färdigutbildad jurist och brinnande aktiv i politiken, på samma sätt som Guillou själv varit och är politiskt aktiv, som socialist.

Sveriges politiker under 1960-talet var mycket politiskt naiva, vad som hände i övriga världen. Många reagerade inte alls till en början vad som hände i Vietnam, trots att. demonstrationerna mot kriget var omfattande. Demonstranterna ville att USA skulle lämna Vietnam och skanderade slagord framför Amerikanska ambassaden som: " Tage och Geijer Lyndons lakejer." Det skulle dröja enda fram till att Olof Palme blev statsminister som opinionen började vända; för det folkmord som pågick i Vietnam.

Den skandinaviska arbetarklassen i västerländska välfärdsstaterna skulle aldrig genomföra någon socialistisk revolution. De hade det för bra. Därför uppfattade arbetarklassen det socialistiska intellektuella gardet - enbart som bråkmakare - som skapade oordning både genom sina demonstrationer mot USA och motsatte sig viljan till socialistisk förändring.

Samtidigt pågick i Aachen i Tyskland under 1960-talet en av världens viktigaste rättsprocesser med förgreningar till USA, Storbritannien och Sverige. En process där det goda ställdes mot det onda - lika tydligt som i Vietnam - de förtryckta mot förtryckarna, de maktlösa mot den ekonomiska makten. De som såg ut att vinna den processen var den som hade mest makt och pengar.

Processen som Guillou skildrar med stor inlevelse handlar om Thalidomid som sömnmedel och med namnet Contergan som blev läkemedelsföretagets i särklass mest strålande ekonomiska framgång.

Bara under några år efter den första lanseringen i Västtyskland hade man håvat in licenspengar under varierande namn, i Sverige Neurosedyn, från 11 europeiska, 7 afrikanska, 17 asiatiska och 11 sydamerikanska stater. Thalidomid hade blivit företagets gås som värpte guldägg runt om i världen. Så långt framgångssagan.

Sedan hopade sig orosmolnen snabbt i när och fjärran. Den ena medicinska institutionen efter den andra började slå larm om ytterst skadliga biverkningar. De som drabbades invalidiserades för resten av livet. Det var det processen i Aachen och Sverige handlar om som Guillou beskriver. I några fall föddes barnen helt utan armar och ben. Eric Letang får i uppdrag efter sin juristexamen; att följa processen i Tyskland och avrapportera till Sverige.

Eric lyckas samla in en solid dokumentation som han är övertygad om att den kommer att göra ett förkrossande intryck på vilken domstol som helst. Från svenska Astras sida som sålde Neurosedyn på licens i Sverige måste det vara stört omöjligt att ifrågasätta hela den vetenskapliga varningar och larm.

Men det är ingen lätt uppgift att vinna en process där företagen har den ekonomiska makten och de familjer och barn som drabbats inte har stora förutsättningar att vinna gehör för sina ekonomiska krav.

Men att ha rätt och få rätt i domstol är inte samma sak. Processen som skildras utförligt i boken ger en bra bild hur rättsväsendet fungerar både i vårt land och i övriga världen och den sanna berättelsen om hur denna process slutade.

Vid slutet av vårt samtal frågar jag hur många böcker som nu återstår i denna serie. Han svarar 3, om han får behålla hälsan och kraften. Hittills har han lyckats avverka 7 böcker i samma serie genom att skriva en bok per år. Vad nästa bok, som han redan påbörjat, kommer att handla om vill han inte avslöja.

Rättvisans casinovärld skildras både hur det kan gå i ett omfattande tvistemål där stora pengar står på spel och stora politiska svängningar förändrar den värld vi lever i. Som när Jan Guillou skildrar hur kommunisterna invaderar Prag och "återställer ordningen" till förfång för alla medborgare.

Själv tänker jag på ett annat exempel som visar hur snabbt ett enskilt land kan drabbas av förtryck på samma sätt. som frihetshjälten 93-årige Robert Mugabe som under 37 år lyckades förvandla Zimbabwe - från uppnådd demokrati till diktatur - till ett land i ekonomisk misär. Först nu efter alla dessa år av förtryck tvingas han avgå. För första gången sedan självständigheten 1980 kommer landet nu att få ett nytt ledarskap.

Det är dessa skilda världar som Guillou skildrar i sin romansvit både vad som gäller hans eget politiska engagemang, hans egen släkts ekonomiska uppgång och fall, som förändrades i grunden efter utgången under både första och andra världskriget, vilket förändrade alla ekonomiska förutsättningar för hela familjen Lauritzen.

På samma sätt som första världskriget slog sönder hela tillvaron för de äldre bröderna Lauritzen och Oscar drabbas nu Sverre och Albert. För de tre bröderna - liksom för miljoner andra européer - måste tillvaron byggas upp på nytt och livet börja om från ingenstans. Hur det hela slutar - vet jag fortfarande inte - men jag ser fram mot att läsa Jan Guillous fortsättning.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund