Bokens titel: Fackelbäraren　
Författare: Bernard Cornwell　
Översättning: Leif Jacobsen　
Förlag: Bazar förlag.

Läsaren kan i denna bok: Fackelbäraren, Den 10:onde boken på samma tema av författaren Bernard Cornwell i översättning av Leif Jacobsen, Bazar förlag, vars tidigare böcker jag recenserat. Författaren håller sina läsare på samma gastkramande grepp, från första till sista sidan, hur denna spänningsroman skall sluta. Liksom i de tidigare böckerna skriver Cornwell som han gjort en tidsresa till 800-talets Englands många inbördeskrig och utveckling som han fortfarande skildrar på ett mästerligt sätt.　

Bernard Cornwell brukar kallas den historiska romanens mästare och har en lång och imponerande karriär bakom sig. Hans böcker ligger ofta på bästsäljarlistorna i både Storbritannien och i USA och redan 2012 firade han 30-årsjubileum som författare med fler än 20 miljoner sålda böcker.　

Själv har jag alltid varit intresserad av historia och studerande engelsk litteratur och språkvetenskap vid universiteten i Cambridge, Edinburgh och i Oxford i min ungdom. Jag kan konstatera att flera av karaktärerna i dessa böcker har existerat.　

Aethelhelm, som skildras i Fackelbäraren existerade på riktigt och han var oerhört rik och mäktig västsaxisk adelsman och var motståndare till (den fiktiva) vikingen Uthred vars enda mål i livet är att ta tillbaka den egendom som hans kusin stulit från honom. Eftersom han var uppfostrad till att bli kristen, men upplevde sig själv som en hedning, tvingades han kämpa hårt för att få tillbaka både sin egendom och sin självkänsla.　

Under Uthreds pojkår hade riket som en dag skulle bli England varit uppdelat i fyra kungadömen: Northumbria, Östangeln, Mercia och Wessex. Så kom danerna och erövrade Northumbria, Östangeln och hela norra Mercia och var mycket nära att även betvinga Wessex. Men saxarna hade rest sig och slog tillbaka. Uhtred som var kung Alfreds främste kämpe, emellanhåt högst motvilligt, och stridit för att Alfreds dröm om ett enat rike skulle besannas.　

Vikingen Uthred kommer aldrig att förstå sig på de kristna och lever därför både som kristen (när han blir tvingad av sin kung) och som en hedning. Han inser att de kristnas "uppspikade gud" (Kristus) kunde uppstå från de döda, att Jesus gick på vattnet och att han botade sjukdomar, för det är sådana saker som gudar gör. Men deras övriga övertygelser förvånade honom.　

Männen som slogs för honom var både hedningar och kristna. Hedningarna dyrkade ett dussintal olika gudar och gudinnor, den kristne guden inbegripen, men att argumentera med någon som tror på sådant strunt, som de kristna gör - att det bara skulle finnas en gud ansåg hedningarna var lika meningslöst, som att diskutera regnbågen med en blind.　

Uthred själv önskade sig ett Britannien där män kunde tillbe vilken gud eller gudinna de ville, som tillät honom att vörda Tor och Oden och som inte lydd under nyckfulla och giriga abbotar och biskopar. Uthred ansåg att de kristna tycker om att drömma om den perfekta världen, en plats där inga stridigheter förekommer, där svärden smids om till plogbillar och där lejon lever i fred med lammen. Han som deltagit i alla stridigheter och nu ville återerövra sin stulna egendom visste att krig alltid funnits och alltid kommer att finnas. 　

England var ett bördigt land, Först hade romarna erövrat det, sedan kom saxarna och tog det och sedan kom danerna, och nu stärkte norrmännen sitt grepp om Cumbralands vildmarker och giriga blickar på dess feta fält.　

Bebbanburgs borg som Uhtred ville återerövra, med dess tillhörande landområde, fanns på riktigt och existerar fortfarande, men heter i dag Bamburg Castle, och är en mäktig och välbehållen medeltida fästning som står på samma plats som dess gamla borgen. Således är Uthred, som på långt håll är släkting till Bernard Cornwell, i hans fiktiva värld. 　

Hur det går i hans livslånga strävan att återta sin fars fästning tänker jag inte avslöja. Men böckernas större syfte är att beskriva vad som hände med att skapa ett enda rike där alla talar engelska, förblir fortfarande ouppfyllt under 800-talet, vilket betyder att oavsett vad Uhtred må anse har hans berättelse ingalunda nått sig slut.　

Men ödet är outgrundligt, och Uhtred distraheras från sin dröm att få återta sin borg både av sina nya fiendet och av de trohetseder som han en gång svurit. Nya hot ansluter till slaget om Englands kungadömen när den opålitlige Konstantin från norra England ser möjligheter till erövringar och leder sina arméer söderut. Englands bräckliga fred är nära upplösning. Men för Uhtred får inget- varken nya motståndare eller gamla fiender som går samman mot honom - stå i vägen för hans födslorätt. 　

Bakgrunden till böckerna - som Bernald Corwell skildrar om Uhtred - är skildringen om Englands tillkomst. Eller England som riket hette på den tiden. När berättelsen börjar på 870-talet i första boken finns det inget England. Inte heller fanns det något Wales eller Skottland.