I maj 1948 lämnade britterna Palestina och de judiska flyktingarna som hade strömmat in till Palestina utropade en judisk stat och bytte namn på landet från Palestina till Israel.

Bokens titel: Morgon i Jenin
Författare: Susan Abulhawa
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag. Norstedts förlag

Susan Abulhawa som föddes i Kuwait av palestinska föräldrar på flykt från Israel efter sexdagarskriget 1967, bor sedan tonåren i USA har skrivit den mest fascinerande och skrämmande roman, jag någonsin läst med titeln: Morgon i Jenin i översättning av Niclas Nilsson (Norstedts förlag).

Morgon i Jenin handlar om hur palestinierna drabbades av förföljerser, våld, mord och allvarliga övergrepp - i samband med flyktingvågen från de judar som invaderade Palestina - efter nazisternas övergrepp mot judarna i olika koncentrationsläger, i bland annat Tyskland, Polen och Österrike, som utmynnande i att FN skapade landet Israel, efter stora påtryckningar från England - som ville hämnas på Palestina för att palestinierna ville bli av med deras bestämmanderätt och överhöghet i Palestina - och USA.

Till en början besökte de israeliska soldaterna det palestinska folket på landsbygden som välkomnade judarna, som undkommit nazisternas våldsdåd, bjöd in dem i sina hem när de anlände till Palestina. Men mindre än ett dygn senare kom de israeliska soldaterna tillbaka. Samma män som ätit där kom nu inmarscherande med vapen som riktades mot dem som nyss hade gett dem mat. De tvingade bort urinvånarna från sina bostäder på landsbygden vilket betydde att fyrtio generationer av liv, som nu blivit stulet.

Av de palestinska folket var det jordbrukare och vinodlare som drabbades värst. De anser att de kommer ur jorden. De skänker sin kärlek och sitt arbete och i gengäld sörjer jorden för dem. När de dör återvänder de till jorden. På sätt och vis anser de att jorden äger dem och att Palestina och inte Israel äger dem och att de tillhör Palestina, som ingen äger rätten att ta ifrån dem, skriver Susan Abulhawa i sin roman, där händelserna som sker är verkliga, medan vad personernas upplevelser i boken är fiktion.

Fyrtio generationer av födslar och begravningar, bröllop och dans, böner och skrubbade knän. Fyrtio generationer av synder och givmildhet, av matlagning, slit och vila, av vänskap och agg och pakter, av regn och älgskog, Fyrtio generationer av minnen, hemligheter och skandaler blev förvisade från sina hem och sitt land, skriver hon, vilket stämmer med verkligheten.

Men förföljarna slutade inte med det. De judiska soldaterna anföll också de flyktingläger som upprättades under FN:s tillsyn. Husen bombades. I spillrorna av flyktingskjulen blev människorna levande begravda. Stora delar av lägren jämnades med marken när soldaterna anföll både flyktingarna som befann sig i flyktinglägren i Palestina och de flyktingar som hade flytt till Libanon.

Den svenske FN-medlaren, greve Folke Bernadotte sade: "Det vore ett brott mot de mest elementära rättviseprinciper om konfliktens oskyldiga offer nekades rätten att återvända till sina hem medan judiska invandrare strömmar in i Palestina och hotar att bli permanent ersättning för de arabiska flyktingar som haft sina rättigheter i många århundraden". Men som svar på sina anspråk blev den svenske FN-medlaren, Greve Folke Bernadotte, mördad av judiska terrorister

De israeliska soldaterna och hade bombat och bränt, dödat och lemlästat i Palestina. hade nu kommit för att göra anspråk på marken. De som utsattes för dessa övergrepp ansåg att det inte var någon skillnad mellan de nazistiska övergrep som förekom under andra världskriget mot judarna mot de övergrepp som skedde sedan stora delar av Palestina förvandlats till en Israelisk stat.

De palestinier som drabbats och blivit fördrivna från sina bostäder ansåg att de hade blivit avklädda sin mänsklighet ända in på huden. De hade blivit kastade som avskräde i flyktingläger som ovärdiga råttor. De hade lämnats utan vare sig rättigheter, hem eller land med världen vände ryggen till för att titta på eller hurra när inkräktarna jublar och utropar en ny stat som de kallar Israel.

De israeliska soldaterna styrde despotiskt deras liv efter Israels angrepp 1967 och den därpå följande ockupationen, skriver Susan Abulhawa. Vem som fick och inte fick passera gränsen till Israel var upp till dem. Vem som fick stryk och vem som inte fick stryk beslutades godtyckligt. Vem som tvingades klä av sig och som inte tvingades klä av sig - besluten togs på stället.

För de palestinier som tvingades in i flyktingläger såg ingen framtid. Framtiden kan ju inte andas i ett flyktingläger. Luften är alldeles för tung för hoppet. Efter det att Israel hade intagit stora delar av Palestina för dem som blivit rånade fördrivits från sina bostäder och sitt land. gick det inte att återända till Jerusalem. Till en början var det alldeles för besvärligt.

På ockupationens första dag schaktade Israel ner hela det marockanska kvarteret i Israel och dess tvåhundra år gamla hus och dess flera hundra invånare, som fick mindre än två timmar på sig att lämna sina hem. Både muslimer och kristna, greker och armenier fick sina egendomar konfiskerade och blev själva landsförvisade eller inhysta i getton.

Jag förstår den skräck som palestinierna fortfarande upplever är någon som väldigt få västerlänningar någonsin kommer att uppleva. Den israeliska ockupationen som aldrig har upphört, utsätter dem som redan i mycket unga år får deras känslors ytterligheter, tills de inte berörs av någonting förutom det mest extrema. Som historiskt dokument är Morgon i Jenin till samtidens våld i Mellanöstern, som alla som vill lära sig förstå vad konflikten mellan Israel och Palestina handlar om borde läsa och begrunda för att sedan kunna dra sina egna slutsatser.

Mats Lönnerblad