Läget i de svenska storstadsförorterna är värre än någonsin. Stenkastning, skottlossning och granatattacker har blivit vardag. Knarkhandeln sker öppet. Gängen styr, och medlemmarna blir allt yngre. Kriminella ungdomar som säljer knark, drar runt, misshandlar, mördar sina konkurrenter och rånar oskyldiga.

Recension. Allt fler gängmedlemmar hittas skjutna eller avrättas på öppen gata. Och förlorarna blir de tusentals vanliga förortsbor som bara vill leva sina liv och se sina barn växa upp i trygghet, men inte har råd att bo någon annanstans.

Det är upptakten i Pascal Engmans spänningsroman "Eldslandet". Pascal Engman Murchio är född i Stockholm och började sin journalistbana på Trelleborgs Allehanda, för att sedan bli anställd på Expressen där han stannade som krönikör och journalist i fem år.

Hans karriär som författare inleddes med den omåttligt spännande kriminalromanen "Patrioterna" (2017) som fick stor uppmärksamhet även internationellt och ska bli TV-serie i USA. Den handlar om de högerextrema krafterna i vårt land som genom brutalt våld och en hemlig dödslista försöker förhindra all invandring till Sverige genom att anklaga politiker och förfölja journalister, som de menar står handfallna inför den stora invandringen.

Pascal Engmans far var en av flyktingar som kom från Chile till Sverige efter militärjuntans maktövertagande 1973. Pascal Engman har vistats i Chile med sin far och talar språket, och har valt att skriva sina bägge böcker i Chile. Att säga upp sig från Expressen kan inte ha varit något lätt beslut. Men enligt honom själv vill han i möjligaste mån blanda fakta med fiktion för att nå ut med sitt budskap. Och temat för Eldslandet är, förutom knarkhandeln, den omfattande internationella organhandeln.

I Eldslandet utgår han från vad han redan vet händer många ensamkommande flyktingbarn. De som kommer till Sverige och rekryteras av något av de kriminella gängen, som tvingar dem agera knarkkurirer. De är lätta att övertala, för de måste hitta ett sätt överleva och en plats att bo på. Medan andra barn bara försvinner utan att någon vet vad som hänt.

Utsatta barn lockas med frikostiga löften att lämna sina länder för en ljusare framtid, för att sedan kidnappas och mördas så att deras organ ska kunna säljas till högstbjudande. I romanen sker handeln med organ inte i Sverige utan från Chile, där tyskar som flydde Tyskland efter Hitlers fall etablerade sig och slapp straff för illgärningar mot oliktänkande i sitt hemland.

De skapade sig en egen koloni i södra Chile, en underjordisk stad tjugo meter under marken som skydd mot ett kärnvapenkrig, med sjukhus, sovplatser, vapenlager, matförråd och färskt vatten. Det blev aldrig något kärnvapenkrig, men från militärkuppen 1973 fylldes bunkrarna av politiska fångar varav ingen kom därifrån levande. Från mitten av åttiotalet, när militären i Chile inte längre behövde kolonins tjänster, hade bunkrarna åter stått tomma tills den första lasten filippinska gatubarn anlände.

Pascal Engman lyckas åskådliggöra vad som händer dessa ensamkommande flyktingbarn både i Chile och Sverige. Fast "Eldslandet" har ett annat tema än "Patrioterna" upplever jag den både mer spännande och trovärdig. Den illustrerar vad som händer inom både knarkhandeln och den illegala organhandeln, där länderna som drabbas inte verkar kunna bemästra situationen. Det märks inte minst i Sverige, där morden duggar tätt och ingen tycks hålla reda på vad som händer med ensamkommande flyktingbarn som bara försvinner eller återvisas/utvisas till en oviss framtid.