Den som ställer frågan är Martin Hägglund. Han är professor vid Yale University i USA.　Hägglund har kallats den viktigaste unga filosofen i Amerika. Han växte upp utanför Stockholm och i Ångermanland, men bor numera i New York. Han svarar själv på frågan i sin bok:　Vårt enda liv. Sekulär tro och andlig frihet i översättning av Andreas Vesterlund. Förlag: Volante.

Martin Hägglunds bok handlar om hur vi kan förvalta vår ändliga tid tillsammans, och hur andliga frågor om frihet inte kan skiljas från ekonomiska och materiella　villkor. Hägglund argumenterar för hur vi bör utveckla　en sekulär tro　i stället för kristendomen,　som är hängiven vårt enda, ändliga liv - bortom såväl religion som kapitalism.

Det gör han med utgångspunkt från filosofer från Aristoteles till Hegel och Marx, skönlitterära författare från Dante till Proust och Knausgård, ekonomer från Mill till Keynes och Hayek, och religiösa tänkare från Augustinus till Kierkegaard och Martin Luther King Jr, pekar Hägglund ut vägen mot ett friare till och en mer hållbar värld.

Från den svenska utgåva som jag nu också har läst och begrundat utvidgat och fördjupat den internationellt hyllade　boken som han skrivit på engelska. med titeln:　This life. Enligt flera kritiker är denna bok det första stora existentiella filosofiska verket det här århundrandet.

Eftersom jag själv i mitten av 1970-talet ägnat en stor del av min fritid åt frågorna om såväl vad Sekulär tro som religion handlar om,　och regisserat och producerat för två filmer i ämnet med titlarna　Livets Mening　som bland annat innehåller intervjuer med ärkebiskop Olof Sundby och professor Ingemar Hedenius (Svensk filmindustri. Skolfilmavdelningen)

I　filmen　Helhetsbegreppet　där jag intervjuat Med Dr, Jur Stefan Hlatky som är ungerskfödd jurist som är upphovsman till det filosofiska begreppet helhetsperspektivet och gett ut den uppskattade boken "Understanding Reality" som där originalversionen getts ut på engelska och handlar om; A commonsense Theory of the Original Cause. Författare Stefan Hlatky och Philip Booth.　Förlag; Jon Carpentier Publishing) Boken klargör samma frågor om religionen som Martin Hägglund tar upp i sin bok, där han menar att vi som mänskliga sinnen ingår i verklighetens, helhets eller Guds bestående existens.

Vad Martin Hägglund hävdar är att vara fri　inte　är att vara oberoende eller befriad från krav och plikter. Snarare är vi fria för att vi kan ta oss an den normativa frågan om vad vi　borde　göra med vår tid. Han menar att alla former av frihet - exempelvis friheten att tala, friheten att älska -　förutsätter att vi är fria　att ställa frågan, vad vi borde göra med vår tid, vilket är lätt att hålla med om. I begreppet om andlig frihet - att vi själva kan　styra　vår historia och inte bara styras av den　är ju själva kärnan om frigörelse.

Målet med den sekulära tron är ju inte att övervinna ändligheten, utan att kvalitativt　förändra vår förmåga att leva fria liv. Även i sin högsta form kommer våra liv att vara utsatta för ändlighetens risker - risken att förlora det vi älskar och förmågan att göra det vi älskar - eftersom dessa risker är inneboende i själva friheten, anser Martin Hägglund.

Sambandet mellan att hysa omsorg och att tro har en lång filosofisk härstamning. Men sin typiska skärpa klargör Aristoteles att varje form av omsorg är en form av tro. I en vidareutveckling　av Aristoteles　analys menar de grekiska och romerska sikerna att alla våra passioner　är en form av tro. Trosuppfattningarna behöver inte vara medvetna, utan är former av praktiska åtaganden som visar sig genom själva passionerna, skriver Hägglund.

Filosofen Spinoza är förvisso djup kritisk mot religiös vidskeplighet och from underkastelse　inför överheten, men likväl använder　sin egen filosofiska metod för att uppfylla vad han själv beskriver som religionens främsta mål - nämligen att erbjuda en väg till frälsning som består av den största sinnesfrid.

För Spinoza uppstår inte frälsningen genom en personlig, odödlig själv eller övergången till ett transcenden liv efter detta. I stället uppnår man frälsning genom att släppa taget om sina passioner och se sig själv som en del av det han kalla Gud eller naturen.

Det som skiljer den sekulära tron från religionen är att den sekulära tron　　består i att livet måste vara värt att leva, vilket är grundformen för alla　　former av omsorg. I och med att vi hyser omsorg　om vårt eget och andras liv tror vi med nödvändighet att livet är värt att leva. Men,　　att vi som bekänner sig till kristendomen skulle ha en annan uppfattning, stämmer inte.

En stor mängd religiösa människor betraktar inte sin egen tro som står i motsättning till vare sig kunskap eller vetenskap. Enligt Augustinus bör man därför omvandla kärleken till ändliga varelser till kärlek till Guds eviga närvaro, som de som förespråkar den sekulära tron bortser ifrån.

Augustinus mål är ju att konvertera den sekulära , tidsliga erfarenhetens med en passion för Guds evighet. Han vill övertyga oss om att det vore bättre att njuta av evigheten　stillhet än att lida av dramatiken　att leva vidare som tidslig varelse, sliten mellan förflutenhet och framtid.

Den danska filosofen Kierkegaard återupplivar den klassisika teologiska diskussionen mellan en levande och död tro. Kirkegaard identifierar tron som en fråga　som alltid står　på spel i våra liv och som vi måste ta ställning till. Hos Kirkegaard　är det meningen　att den religiösa tron skall upphäva risken för förtvivlan. Om du hyser en religiös tro (enligt Kirkegaard) måste du tro att duy kan förlora allting, och ändå kan räddas, eftersom allting är möjligt för Gud.

Den stora skillnaden mellan den sekulära tron som, Martin Hägglund ivrigt argumenterar för　i sin väskrivna bok är han vare sig vill kännas vid Gudsbegreppet eller Jesus betydelse för den kristna　tron,　som jag själv engagerat mig i. I Kristendomen beror ju vårt oändliga värde som individer　på antagandet att vi har odödliga själar och är föremål för Guds kärlek som de, i likhet med Martin Hägglund, som bara förespråkar den sekulära tron inte vill hålla med om.

Som jag själv upplever saken finns det inget större motsatsförhållande vare sig mot den sekulära tron och den kristna religionen eller vetenskapen, vilket var och en som läser hans mycket intressanta bok,　　själva bör skaffa sig en egen uppfattning om.

Mats Lönnerblad
Författare och recensent