När bokförläggaren och författaren Per L Gedin använder epitetet "den första moderna förläggaren i Sverige" om Albert Bonnier - ger jag honom helt rätt - efter att ha läst, den första mycket intressanta och genomgripande bearbetade biografin, om en av Sveriges genom tidernas främsta bokförläggare.

I september 1835 anländer Albert Bonnier, en knappt femtonårig judisk bokhandlarson, från Köpenhamn till Stockholm. Två år senare gav han ut sin första bok. Under Albert Bonniers tid drog förändringens vindar fram över Sverige: tekniskt, politiskt, socialt, ekonomiskt - och litterärt. När han avled år 1900 var han en av de främsta förläggaren av svensk skönlitteratur och poesi, med sina val att samarbete och ge ut stora författare och poeter, som bland annat: Fröding, Heidenstam, Lagerlöf, Rydberg och Strindberg.

2020 är det 200 år sedan Albert Bonnier föddes. Per T Ohlssons biografi om Albert Bonnier och hans tid, Albert Bonniers förlag, ger en bra översikt över vad som hände då, vilka förhållanden som styrde den litterära och ekonomiska utvecklingen i Sverige under denna dramatiska epok och utveckling i Sverige.

När den tonårige Albert Bonnier steg i land på svensk mark 1835, med åtta skilling banco i fickan, satte han också foten på tröskeln till en ny tid i ett av Europas mest efterblivna och fattiga länder, en stukad före detta stormakt som genom olycksaliga krig utomlands och inre vanstyre, hade förlorat både territorium och status, skriver Per T Ohlsson.

Alberts första arbetsuppgifter bestod i att lära sig yrket från grunden genom att börja arbeta som bokhandelsassistent och sortera böcker i familjens bokhandel på Storkyrkobrinken i Stockholm. Men han hade större ambitioner.

På hösten 1837 tog han sina första stapplande steg som förläggare med boken Bevis att Napoleon aldrig existerat. Albert finansierade projektet med pengar som han själv hade sparat ihop under två års arbete i boklådan på Storkyrkobrinken. Han visade på en elementär princip, hur försiktig man måste vara när man ger ut böcker, som skulle fortsätta att vägleda honom genom hela livet.

Berättelsen om Albert Bonnier tar sin början, med ett år som kunde som kunde ha inneburit katastrof för honom, hans anhöriga och hans trosfränder, men som i stället blev startskottet för en ekonomisk utveckling som han sin vildaste fantasi inte kunnat föreställa sig. Alberts första bok, följdes ett år senare , som handlar om det oroliga 1838, av den tyske rabulisten Gotthilf August von Maltitz med boken Pepparkorn.

Det vilar något sturskt och brådmoget över den unge Albert Bonniers inträde på den svenska förläggarbranschen: en nyanländ jude från Köpenhamn som nästan omedelbart gjorde gemensam sak med kritikerna av Karl XIV Johans auktoritära styre. De radikala tendenserna hos Albert skulle dämpas med åren, men redan från början markerade han var han hörde hemma. Men karaktäristiskt var Alberts sociala smidighet. Många av de författare som han gav ut blev också hans personliga vänner och genom dem höll han också en högst informell och otvungen ton, vilket förebådade den närhet som han skulle utveckla med storheter som Zacharias Topelius och Viktor Rydberg.

Den för Albert Bonnier mest omtumlade händelsen under dessa år var revolutionen 1848, eller snarare revolutionerna. Allt startade i Paris den 22 februari, och spred sig sedan till stora delar av Europa. När svallvågorna nådde Sverige i mars ledde det till krav på rösträtt, representationsreform och rent av republik, som Sverige med nöd och näppe lyckades att undvika.

Trots sina litterära preferenser förstod Albert Bonnier ändå att under dessa år etablera förläggarkontakt med August Strindberg, född 1849 och uppvuxen i en välbeställd familj i Stockholm. Det enklare ursprung som senare Strindberg ville lyfta fram främst den självbiografiska Tjänstekvinnans son har mycket lite med verkligheten att göra.

Resultatet blev Dikter på vers och prosa, följda av Sömngångarnätter och vakna dagar. Fast samtiden förstod inte att uppskatta Strindbergs dikter vid utgivningen i november 1883 tycker jag själv om Strindbergs anslag i en passage från "Esplanadsystemet" där Strindberg skriver:

- Ha ! Tidens sed: att riva hus ! Men bygga upp ? Det är förskräckligt ! - Här rivs för att få luft och ljus; Är kanske inte det tillräckligt ?

Men både Albert Bonnier eller August Strindberg riskerade att hamna i fängelse när Strindberg i sin bok: Giftas anklagades för att häda. Det var en åtalad passage om Jesus som orsakade stämningen. Den åtalade passagen om Jesus som "folkuppviglare", var hävdade Strindberg, baserade han på vad som står i Matteusevangeliet, och lyckade därmed klara både sig och sin förläggare för förtal av Jesus, vilket påminner om de hädelser mot Mohammed som profet som orsakat både terroristmord i både Frankrike och andra länder.

När juryn som sammanträdde den 17 november och friade Strindberg efter fyra timmars förhandlingar. Strindberg hade tagit på sig hela skulden. Då utbrast jubel bland tusentals personer som samlats på Riddarhustorget utanför rätten. Men Albert Bonnier anklagades ändå för att han hade publicerat Giftas, utan att det blivit några rättsliga påföljder.

Albert Bonniers nästa problem gällde Gustaf Fröding, som i sin dikt En morgondröm, ansågs för att var osedlig och därmed riskerade både Albert Bonnier och Gustaf Fröding på nytt att hamna i fängelse för dikten, som i dag måste anses helt oskyldigt och vackert skriven när han skriver om den fysiska kärleksakten. Fröding tog också på sig skulden och blev frikänd av en tryckfrihetsjury. Men han återhämtade sig aldrig från de groteska anklagelserna.

Den för förlagets framtid viktigaste kontakt som knöts på 1890-talet var med Selma Lagerlöf, då lärarinna vid Elementärskolan för flickor i Landskrona. Förbindelsen mellan Bonniers och Lagerlöf skulle blomstra först på allvar efter Alberts död genom sonen Karl-Ottos försorg, då med verk av Selma Lagerlöf som:

Jerusalem, Herr Arnes penningar, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Körkarlen och Kejsaren av Portugallien.

Det var Albert som tog det första initiativet. Som i så ofta skedde genom att han bad Selma Lagerlöf om ett bidrag till Svea. Albert Bonniers litterära folkkalender Svea pläderade han tidigt för järnvägsbyggen i Sverige, redan i 1846 års utgåva, vilket också visar att han var politiskt intresserad att bidra till Sveriges utveckling inom både litteraturen och den industriella vidareutvecklingen i vårt land.

Om den senaste tidens massmediala omvälvningar - radion, televisionen - visste förstås Albert Bonnier ingenting men han påbörjade bygget av ett stort öppet mediehus där den bärande bjälken är en publicistisk princip som han mot stundtals svåra odds introducerade i sitt nya hemland: "sprida icke döma" som jag tycker att hans många efterföljare inom förläggarbranschen borde vara stolta över och att ta efter.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund