Leonardo da Vinci har gjort två av världshistoriens mest berömda målningar, Nattvarden och Mona Lisa. Med mina ögon var han lika mycket vetenskapsman som konstnär. Ständigt nyfiken - och med en passion som gränsade till besatthet - utförde han nyskapande studier av människan och dess anatomi.

Leonardo da Vinci hade den stora turen att födas utom äktenskapet. Annars skulle han haft sin bana som notarie, den tidens advokat, utstakad, i likhet med de förstfödda legitima sönerna i släkten sedan minst fem generationer tillbaka.

Leonardo (1452 - 1519) började i stället sin bana som konstnär och lärling hos den kände konstnären Verrocchio i hans stora ateljé i Florens. Han blev snabbt populär som målare, 1468 blev medlem av målarskrået.

På den tiden betydde Lorenzo de´ Medicis stöd till kulturen, hans autokratiska välde, och hans förmåga att bibehålla en fredlig maktbalans med rivaliserande stadsstater till att göra Florens - till en konstens och handelns vagga - under Leonardos första tid där.

Ett decennium senare flyttar Leonardo till Milano där skulle han tillbringa de följande sjutton åren. Han börjar föra egna anteckningar. Damen med Hermelinen målas 1493 och och den berömda målningen Nattvarden påbörjas i refektoriet i klostret Santa Maria delle Grazie 1495.

Ett exempel på hans mångsidiga sätt att illustrera visar han genom "Den vitruvianske mannen", en teckning med tillhörande anteckningar som är utförd i spegelvänd skrift, som är kännetecknande för Leonardo da Vinci mångfacetterade arbeten, som han tecknade runt 1492. Teckningen är namngiven av den romerske arkitekten Vitruvius som influerade renässansen. Vänsterhänt som han var skrev Leonardo från höger till vänster och utformade alla bokstäver spegelvända.

Min uppfattning - är Leonardo föll in i den pytagoreiska tradition som föreställde sig att den mänskliga existensen består av en själslig existens - föreställd av cirkeln - i denna teckning och en materiell - beskriven av kvadraten. Den mänskliga kroppen på denna mångkopierade bild representerade således det perfekta förhållandet mellan själslighet och materia - vilket avspeglades av dess väl avvägda proportioner som han lyckas skapa - som framkommer i den välkända illustrationen av "Den vitruvianske mannen".

Författaren Walter Isaacson lyckas fånga den mångsidigt begåvade Leonardos olika mästerverk och uppfinningar i sin bok på ett överdådigt sätt. På ett perfekt sätt lyckas han med att fånga denna motsägelsefulla man i sin bok: Leonardo da Vinci, Atlantis förlag 2018, i översättning av Margareta Eklöf.

Walter Isaacson - som också är författare till boken om Steve Jobs - har denna gång skrivit en biografi om historiens mest kreativa geni. En man som av sin samtid betraktades som mycket udda - men som inte lät sig styras av samhällets normer och förväntningar.

Min uppfattning - är Leonardo föll in i den pytagoreiska tradition som föreställde sig att den mänskliga existensen består av en själsligt existens - föreställd av cirkeln och en materiell - beskriven av kvadraten. Den mänskliga kroppen på denna bild representerade således det perfekta förhållandet mellan själslighet och materia vilket avspeglades av dess väl avvägda proportioner som framkommer i da Vincis illustration av "Den vitruvianske mannen".

Cirka 1508 delar Leonardo sin tid mellan Milano och Florens, studerar vattenförsörjningssystem, ritar Trivulziomonomentret och målar andra versionen av Madonnan i Grottan.

Året därpå fortsätter han att studera anatomi och hydralik. Leonardo hade varit ganska framgångsrik som målare i Florens, men han hade svårt att fullborda sina beställningar vilket nog berodde på att han ständigt letade efter nya horisonter.

I sina anteckningar redogör han för sina färdigheter som ingenjör, bland annat sin kompetens i att rita broar, vattenleder, kanoner, pansarfordon och offentliga byggnader. Och i sina egna ögon var han lika mycket vetenskapsman som ingenjör. Med en lidelse som var både lekfull och manisk gjorde han banbrytande rön i anatomi och studerade fossil, fåglar, hjärtat, flygteknik, optik, botanik, geologi, vattenförsörjning och vapen. Leonardo var arketypen för renässansmänniskan - en inspiration för alla som anser att "naturens oändliga verk" - som är sammanvävda i en enhet fylld av förunderliga mönster.

Hans förmåga att kombinera konst och vetenskap blev ikonisk i hans teckning av en man med perfekta proportionerna som står med armar och ben utsträcka i en cirkel och en kvadrat. I Samband med illustrationen av Den vitruvianseke mannen blev han historiens mest kreativa geni. Hans vetenskapliga forskning blev grunden för hans konst, skriver Walter Isaacson.

I målningen av Mona Lisa målar han världens mest berömda leende. Genom att knyta samman sina studier av ljus och optik med sin konst bemästrade han skuggning och perspektiv för att modellera objekt på en tvådimensionell yta så att de såg tredimensionella ut. Huvudsaken - tack vare Leonardos verk - blev dimensionaliteten renässanskonstens största innovation. I sin målning Mona Lisa skapade Leonardo ett psykologiskt porträtt som röjer dolda känslor. Det skulle bli en av hans viktigaste konstnärliga innovationer. Det placerade honom i en bana som skulle kulminera trettio år senare i historiens förnämsta porträtt.

Med stigande ålder fortsatte Leonardo da Vinci med sin forskning och sitt måleri. Han drevs även av en lustfylld instinkt att avslöja skapelsens sköna hemligheter. Femhundra år senare har vi kvar Leonardos anteckningsböcker och många av hans konstverk som slår oss med häpnad och inspirerar oss.