Jag arbetar ju själv med ämnen som ekonomi och juridik, både som författare i finansrätt och ekonomijournalist. Jag är van att skriva och tala i ekonomiska termer - men ändå insåg jag efter att ha läst Lyndon LaRouches bok i detta ämne, att jag fortfarande har mycket kvar att lära.

Jag började skriva om ämnet inom affärsekonomi och affärsjuridik för ett kvarts sekel sedan - när upptäckte jag att det inte finns några vattentäta skott i ämnet ekonomi - utan att allting hänger samman. Ser man marginalnyttan i nationalekonomin är steget inte långt till företagsekonomins produktionsteorier, och börjar man att analysera det privatekonomiska området, t ex med hur arbetslöshet uppstår och bäst borde bekämpas, så hamnar man lätt i nationalekonomins mikroekonomi.

Sveriges ekonomi hänger som bekant ihop med omvärlden och inte minst med EU:s ekonomi som vi själva är beroende av. Den matematiska modelleringen i ämnet nationalekonomi har sedan lång tid drivits längre i Frankrike än någon annanstans, anser Roland Andersson som är nationalekonom och professor emeritus vid Avdelningen för systemanalys och ekonom, vid Tekniska högskolan i Stockholm.

Roland Andersson hävdar, i likhet med Lyndon LaRoche, att matematiken och ekonomiteorin i nationalekonomin krävs så snart de praktiska problem som man vill lösa är tillräckligt komplicerade. Det är förvisso så att matematiska modeller och ekonometriska metoder spelar stor roll för ämnets utveckling. Ett stort mått av matematisk skolning anses därför som nödvändigt i utbildningen i nationalekonomi, som det är i naturvetenskap och teknik, och för den delen också i vissa andra delar av samhällsvetenskaper.

Såväl inom som utom landet förekommer en kritik mot matematikens och ekonometrins över tiden ökade roll inom nationalekonomi såväl i grundutbildning som i forskarutbildningen. Kritikerna hävdar att det ökade utrymmet för matematiska och ekonomiska metoder har skett på bekostnad av vår förmåga att se verklighetens problem, vilket jag kan hålla med om.

Den ekonomi, som Lyndon LaRouche förespråkar är hur vi skall kunna behärska naturen med hjälp av ny teknik, som gör att vi kan skapa varaktigt välstånd i ett land. Men den fråga som jag ställer är till vilket pris detta får ske? Om påföljden blir miljöförstöring och återkommande ekonomiska kriser, som följer med den ekonomiska utvecklingen, måste det nuvarande systemet i sig själv börja bekämpas på allvar, enligt min mening.

Vårt nuvarande penningsystem är inte vad man har fått oss att tro att det är. Skapandet av pengar har privatiserats, eller tagits över av privata penningkarteller. Förutom mynt, så skapas nu alla våra pengar som lån, vilket ges ut av privata bankintentioner.

De internationella storbankerna, som använder sig av sina egna matematiska modeller, tillåts att utnyttja återkommande svagheterna i vårt penningsystem utan att straffas, vilket Lyndon LaRouche i likhet med jag själv starkt reagerar mot. Hans bok är väl värd att läsa för alla som bekymrar sig både var vårt nuvarande ekonomisystem, som nu på nytt är på väg att raseras, Denna gång på grund av den pandemi som skakar hela världens ekonomisystem i grunden, med ökad skuldbörda som följer på en skenande arbetslöshet över hela världen.

Lyndon LaRouches bok täcker så väl ämnen som privatekonomi som nationalekonomi och företagsekonomi med utgångspunkt från geometrin och matematiken. Han hävdar att den inflation som blir en följd av återkommande ekonomiska kriser är skrämmande. Inflationen i USA 1950 -2007 innebär en minskad köpkraft för dollarn med 89 procent. Den privata penningmakten och de banker som givit upphov till dessa återkommande kriser hotar nu att ta över staternas roll om ingen ingriper.

En betydande matematisk och statistisk skolning är därför nödvändig i de ekonomiska system som vi nu tillämpar för att vi skall kunna komma till rätta och finna rätt modell vad vi bör prioritera för att återfå den välfärd som vi nu håller på att förlora i hela västvärlden.

De nuvarande ekonomiska problemen, som jag ser det, för att kunna lösa de väldiga problem som vi nu står inför är att de som nu genomgår forskarutbildning främst utmärker sig för en mekanisk tillämpning av de analytiska verktygen, är att man gått mot en specialistutbildning - med de matematiska och ekonomiska redskapen i fokus - som sker på bekostnad av den generalistkompetens som fordras för att skapa ett helhetsbegrepp vad som borde göras för att lösa de svåra ekonomiska problem som vi nu står inför.