Louise Glücks bok Vild iris ( 1992) och i svensk översättning av Jonas Brun och hennes poesibok Meadowlands (1996) i översättning av Stewe Claeson, som bägge getts ut på Råmus förlag 2020, i svensk version är bägge väl värda Nobels litteraturpris. Jag vill ge en komplimang till bägge översättarna - för deras egna funderingar kring respektive bok - och de fina översättningarna.

Bokens titel: Vild iris
Författare: Louise Glück
Översättare: Jonas Brun
Förlag: Rámus förlag

Bokens tital: Meadowlands
Författare: Louise Glück
Översättare: Strewe Caeson
Förlag: Rámus förlag

Louise Glück tilldelades 2020 Nobelpriset i litteratur och Tranströmerpriset efter att i decennier räknats som amerikanska poesins mest betydelsefulla och inflytelserika författarskap där hon i sina dikter skildrar sitt eget samhälle ur ett historiskt perspektiv i det medelklassiga USA.

I Vild iris som är min favorit sätter hon för första gången sammandikter med distinkt olika tilltal till en övergripande berättande struktur. Den mångsidiga formen till Vild iris till en föregångare till hennes senaste diktsamlingar, anser översättaren Jonas Brun. Diktsamlingen som följer på Vild iris, Meadowlands, har också den ett övergripande narrativ och en mångsidig struktur. Meadowlands beskriver en modern skilsmässa som fått drag av Odyssén där Odysseus, Penleope och Telemanchos får också komma till tals.

Diktsamlingen Vild iris handlar om en plågad Gud, och vars skapelse som känner sig plågad av sitt öde. Det är en fantastisk samling dikter. Det är en bok som öppnar sig mot mig som läsare som jag också förstår att både uppskatta och ta till mig och tolka hennes olika budskap. Redan i boken titel i Vild iris, talar om vad som händer vid vid slutet av vårt lidande, där finns det en dörr, som blir begravt i mörka jorden när vi dör. Den viktigaste frågan vad som händer med vår själ, när vi går bort, vill hon inte ge något svar på i denna dikt.

Meadowlands är en öppen personlig diktsamling om ett modernt samhälle i sönderfall. I den boken såväl relationen melland Odyseeus och Penelopeoch homeriska teman som ett krisande äktenskap i sönderfall, barnets blick och hemkomst. Sömnlöst och med försåtlig lättsamhetrör sig författaren mellan myt och vardag i olika tider.

Meadowlands som är den första diktboken är en ovanligt öppen och personlig bok anser översättaren Stewe Claeson. Den handlar om en skilsmässa och Louise Glück hade själv skilt sig - men den blev också något nytt i hennes författarskap som en humoristisk bok, menar han. Denna bok är tveklöst hennes mest lättsamma diktsamling som är väl värd att läsa. Det är en försåtlig lättsamhet. Den pågående skildringen av ett äktenskap i kris och de många gånger krassa formuleringarnas speciella humor.

Min uppfattning är att när kärleken försvinner måste vi finna orsaker som måste bearbetas för att utröna vad som har hänt. Det gäller alla äktenskap. I vår sekulära tid är det alltför lätt att se våra egna egoistiska strävande som skäl - till att på ett alltför lättvindigt sätt - avsluta något som från början var ett fint förhållande.

När det gemensamma ansvaret för barnen och vårt eget förhållande- får stå tillbaka för våra egna egoistiska intressen - för att avsluta ett äktenskap som från början varit en gåva måste man se vad som hänt.. I det sekulära samhälle som Louise Glück och vi själva lever, låter vi oss luras av att allting kan bli bättre - om vi bara främjar våra egna egoistiska intressen, framför våra äktenskapslöften och utlovade gemensamma förpliktelser.

Det är detta gemensamma ansvar som jag saknar i Louise Glücks poesi, som jag för övrigt tycker är en lysande skildring av vårt moderna samhälle i ett varaktigt sönderfall och väl värd ett Nobelpris bara av denna anledning.　

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund