"All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Riksdagen är folkets främsta företrädare. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och kommunalt självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna."

Bokens titel: Knapptryckarkompaniet. Rapport från Sveriges riksdag.
Författare: Anne-Marie Pålsson
Förlag: Atlantis förlag

Det står i regeringsformen - den grundlag (1§) som utgör grunden för vår svenska demokrati. Regeringsformen beskriver hur och på vilket sätt landet skall styras - och vilka demokratiska rättigheter medborgarna har - hur den offentliga makten skall fördelas.

Hur det förhåller sig med den fria åsiktsbildningen och läran om maktdelning inom regering och riksdag har Anne-Marie Pålsson, född 1951, skrivit en initierad och mycket lärorik bok som förtjänar en större läsekrets: Knapptryckarkompaniet. En rapport från Sveriges riksdag (Atlantis förlag) som bland annat handlar om hennes egna erfarenheter under 8 år i Sveriges Riksdag. År 2002 blev hon vald till riksdagsledamot för moderaterna och verkade i riksdagen fram till valet 2010.

Hennes bok belyser en rad förslag som rör riksdagens och partiernas egna arbetsformer och hur riksdagens arbete kan förbättras. Sådant som lätt kan ändras utan att grundlagen behöver ändras. Hon disputerade 1983 på en avhandling om kapitalmarknadsregleringar som ett ekonomiskt styrinstrument. Därefter arbetade hon under flera år som forskare och lärare vid Nationalekonomiska institutionen, Lunds universitet, innan hon blev invald i Sveriges Riksdag.

Att Anne-Marie Pålsson blev invald i riksdagen beror på Rutavdraget som hon själv initierade och hjälpte till att genomdriva. Hennes bok är därför tillägnad RUT. Utan RUT, i bemärkelsen pigdebattens lagförslag, hade det inte blivit någon plats i riksdagen. Utan plats i riksdagen hade hon aldrig nåtts av de politiska och konstitutionella insikter som hon gjort under hennes 8 år i Sveriges Riksdag.

Hur det förhåller sig med den fria åsiktsbildningen och läran om maktdelning inom regering och riksdag har Anne-Marie Pålsson, född 1951, skrivit en initierad och mycket lärorik bok som förtjänar en större läsekrets: Knapptryckarkompaniet. En rapport från Sveriges riksdag (Atlantis förlag) som handlar om hennes egna erfarenheter under två perioder i Sveriges Riksdag. År 2002 blev hon vald till riksdagsledamot för moderaterna och verkade i riksdagen fram till valet 2010.

Anne-Marie Pålsson disputerade 1983 på en avhandling om kapitalmarknadsregleringar som ett ekonomiskt styrinstrument. Därefter arbetade hon under flera år som forskare och lärare vid Nationalekonomiska institutionen, Lunds universitet innan hon blev invald i Sveriges Riksdag..

Anne-Marie Pålssons synpunkter som framkommer i hennes bok går inte så lätt att negligera. Vad hon kommit fram till är att det inte längre är riksdagen som styr landet, utan den politiska eliten som lagt beslag på all makt och därmed förpassat riksdagens ledamöter som ett transportkompani till redan fattade beslut från högsta toppskicket inom regeringen.

Det är den politiska eliten inom regeringen tillsammans med politisk utvalda tjänstemän som tillåts husera i riksdagshuset trots att de inte alls har där att göra. Sedan ställs de valda riksdagsledamöterna inför fait accompli (fullbordat faktum) och tvingas rösta igenom vad eliten inom regeringen och de politiskt utsedda sakkunniga bestämmer.

Därmed har de 349 valda ledamöterna berövats sin självständighet, skriver Pålsson. Deras uppgift blir bara att företräda eliten inom sitt parti och verkställa deras vilja. Något utrymme för de valda ledamöterna att tillsammans med sina kollegor forma den politik de hålls ansvariga för finns inte längre.

Politiken fjärrstyrs från partihögkvarteren. De valda ledamöterna har ofrivilligt reducerats till lydiga knapptryckare och marknadsförare av regeringens politik. Riksdagen är inte längre hjärtat i den svenska demokratin som får besluta och tycka vad de vill

Anne-Marie Pålsson anser att riksdagens ledamöters självständighet måste stärkas och Författningsdomstol inrättas i landet. Den svenska demokratin uppfyller visserligen de grundläggande kraven på mänskliga rättigheter, fri åsiktsbildning - tryckfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet - och allmänna fria val, men den är samtidigt förenad med allvaliga brister som jag själv redogjort för i åtskilliga artiklar och i mina böcker. Pålsson anser även att lagrådet borde ges en starkare ställning.

Det är också belöningssystemet (fler och spännande uppgifter för våra riksdagsledamöter) som verkar styrande för vilka som skall få de viktiga uppdragen vid sidan om riksdagsarbetet. Ett system som helt och hållet kontrolleras av partiledaren och endast utdelas till ja-sägarna till partiledarens egna förslag hur kontroversiella och ogenomtänkta de än kan tyckas vara.

Genom avsaknaden av Författningsdomstol i Sverige utövas den offentliga makten av organ - partieliterna - som inte är offentligträttsligt reglerade undgår den all form av insyn, granskning och kontroll. Dörren för folkligt inflytande över den offentliga makten har stängts.

Spelreglerna för riksdagsledamöterna innebär numera: bit ihop, ifrågasätt inget, svälj förtreten att behöva stödja något du inte gillar och rätta in dig i leden! Kort sagt: Var lydig ! Då kommer snart belöningar i form av nya lönsamma uppdrag i anslutning till riksdagsarbetet. Partiledaren belönar bara lojala beteenden.

Den som har andra åsikter än sin ledare kan råka illa ut. Så snart ledaren ser tecken på olydnad kommer syndaren att bestraffas - hårt och skoningslöst även om en riksdagsledamot aldrig kan avsättas - eftersom ledamoten är vald av folket - riskerar denne att aldrig bli omvald eftersom det är regeringen som bestämmer vem som skall komma in på valbar plats i riksdagen och gränsen för att bli invald genom personval är svår att nå upp till.

Den konstitutionella lösning som valdes för Sverige 1974 saknar (trots den förändring som gjordes 2010) motstycke i den rika delen av världen. I inget annat land har så mycket makt samlats os parlamentet, i vart fall inte om inslaget av (horisontell) maktdelning används som måttstock, skriver Pålsson. Till gruppen länder med bara ett svagt inslag av maktdelning finner man de nordiska länderna och länder med monarki.

Saknaden av Författningsdomstol innebär - enligt min uppfattning - att det finns ett stort godtycke, både när det gäller lagstiftningsarbetet och hur lagarna skall följas i vårt land. Och i felaktiga domslut som aldrig kan åtgärdas. Det gäller både i mål där Sverige aldrig beaktar vare sig Avtalslagen, Europarättens direktiv, Europakonventionen och grundlagen följs i samband med både brottsmål och tvistemål som jag redan skrivit om i åtskilliga artiklar och ledare utan att det blivit någon förändring.

Hur makten kunnat glida ur de folkvaldas händer får man en mycket klar bild genom att läsa Anne-Marie Pålssons: Knapptryckarkompaniet. Hennes bok beskriver de interna strukturerna som är okända för de flesta väljarna, men som mer än något annat bestämmer maktförhållanden och som på ett mycket genomtänkt sätt förklarar varför skillnaden mellan verkligheten och grundlagens intentioner är så stor i vårt land.

Anne - Marie Pålsson tar också upp vårt svenska valsystem som gynnar den godtyckliga anpasslighet som förekommer. Val sker i dag på listor som partierna i praktiken tagit fram på egen hand. Vi har fått se åtskilliga exempel på hur "stökiga" personer flyttas ner på vallistan av partiledarna.

Hur regeringen burit sig åt för att minska det kommunala självstyret har jag själv skrivit om i flera artiklar som handlar om vad det innebär för min egen hemkommun Täby, där självstyret har naggats i kanten genom regeringens beslut om att kommunen inte längre har tillgång till sina egna skattepengar - som regeringen efter eget gottfinnande - numera kan dela ut till andra kommuner och vilka konsekvenser detta inneburit för det kommunala självstyret, i min egen kommun.

Vad Sverige enligt min egen uppfattning behöver är ju självständiga riksdagsledamöter och Författningsdomstol för att trygga medborgarna mot dekret, lagar och förordningar som strider mot denna konstitution. Därför behöver Sverige en Författningsdomstol "som säkerställer att den offentliga makten utövas under lagarna " i stället för det godtycke som sedan länge råder sedan länge inom både regering, riksdag och i våra domstolar där det sällan går att överklaga de domslut som strider mot grundlagen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund