Vårt penningsystem är inte vad man får oss att tro vad det är, skriver Ellen Hodgson Brown i bok.　Bankerna och skuldnätet, Anarchos förlag, som nu kommit ut i svensk översättning av Peter Pettersson. Under 300 år har två penningsystem kämpat om herraväldet i världen, bankerna och staten. I sin bok visar hon hur denna kamp utvecklats.

Privata pengar, skapade av banker, har tävlat med offentliga pengar skapade av staten, ända sedan guldsmederna tilläts prägla mynt i Europa på 1600-talet och därmed　bemäktigade sig vad som fram till dess var den suveräna rätten hos kungen och drottningen.

Under 1700-talet grundade Amschel Rothschild, en tysk bankir, det som skulle komma att bli den mäktigaste familjeägda bankdynastin i världen. Han sa 1791: "Låt mig ge ut och kontrollera　en nations pengar och jag bryr mig inte om vem som skriver lagarna". Hans fem söner skickades till de mest betydelsefulla städerna i Europa - London, Paris, Wien, Berlin och Neapel - med uppdraget att upprätta ett banksystem som skulle ligga utanför statlig kontroll.

Nationerna ekonomiska system skulle kontrolleras, inte av medborgare, utan av bankirer, till förmån för bankirerna. Så småningom upprättades en "centralbank" i nästan varje land. Det är detta privata centralbankssystem som nu har tagit kontrollen över världens ekonomi.

Sverige utmärker sig genom ha upprättat den första privata centralbanken, Riksbanken, vilket hjälpte till att lägga grundvalen för det globala centralbankssystemet. Sveriges Riksbank grundades 1668. Den modell den etablerade följdes snart upp av England, där Bank of England grundades　1694. Efter första världskriget överlämnades stafettpinnen till USA:s privatägda Federal Reserve som utgörs av några a världens mäktigaste banker.

Genom detta nätverk skapat genom anonymt finansiellt spindelnätsvävande så äger och kontrollerar endast en handfull globala bankirer i dag hela bankväsendet. Alla, människor och staten och främmande länder har alla blivit slavar bundna vid bankirernas kreditrep.

De internationella bankirerna har lyckats göra mer än att bara kontrollera peningmängden.　I dag　skapar　de privata bankerna själva i själva verket penningmängden, samtidigt som de gör så att det ser ut som den ser ut som om den skapas av regeringen. Denna försåtliga plan avslöjades av Sir Josiah Stamp, chef för Bank of England redan under 1920-talet, utan att det vållade någon större uppmärksamhet.

"Federal" Reserve är ju　i själva verket inte federal. Det är ju ett privat bolag som ägs av ett konsortium av mycket stora multinationella banker. Reell valuta, mynt och dollarsedlar utgör mindre än 3　　procent av USA:s penningmängd. De andra 97 procenten existerar bara som dataposter på datorskärmar, och　alla　dessa pengar skapades av banker i form av lån.

Min egen uppfattning - som　jag delar med Ellen Hodgson Brown - är att det globala　banksysystemet, som en gång i tiden erbjöd produktiva lån till allmänheten, företagare och industrin, i dag blivit en vadslagningsmaskin, som riskerar biljoner dollar　på spel i komplexa　　högrisksatsningar kallade derivat- tio gånger mer än den årliga produktionen av hela världsekonomin.

De här satsningarna betalas av de stora globala bankerna och görs i huvudsak med lånade pengar　skapade på en datorskärm. Derivat kan och har använts till att manipulera marknader, plundra affärsrörelser och förstöra konkurrenters ekonomi.

I motsats till vad som allmänt tros vara sant, så är det inte den krypande inflationen orsakad av regeringar som på ett oansvarigt sätt trycker upp sedlar. Den är orsakad av banker som expandera　　penningmängden genom vårdslös utlåning.

När en bank lämnar ett lån i dag, lägger den bara till lånebeloppet till låntagarens inlåningskonto i banken. Pengarna tas inte från någon annans insatta pengar; de betalades inte dessförinnan in till banken av någon. Det är nya pengar, skapade av banken för att användas av låntagaren.

Det jag reagerar mot är att det inte längre är de enskilda staterna som kontrollerar penningmängden och hur pengarna används. Av alla bankkriser som jag redan läst och skrivit om har jag lärt mig att nya bankkriser uppkommer eftersom majoriteten av alla pengarna använts på fel sätt när en ny bankkris uppstår

Penningpolitiken är i händerna på privata fordringsägare som har förmågan att frysa statsbudgetar, paralysera betalningsprocessen, omintetgöra de regelbundna utbetalningar av löner till miljoner arbetare och utlösa kollapsen av program inom produktion och social välfärd.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningenn
Och Sveriges Bankkunders Riksförbund