I den mycket läsvärda boken Jordens kommande 50 år (översättning Astrid Sandmark (red), Elias Dottemar och Magnus Nilsson, förlag Ny Solidaritet) redogör ekonomen och statsmannen Lyndon LaRouche detaljerat och insiktsfullt för hur vi kommit till en slutpunkt i den globala finansiella och fysisk-ekonomiska utvecklingen, och ger samtidigt sin vision för framtiden.

Lyndon LaRouche anser att vi måste börja träffa långsiktiga globala avtal inom ramarna för ett nytt finans- och valutasystem - med fasta växelkurser - för att inte hela vårt framtida ekonomiska system skall kollapsa. Den farligaste fallgropen är att man närmar sig en dialog mellan de olika kulturerna på fel sätt: Vi måste undanröja den sekulära föreställningen att religion kategoriskt måste ställas mot vetenskap. Religion och vetenskap behöver inte stå i något motsatsförhållande till varandra, anser han.

En systematisk utrensning av avvikande röster och åsikter är vanligtvis utmärkande för vår oförmåga att övervinna den systemkris och brist på verklig demokrati som vi nu befinner oss i, och det är ju något som brukar leda till nationers självförvållade ekonomiska undergång.

Så är det även inom religionen. De religiösa trosuppfattningarna som placerar Skaparen i allt väsentligt utanför universum, ett universum definierat som en given uppsättning spelregler, far sålunda med den hädiska uppfattningen att förneka Skaparen förmågan att skapa förändringar i det universum - där jorden ingår - som han själv har skapat.

Att befria vår planet från monster som Adolf Hitlers, Benito Mussolinis och Francisco Francos regimer måste vara en förutsättning för att få demokratiska samhällen att fungera. Vi måste också försvara de hjältar och positiva förebilder som både litteraturen och verkligheten har att erbjuda för att uppnå vårt syfte att skapa en bättre värld, menar Lyndon LaRouche.

Som exempel tar han Johanna i Schillers drama Jungfrun av Orleans: Efter djuplodande historiska forskningar återskapade Schiller grunddragen i den aktuella tiden och platsen i historien, och den faktiska betydelse som Johanna hade i verkligheten. Hon brändes på bål av inkvisitionen, trots att hon räddat Frankrike från undergång och trots att hon genom sin seger i kriget, där hon ledde styrkorna, skapade den franska nationalstaten.

Ett annat positivt exempel är Martin Luther Kings martyrskap, så som han själv uppfattade situationen uttryckt med hans egna ord, ända fram till dagen då han mördades. I den verkliga historien är det ju de levande ordens historia som ger den enskilda människans liv en mening, i dåtid, nutid och framtid, på en och samma gång.

I stället för att klamra sig fast vid den rent sinnliga upplevelsen av livet, menar LaRouche att den verkligt mogna människan borde tänka på hur viktigt det är vad vi gör av detta korta jordeliv, medan vi har det, och tänker på detta med en blick på vilken värld vi till slut vid vår oundvikliga bortgång kommer att lämna efter oss.

Vad LaRouche föreslår, vilket jag själv också skrivit om, är att alla förutom staten skall fråntas rätten att skapa pengar (ge ut sedlar) och att varje suverän stat själv skall ges ansvaret för och ta konsekvenserna av hur mycket pengar som ges ut och sätts i omlopp i samhället.

Om man skall kunna förhindra framtida finanskriser borde ansvarskännande regeringar, enligt LaRouches förslag, agera samfällt för att ställa det nuvarande internationella finans- och valutasystemet, även kallat IMF-systemet, under förmyndarskap, och arbeta för att införa ett nytt system, vars huvudsakliga förebild är Bretton Woods-systemet så som det utformades 1944.

Ekonomin i både USA och i resten av världen fungerade bra under detta Bretton Woods-system, som infördes genom Franklin Roosevelts försorg, men har följaktligen tyvärr fungerat dåligt sedan det systemet underminerades och successivt övergavs under perioden mellan 1964 och 1982.

Det nu dominerande finans- och valutasystemet på den här planeten – det IMF-system som vi har haft från 1971 och framåt - är i allt väsentligt en fortsättning av ett medeltida finansiellt ockersystem. Det är feodalt till sin karaktär: det har kopierats från, och är till stora delar en direkt fortsättning av den medeltida ultramontana traditionen, förklarar LaRouche.

Skapandet av den moderna suveräna nationalstaten, ett samhälle med det gemensamma bästa som ledstjärna, åtföljdes av ett vetenskapligt och teknologiskt uppsving som tack vare 1400-talsrenässansens fortsatta inflytande sträckte sig genom alla bakslagen som inträffade från 1400-talets slut fram till 1648 års Westfaliska fred.

Det nuvarande finans- och valutasystemet är på det sättet både en post-feodal anakronism och ett intolerant hot mot hela civilisationen, om det får fortsätta.

Den allmänna sammanbrottskris i världens finanssystem som vi nu upplever, som Lyndon LaRouche talar om, och som jag själv varnat för i flera av mina böcker, innebär, om den får fortsätta, att civilisationen inte kommer kunna fortbestå särskilt länge på den här planeten. Vi måste, som vi föreslår, omgående gå tillbaka till ett system med förhållandevis fasta växelkurser mellan fullkomligt suveräna nationalstater. Ett system där de ekonomiska förhållandena är organiserade på ett sätt som liknar det ursprungliga Bretton Woods-systemet.

Skillnaden då var att president Franklin Roosevelt såg sin nations framtid som en del av hela världens framtid, inklusive befriandet av de folk som var drabbade av kolonialism, i motsats till den nykolonialist som efterträdde honom. Utan den princip om fullkomligt suveräna nationalstater vilken finns avspeglad i Westfaliska freden, kommer varje uppgörelse att förflyktigas i en uppsjö av heteronomier mer eller mindre snabbt.

Ett system med fasta växelkurser, efter mönstret av Bretton Woods-systemet, anser jag är ett måste för dagens värld och för minst ett par generationer framöver.

En av de viktigaste fördelarna med ett system med fasta växelkurser är ju en garanti för att de givna krediterna behåller värde över långa perioder, eftersom de är utställda i bestämda växelkurser som gäller långsiktigt.

Det enda som ökar i dag är ju mängden pengar som satsas på olika former av spel. Och det allra största spelet är det som pågår på Wall Street. Pengarna som satsas i detta spel driver på ett rent spekulativt sätt upp värdet på vissa företags aktier. Och så fort ett företag blir rikt, så åker cheferna i fängelse, som i fallet Enron. Vi har gått från "stål"-industri till en "stöld"-industri.

Det största problemet vi har är att försöka skapa fred i en plågad värld. Hur skall vi kunna skapa försoning, med länder som har vänt sig emot oss, på grund av en krigspolitik som borde ersättas med radikala fredssträvanden.

Vi borde i stället tänka på vad Kristus skulle ha sagt. Kristi lidande och korsfästelse är ju kärnan i kristendomen. Det är det som till exempel Bachs Matteuspassion handlar om. Det är ett två timmar långt oratorium. Under dessa två timmar lever sig publiken, församlingen, sångarna, musikerna in i Kristi lidande och korsfästelse.

Vad vi själva måste lära ut är att det är kärleken som räknas - att man alltid måste leva för sin kärlek till mänskligheten. Och därför är en regering legitim bara när den är verksamt förpliktad inte bara till allas gemensamma bästa, utan också för att deras efterkommande skall få det bättre.

När jag nu läst och recenserat både Lyndon H. LaRouche jr bok "Historia som vetenskap" och hans framtidsvision i "Jordens kommande 50 år" anser jag att bägge dessa böcker borde ingå som obligatoriska böcker på både handelshögskolor och de lärosäten som sysslar med nationalekonomi, för att eleverna skall kunna förstå och lära sig de viktiga fakta och den religiösa kunskap som bägge dessa böcker förmedlar.

Mats Lönnerblad
Författare och recensent