Bokens titel: Nobel. Den gåtfulle Alfred. Hans värld och hans pris
Författare: Ingrid Carlberg
Förlag: Norsteds förlag

Nobel. Den gåtfulle Alfred. Hans värld och hans pris　(Norsteds förlag) är skriven av Ingrid Carlberg, författare och journalist. Hon belönades 2012　　med Augustpriset för　　sin biografi:　Det står ett rum här och väntar på dig　som handlar om den svenske diplomaten Raoul Wallenberg som försvann 1945, efter en räddningsaktion för de ungerska judarna.

I　sin väldokumenterade och läsvärda bok om Alfred Nobel tar hon upp vad som hände hela hans familj under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet och deras kamp för att utveckla och befästa de uppfinningar om dynamiten, som i dag används för både fredliga och militära ändamål.

Alfred Nobel var en sann kosmopolit. Han föddes på Norrlandsgatan 9 i Stockholm den 21 oktober 1833. Men under större delen av sitt liv var han bosatt han utomlands. 20 år av sin barn- och ungdomstid bodde han i Sankt Petersburg.

Hans far Immanuel,　som betyder: "Gud är med oss" var själv en uppfinnare med storstilade planer och flydde　till Ryssland när han jagades av sina fordringsägare efter att ha gått i konkurs. Det Sverige som format Immanuel Nobel var ett fattigt land som en gång varit stormakt men som nu sökte en ny identitet. De första åren på 1830-talet hade varit tuffa för fler än byggmästaren och mekanikern Nobel.

Själv drömde Alfred om att bli författare och skrev poesi redan i tonåren, men det var　　utvecklingen av　　sprängämnen som fadern och sönerna ägnade sig åt i Ryssland- som fyllde största delen av deras　　liv - som senare　　förde Alfred　　på långa resor runtom　　i världen och　till långa vistelser Tyskland, till sina egna bostäder i Paris, San Remo i Italien och tillbaka till Bofors i Sverige.

Alfred skulle just fylla 30 år när han fick patent　på en krutblandning med nitroglycerin i oktober 1863. Det var hans första svenska patent. Hösten 1866 uppfann han den säkraste dynamiten i Krümmel utanför Hamburg. I slutet av 1860-talet lärde Alfred Nobel känna den franske ingenjören Paul Barbe, vars frenesi och sluga affärssinne skulle betyda mycket för genombrottet med dynamiten. De var kompanjoner fram till Barbes död 1890.

Alfred Nobels tio år yngre bror Emil omkom vid en sprängolycka på Heleneborg 1864 i samband med Alfreds uppfinningar, bara tjugo år gammal, men med de två övriga bröderna Emanuel och Ludvig som ägnade sig åt affärer med både sprängmedel och olja hade Alfred mycket god kontakt.

Alfred bespottade kyrkan och dess "olyckskraxande" präster, men bidrog med en stordonation till Svensk-norska Sofiaförsamlingen i Paris. Han kunde fördöma sin bror Ludvigs lånekaruseller, hårdnackat vägra honom finansiellt stöd, bara för att strax därpå ge betydligt mer än brodern hade frågat efter.

Vredgad förbjöd han sin älskarinna Sofie Hess att använda hans namn, men fortsatte själv gladeligen att skriva ""Madame Sofie Nobel" på breven han skickade. Alfred Nobel var mannen som strävade efter att göra nytta för mänskligheten, men sällan missade ett tillfälle att odugligförklara sig själv, skriver författaren Ingrid Carlberg, i den spännande　biografin över Alfred Nobel och hans familj, i boken: Nobel.　Den gåtfulle Alfred och hans pris.

Sofie Hess, som till en början bodde tillsammans med Alfred i Paris, fick inte längre bo kvar och i den stora patricervåning som Alfred ägde i Paris. Han betalade för en ny våning till henne. Alfred Nobel som både föraktade för hennes brist på bildning, men ändå älskade han henne och överöste med gåvor under deras förhållande. och stod till slut inte ut med henne, när hon tvingades att erkänna skriftligt en av hennes　　många älskare.

Efter historien med den nye älskaren hade Alfred Nobel gjort klart för Sofie Hess att deras　förhållande　"nog" var avslutat. Men Afreds vacklande hållning var nästan patologisk till sin natur, skriver Ingrid Carlberg. Sofie hade hyrt en ny våning som Alfred betalade. Den var på tok för stor. Men efteråt skulle Alfred ändå berömma henne hur praktiskt och trevligt hon hade ordnat det.

När koleraepidemin drabbade hans äldre bror Emanuel 1892,　　som var verksam i det stora oljebolag som　han var delägare i Baku, telegraferade Alfred honom. Han ville skänka 10.000 rubel (runt en miljon i dag) till bakteriologiska experiment för att kunna hjälpa till med kolerabekämpningen.

"Var har ni tänkt er att jag skall få avsättning för mitt krut i en värld av universell fred" skrev Alfred Nobel till sin vän Bertha von Suttner när hon skickade honom ett exemplar av sin roman　Ned med vapnen !, 1889. Ned med vapnen !　blev också namnet på hennes tidskrift i fredsfrågan, som hon löpande skickade till Alfred Nobel.

Själv hade Alfred Nobel, efter många motgångar lyckats med sin satsning på både krut och dynamit att återvända till Sverige　där han köpt de förlusttyngda bruket i Bofors, med både kanonverkstad, stålgjuteri, valsverk och svedja. Köpet av Bofors hade väckt en ny känsla hos Alfred. Det gamla fosterlandet Sverige lockade mer än han trott. Så mycket hade förändrats sedan han bodde i Stockholm　på 1860-talet.

Men vad skulle han göra med alla sina pengar och sin ansenliga förmögenhet ? Han var ogift och hade inga barn. Med ungefär en halv miljon kronor utdelade Alfred Nobel i　sitt testamente resten av sin förmögenhet. över 30 miljoner kronor, till ett nytt internationellt pris. Han ville att alla aktier och fastigheter sedan skulle säljas och intäkterna därefter placeras i säkra värdepapper. "Räntan skulle därefter varje år delas ut som pris till dem som under det förlupna året har gjort mänskligheten störst nytta"

Därutöver ville han skapa ett litteraturpris för den som producerat det utmärktaste i　idealisk riktning" och han hade heller inte glömt fredsarbetet. Alfred Nobel hade gjort framtidens pristagare till sina huvudarvingar.

Till sist gjorde Alfred Nobel klart att hans priser var internationella och skulle gå till den "värdigaste inom varje område alldeles oavsett var "han" kom i ifrån. Han lyfte särskilt fram kvinnorna, men det är svårt att tro att han inte hade Bertha von Suttner i tankarna, som han själv varit förtjust i, han när han skrev sin fredsprisinstruktion.

Den 10 december 1896 avled den 63-årige Alfred Nobel i sin villa i San Remo. Vem ska nu ta över hans rikedomar. Hans　testamente förblir ett praktfullt minnesmärke, som släktingarna försöker bestrida utan att lyckas. Hans kärlek till mänskligheten, garanterar i den egenskapen att Alfreds Nobels respekterade namn inte faller i glömska genom Nobelpriset, som fortfarande delas ut varje år.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund