I boken Historia som vetenskap (översättning Astrid Sandmark, Förlag Ny Solidaritet) vill den amerikanske författaren och politikern Lyndon LaRouche (1922-2019) förklara begreppet historia med utgångspunkt från människans kognitiva idéskapande förmåga, en förmåga som förenar henne med alla generationer bakåt och framåt, och också för henne nära Gud.

Denna historiesyn, här tillämpad på såväl astronomi och fysik som filosofi, musik och religion, hjälper den historieintresserade läsaren att söka sig fram till den röda tråd som beskriver både enskilda människors och hela mänsklighetens förändringskraft på makrokosmos.

Lyndon LaRouche slår fast att det är idéerna som formar historien. Idéer skapas och förmedlas av individer. Själv utgår han från hjärtat av den västerländska kristna läran och idén om Imago Dei - att människan är skapad till Guds avbild vilket är den doktrin som förklarar människans ontologiska status - och vår relation till Gud, Skapelsen och försoningen i ett historiskt sammanhang.

Han varnar för det hemska som kan vänta oss, i en planet uppslukad av många utbrott av irreguljära krig, en världskarta där krigets, svältens, epidemiernas och naturkatastrofernas förintelser sprider sig som många växande skogsbränder, något som vi numera dagligen ser konkreta exempel på. De hotar alla att löpa samman till en enda brand - som täcker hela kartan, eller åtminstone större delen av den - om vi inte satsar på varaktig fred i stället för krig, och på den reala ekonomin i utvecklingsländerna i stället för att bejaka kortsynta vinstintressen.

Människornas fysiska levnadsstandard måste öka, och medellivslängd med bibehållen god hälsa måste också öka, både för genomsnittspersonen och för familjer, med hemmavarande barn. Det vetenskapliga och teknologiska framåtskridandet har alltså en helt avgörande betydelse för alla nationers och kulturers framgång och för hela mänsklighetens överlevnadsförmåga.

Frågan om moral i ekonomin kretsar numera kring det allmänt utbredda utövandet av ockrandets urgamla konst. Korrumperade stater måste förmås att börja underkasta sig ett nytt ekonomiskt tänkande - som gynnar den egna befolkningen - i stället för kortsiktiga vinstintressen som bara gagnar ett fåtal rika, på bekostnad av alla andra.

Idén att varje människa är skapad till Guds avbild, och att det enskilda människolivet därför är okränkbart, är exempel på vad LaRouche kallar en högre hypotes. Det är ett grundantagande som är av en högre ordning.

Lyndon LaRouche menar att historia som vetenskap bör utgå från människan som en suverän individualitet, som en avbild av Skaparen. Personen äger denna egenskap i kraft av ingenting annat än den medfödda förmågan till en form av skapande (kreativt) förnuft som efterliknar Skaparens skapelseprocess.

Härifrån är det inte långt till att, som LaRouche, konstatera att det inte finns några mänskliga raser. Det finns bara detta enda människosläkte och alla som påstår motsatsen ljuger.

Kristendomen möter den konfucianska ståndpunkten i det faktum att personen i båda fallen medvetet inordnar sin egen existens i den samlade verkliga historien, i dåtid, nutid och framtid.

I sin historieskrivning utgår LaRouche från filosofen G.W. Leibniz, som citeras i flera av bokens kapitel. Enligt Leibniz och tragediförfattaren Friedrich Schiller är förutsättningen för att vi skall kunna leva i ”den bästa av alla möjliga världar" att mänskligheten måste sträva efter en varaktig fred, något som också uttrycks i Beethovens 9:e symfoni, med text av Friedrich Schiller, som blivit EU:s nationalsymfoni.

Tyvärr måste LaRouche konstatera att alldeles för många av oss fortfarande är omoraliskt egoistiska, till och med de som anser sig stå i ett personligt förhållande till Jesus Kristus. Som typiska populister frågar de först: "Vad kan Gud göra för mig?"

De inbillar sig att de har, eller kan få en affärsmässig "pakt" med Gud, komplett med Skaparens egen namnteckning. Ingenting är mer främmande för sådana giriga små populisters krämaraktiga själar, än våra begrepp Imago Dei och Capax Dei. Människan är, som kyrkofäderna säger, Particeps Dei, delaktig av Gud. Hon kan förstå sig själv genom Honom. Ett eko kommer ju aldrig ur tomma intet.

Denna ståndpunkt är kärnan i den bok som grundlade den moderna vetenskapen, filosofen Nicolaus Cusanus bok "Om den lärda okunnigheten".

På det hela taget behöver Afrika, Asien, Indien, Kina och Ryssland all den hjälp de kan få för att skapa samma kvalitativa och kvantitativa energiintensitet och kapitalintensitet per capita och per hektar, som genomsnittet för Japan, Tyskland och Amerikas förenta stater - som ett oundgängligt villkor för den produktiva utveckling som de fortfarande saknar. Det gäller också deras vattensystem, moderna järnvägssystem, energiinfrastruktur, sanitetsinfrastruktur, utbildningsväsen samt en kombinerad och offentlig och privat sjukvård.

Politikens passadvindar har blåst åt fel håll alldeles för länge, anser Lyndon LaRouche. De blåser hårdare än de har gjort sedan de senaste stora europeiska krigets slut. Kan så envisa trender ändras så sent under resans gång, frågar han sig och ger själv svaret: Det kan de med en tillämpning av en verklig förståelse av historia som vetenskap.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt