Anne Applebaum var en av de första journalister som slog larm om den ryska inblandningen i amerikanska val och antidemokratiska trender i Europa, som även jag har skrivit om i flera av mina egna böcker. Det var hennes artikel i tidningen The Atlantic 2018 "A Warning from Europe" som blev inspirationen till hennes nya bok. Hon har tidigare skrivit tre kritikerrosade böcker om Sovjetunionen, Gulag som belönades med Pulitzerpriset. Järnridån och Röd hungersnöd.

Från Orwell till Koestler var många av Europas 1900-tals, författare, före och under andra världskriget, besatta av idén om den stora lögnen, de väldiga brutala ideologiska konstruktioner som kommunismen och fascismen var. Affischerna som krävde trohet mot Partiet eller ledaren, brunskjortorna och svartskjorterna som marscherade i formation, de fackelbelysta paraderna, terrorpolisen - dessa obligatoriska demonstrationer av stöd för de stora lögner var så absurda och omänskliga att det krävdes utdraget våld för att genomdriva dem. På den tiden krävdes påtvingad utbildning, total kontroll, politisering av journalistik, sport, litteratur och bildkonst i Hitlers Tyskland.

Mária Schmidt är en av företrädarna för partiet "Lag och rättvisa" i Ungern som tidigare skrivit böcker om den ungerska stalinismen, men har nu, bytt kappan efter vinden, är en av de ledande skribenterna som sprider ut lögner vad staten Ungern står för. Hon pumpar ut propaganda - som skyller Ungerns ekonomiska problem på obefintliga muslimska migranter, EU och på Gerorge Soros. Trots sina tidigare oppositionsmeriter och intellektuella prestationer är Schmidt en av dem som står bakom dessa lögner.

Hon publicerar periodvis långa upprörda bloggar där hon rasar mot Soros, mot Centraleuropeiska universitet som grundats med hans pengar och mot "vänsterintellektuella", en beteckning som hon använder om liberala demokrater från center-vänstern till center-högern.

Ungern har blivit ett land där regeringen kan fuska och göra det ostraffat, där oppositionspartiet kan bötfällas godtyckligt, där domstolsväsendet är politiserat och där huvuddelen av medierna manipuleras av det härskande partiet, skriver Anne Applebaum.

Vad som händer i många länder är att så snart ett land befinner sig i jämvikt, finns det alltid någon, inom och utom landet, som tycker sig ha anledning att ändra på detta förhållande. Det gäller också Grekland där historien känns cirkulär. Nu råder liberal demokrati i Grekland. Snart kan det bli oligarki. Sedan kan det bli liberal demokrati igen. Det följs kanske av undergrävande krafter utifrån, försök till statskupp, ett inbördeskrig, en diktatur eller kanske oligarki igen. Grekland har varit med om det mesta.

Anne Applebaum var i Venezuela 2020 och rapporterade hur likt det var inte bara de gamla marxist-leninistiska staterna utan också de nya nationalistiska regimerna. Landet befinner sig i en ekonomisk misär, en nedtystad och hemlighållen hungersnöd. Det förekommer angrepp på rättsstaten, på pressen och på den ekonomiska världen och på mytiska eliter, repetetiv propaganda och fräcka lögner i den statliga televisionen. Debatten om vem som skall få härska - vilka som utgör eliten - upphör aldrig.

När det gäller USA så hjälper somliga Trump med sina högljudda lovord. Men det räcker inte för att skyla över den misstro och till och med skam för att de som röstat på honom. Det räcker inte att komma med ljumma vänligheter om en president som fördärvar Vita huset och slår sönder Amerikas allianser och bryter redan ingångna avtal, som Joe Biden nu redan återupprättat.

År 2016 kunde Anne Applebaum redan konstatera att några av den gamla marxistiska vänstern argument - deras hat mot vanlig borgerlig politik och längtan efter revolutionär förändring - var blandade med den kristna högerns desperation - över den amerikanska demokratins framtid. Tillsammans skapade de Donald Trumps restorativa nostalgiska kampanjretorik.

Historien i sin bok: Demokratins skymning som Anne Applebaum beskriver i sin bok känns cirkulär också i andra delar av Europa. Sprickan som har söndrat Polen liknar den spricka som söndrade Weimarrepubliken. Det språk som den europeiska högerextremismen använder - kravet på revolution mot eliten - drömmarna om våld som rensar upp och en apokalystisk kulturkollision - påminner skrämmande om det språk som den europeiska radikala vänstern använde en gång.

I Sverige påstår socialdemokraterna att deras rättssystem är ett av de bästa i världen, vilket inte heller stämmer. Det är mycket oroande att svenska företagare i allt mindre utsträckning kan lita på att domstolarna och polisen upprätthåller lag och ordning, vilket framgår av Economic Freedom of the World index, som mäter graden av marknadsekonomin i drygt 160 länder som jag brukar ta del av. År 2015 låg Sverige på 19:e plats, men i den senaste upplagan som publicerades i höstas (och som avser 2018) låg Sverige bara på 46:e plats när det gäller rättssäkerheten i Sverige.

Det visar att det blir allt svårare att lita på både vad domare och polisen kan åstadkomma när det gäller officiella beslut - som inte går att överklaga - genom att till och med den svenska hovrätten kräver prövningstillstånd vilket gör att många sökande aldrig skall kunna erhålla en "rättvis rättegång", enligt Europarättens bestämmelser, som Sverige förbundit sig att följa, men fortfarande inte följer i många mål som jag tagit del av och redan skrivit om i mina böcker. 　

Mats Lönnerblad