Det skriver Nils-Erik Sandberg f. d. ledarskribent i Dagens nyheter och styrelseledamot i Medborgarrättsrörelsen i Sverige, där jag suttit i styrelsen under närmare ett kvarts sekel i den nyutkomna boken: Gör om och gör rätt.  Nordberghs förlag.

Boken är antologi om demokrati, maktdelning och våra grundläggande fri-och rättigheter, som fortfarande inte tillämpas i vårt land, där jag själv medverkar - som en av medförfattarna - tillsammans med Leif V Erixell ordförande i MRRs, Bengt Holmgren, vice ordförande och Nils - Erik Sandberg.

Leif V Erixell skriver i inledningen att det är dags att initiera en behövlig debatt om konstituella frågor i Sverige. Han tror att tiden äntligen är mogen för det. Han anser också att Sverige bör införa författningsdomstol som prövar lagar och och lagförslag mot grundlagen, som de flesta länder inom EU redan har. Lagrådet är ju ingen riktig domstol utan bara en remissinstans vars utslag regeringen kan strunta i - och gör så vanligen - anser han.

Bengt Holmgren hävdar att makten har i alldeles för stor omfattning överlåtits till en politisk elit. Det som präglar det nuvarande skattesystemet är ständiga förändringar och utökningar som gör att det i praktiken omöjligt för medborgarna att ha kunskap om hur skatterna tas ut. vilket givetvis är en allvarlig brist anser han.

Nils - Erik Sandberg påpekar att Regeringsformens skydd för - särskilt äganderätt - är förfärande svagt i vårt land. Den borgerliga regeringen tillsatte 1991 under den svenska självförvållade bankkrisen (1987 - 1993) med uppdrag att förstärka rättigheterna, bland annat på grund av de massiva uppsägning av krediterna för skötsamma företag som då skedde, för att rädda de bankrutta bankerna på allmänhetens och företagens bekostnad.

I Sverige har vi begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda allmänna angelägna intressen. Vad innebär då detta frågar sig Nils - Erik Sandberg. JO, att de paragrafer i rättighetskapitlet som ska skydda äganderätt och näringsfrihet är villkorliga. Rätten att ha egendom och driva företag gäller endast om inte "angelägna allmänna intressen" kräver en inskränkning, vilket kan innebära att så fort det blir en finansiell kris i Sverige för allmänheten och företagen betala.

De socialdemokratiska ledamöterna i utredningen var i minoritet med tog ändå kommandot. Följden blev att utredningen underkände direktiven direktiven och helt avstod från att lämna förslag till förstärkning rättigheterna. Utredningen blev alltså från rättighetssynpunkt helt meningslös. I svensk utredningshistoria var detta ett unikt övergrepp mot direktiven.

Själv anser jag att Sverige har fortfarande inte återfått det "tjänstemannaansvar "som tidigare fanns, som reglerar offentligt anställdas personliga ansvar i sin tjänsteutövning. Statminister Olof Palme lät avskaffa denna lag 1975 för att vi inte längre skall kunna ställa den offentliga makten till svars för de maktövergrepp som fortfarande tillåts i vårt land av både offentliganställda inom stat och kommun, regeringstjänstemän och domare som jag själv skrivit om i flera av mina artiklar och böcker utan att någon reagerar.

Jag anser också att i statens rättsvårdande instanser måste just rätten garanteras, vilket inte sker i svenska domstolar när hovrätten inte prövar ärenden som innehåller uppenbara rättegångsfel och Högsta domstolen - utan någon motivering negligerar resningsansökningar som brott mot både avtalslagen, EU:s direktiv och Europarättens bestämmelser som återfinns i den svenska grundlagen, När domstolarna inte ens läser igenom vad målen handlar om för att parterna skall erhålla en rättvis rättegång.

I ett ärende som jag tagit del av vägrar både hovrätt och Högsta domstolen att pröva ett mål där en mellandom, slår fast att målet skulle vara preskriberat, trots att det avtal som finns mellan parterna är ett 10-årsavtal, där det redan är bevisat att svaranden aldrig följt avtalet ifråga från inledningen av samarbetet mellan parterna .Maktförhållandet i rättegångssalen är oomtvistat och till och med föreskrivit i lag. Det är den som bryter mot lagen som måste straffas.

I mål som jag redan skrivit om och yrkat att Högsta domstolen i mål som på ett uppenbart sätt strider mot unionsrätten anser Högsta domstolen att det inte förekommer förekommer rättegångsfel som gör det nödvändigt att inhämat förhandsavgörande från EU-domstolen för att döma i saken. I det beslut jag skriver om är det uppenbart att HD själv borde ha prövat ärende i samband med resningsansökan eller inhämtat förhandsbesked från från EU-domstolen för att döma i saken.

I Sverige har vi muntlighetsprincipen och omedelbarhetsprincipen och allt måste sägas i rättssalen. Men när domstolen, som i detta fall, förhindrar tillgång till bevisning som svaranden är skyldig att redovisa enligt två avtal och intyg om detta lämnats in från både kärandens revisor och bokföringsbyrå finns det inga skäl i världen från att undanhålla bevisning från svaranden som skulle redovisa för vad som hänt.

En domstol skall ju döma vad som står i avtal och i lagen och när detta inte sker i många fall jag tagit del av och redan skrivit om anser jag att både författningsdomstol tjänstemännens tjänstemannaansvar omgående måste införas i vårt land.

I Sverige tillåts både hovrättsdomare och domare i Högsta domstolen att ha sidouppdrag som inte har med deras ämbeten i domstolen att göra. Därför har vi köbildning i både hovrätt och Högsta domstolen som väljer numera att inte pröva mål där de förekommer uppenbara rättegångsfel eller överlämna dessa mål till EU-domstolen.

Men reglerna för vilka som äger rätten att klaga till EU-domstolen är tydliga. När det gäller tingsrätt och hovrätt bör de överklaga till EU-domstolen i de uppenbara fall jag redan skrivit om i mina artiklar och böcker. Högsta domstolen är skyldig att överklaga, men gör det fortfarande inte i många mål jag tagit del av och redan skrivit om.

Vad svenska domare verkar ha svårt att förstå, som vi omgående bör göra något för, är allas likhet inför lagen. Människorna får inte komma ivägen. Det är gärningen som måste bedömas. Gärningen gentemot lagtexten !

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt