Släkten Josephson är en svensk - judisk kultursläkt, där konstnären Ernst Josephson (1851-1906) och skådespelaren Erland Josephson (1923 -2012) är ett par av de mest kända medlemmarna. En som däremot förblivit relativt okänd, i alla fall i nutid, är Ludvig Josephson (1832 -1899).

Bokens titel: Mästerregissören. När Ludvig Josephson tog Europa till Sverige.
Författare Tiina Rosenberg
Atlantis förlag

Det vill Tiina Rosenberg, författare och professor i teatervetenskap, ändra på med sin läsvärda bo "Mästerregissören". Förutom Ludvig Josephsons förnyelse av svenskt och norskt teaterliv handlar den bland annat om judisk identitet och emancipation och om de stora förändringar som det europeiska kulturlivet genomgick under 1800-talet.

Ludvig betraktade sig som en modern europeisk jude, han var republikan och i viss mån fritänkare och identifierade sig med den västeuropeiska judiskhet som han själv var en del av, skriver Tiina Rosenberg. Hans stora dröm var att föra Sverige närmare övriga Europa och världen och förvandla den provinsiella svenska scenkonsten till någon mer konstnärligt och storslaget. 1848-1851 arbetade han på Bonniers bokhandel. Där kunde han läsa vad som hände i teatervärlden i Sverige och utomlands, och blev allt ivrigare att få resa ut i Europa. Genom Bonniers kontakter lyckades han få en plats hos Charles Reinwald, en bokhandelskommissionär i Paris.

Samtidigt som han arbetade med lagerhantering och distribution av böcker uppsökte han teatrar och operahus på sin fritid - utan att han då visste om att han skulle bli teater- och operaregissör. I längden tröttnade han på bokhandlaryrket, men utlandsvistelsen hade i stället gett teaterintresset bränsle. Han började i Kungliga Teaterns elevskola, men det gav inte vad han ville ha. 2858 sökte han i stället anställning på Mindre Teatern i Stockholm och debuterade som skådespelare.

Där tjänade han ihop till en reskassa och kunde bege sig utomlands igen. Teaterbesöken i Tyskland kändes annorlunda denna gång eftersom Ludvig nu reste som skådespelare och såg teatern med andra ögon. Hemma i Sverige igen var han verksam vid Kungliga Teatern i Stockholm och skrev en del dramatik medan det praktiska teaterarbetet upptog det mesta av hans tid. Han debuterade 1861 som Jago i Shakespeares 0thello samtidigt som han även hann med att arbeta för småteatrar med översättningar, nyskriven dramatik och regiuppdrag.

Men sitt verkliga genombrott fick han 1873 när han blev anställd som konstnärlig direktör för Christiania Theater i Norges huvudstad Kristiania (nuvarande Oslo). Striderna blev många. Men han hade också anledning till glädje och stolthet över de uppsättningar som etablerade dramatikern Henrik Ibsen i hemlandet och introducerade en ambitiös repertoar i Kristiania.

Ludvig Josephsons uppsättningar etablerade Henrik Ibsen som dramatiker hemma i Norge.

Nästa stora utmaning för Ludvig blev att återvända till Sverige och efterträda sin före detta chef vid Mindre Teatern, Edvard Stjernström, efter dennes bortgång 1877. Stjernström hade 1874 initierat byggandet av en ny privat teater, Nya teatern på Blasieholmen. Ludvig avancerade nu till såväl teaterdirektör som regissör, köpte teatern, och bestämde sedan i praktiken allt.

Med Ludvig Josephson som chef började en helt ny era för teaterlivet i Stockholm. Han började med att införa ett systematiserat och konsekvent sätt att arbeta med teater- och operaregi i Sverige och höll samtidigt ett vakande öga på samtidsdramatiken och anlitade kvinnliga författare och medarbetare som tidigare varit satta på undantag.

Tidigare hade de litterära hjältinnorna varit undangömda och tagit livet av sig på olika sätt: Anna Karenina, Emma Bovary, Hedda Gabler och Fröken Julie var ju bara några av dem. Ludvig menade att det saknades uppfinningsförmåga då samma berättelse om kvinnans dygd och odygd stöttes och blöttes i det oändliga. Medan dramatik av kvinnor spelades flitigt på Nya Teatern, väntade August Strindberg på sitt genombrott. Det blev Ludvig Josephson och Nya Teatern som etablerade honom på den svenska teaterscenen. "Lycko-Pers resa" i Ludvigs regi blev den största publikframgång som Strindberg ditintills upplevt som dramatiker.

Mäster Olof, en pjäs som nationalscenen tidigare refuserat, fick i stället sin urpremiär på Nya Teatern. Även Mäster Olof blev en stor framgång för Ludvig och ensemblen på Nya Teatern.

Men Ludvigs framgångssaga gick mot sitt slut. Nya Teatern fick aldrig några statliga bidrag och kunde vidareutveckla sin verksamhet och fick till slut säljas alldeles för billigt till ett konsortium med bankdirektören KA Wallenberg i spetsen. Den köptes upp för att ombildas för att skapa ett nytt operahus i Stockholm. Ludvig återvände till Kungliga Teatern där han till slut tvingades sluta sin anställning, utan få någon pension eftersom han en gång sagt upp sig därifrån på 1860-talet.

Ludvig Josephson avled med sitt århundrade i februari 1899 och omnämndes respektfullt i minnesord som en av centralgestalterna i den svenska 1800-talsteatern. Nu, mer än ett sekel senare, blir han ihågkommen på nytt i Tiina Rosenbergs biografi, som på ett förtjänstfullt sätt speglar Ludvig Josephson och hans hela hans omfattande verksamhet inom teater och opera.

Han avled med sitt århundrade i februari 1899 och omnämndes respektfullt i minnesord som en av centralgestalterna i den svenska 1800-talsteatern. Nu, mer än ett sekel senare, blir han ihågkommen på nytt i Tiina Rosenbergs biografi, som på ett förtjänstfullt sätt speglar Ludvig Josephson och hans hela hans omfattande verksamhet inom teater och opera.

Mats Lönnerblad

Läs mer av Mats Lönnerblad i Sundsvalls tidning: Leonardo da Vinci var ett av historiens mest kreativa genier