Det var Gustaf VI
Adolfs valspråk. Han var Sveriges Kung
som vid sitt trontillträde 1950 och
verksamhet fram till sin död 1973,
gjorde "Plikten framför allt" till sitt
valspråk. Det var typiskt för honom.
Hans valspråk -
innehöll inga stora och klingande ord -
men han höll fast vid sitt valspråk
under hela sin livstid. Även när han
reste kors och tvärs i världen, för att
representera Sverige. Pliktkänslan var
då hans ständiga följeslagare på vägen.
Den som också var
känd för sin stora pliktkänsla var också
Marcus Tullius Cicero (106 - 43 f Kr.)
som var både försvarsadvokat,
författare, talare och politiker.
Cicero, blev mördad år 43 före Kristus,
och är fortfarande för eftervärlden
mest känd för sina brev, böcker och tal.
Talen har uppfattats som ett mönster av
kraftfull framställningskonst och breven
och böckerna låter oss komma personen
Cicero inpå livet på ett sätt som saknar
motstycke i den bevarade antika
litteraturen.
Bokens titel:
Cicero - om plikterna
Författare: Marcus
Tullius Cicero
Förlag: Daidalos
De tre böcker som han
skrev till sin son med titeln: Cicero -
Om Plikterna innehåller efter cirka
2.000 år fortfarande det vi behöver lära
oss när det gäller våra plikter när det
gäller både politik och vad vi måste
beakta under vår egen levnad. De böcker
som innefattar Första boken, Andra
boken och tredje boken som är skrivna
till hans son med inledning på svenska i
den nya upplagan av Magnus Wistrand och
efterskrift av Bo Lindberg med titeln:
Cicero - Om plikterna Daidalos förlag
som nyligen utkommit på svenska är väl
värd att begrunda och läsa.
Magnus Wistrand, som
svarar för översättningen av Om
plikterna och volymens inledning, är
professor emeritus i latin vid Göteborgs
Universitet. Bo Lindberg, som svarar för
efterskriften, han är professor emeritus
i idé- och lärdomshistoria vid samma
universitet.
Marcus Tullius Cicero
föddes den 3 januari 106 f. Kristus i
den lilla bergstaden Arpinum (nuvarande
Arpino) - där jag och
min fru och våra barn
- brukar tillbringa all vår
sommarledighet. Min svärfar kommer från Arpino och har valt att behålla sitt
barndomshem även efter det han flyttade
till Frankrike.
Arpino och resten av
världen har inte glömt bort Cicero.
Staden måste fortfarande betraktas som
en liten kulturstad med permanent
uppsatta marmorskivor som finns på olika
platser i staden med några av de bästa
dikterna av poeter från hela världen återfinns
återgivna både på originalspråk och
översatta till italienska. En av
dikterna är skriven av Lars Forsell.
År 81 debuterade
Cicero som försvarsadvokat på Forum i
Rom och året efter väckte han stor
uppmärksamhet genom att modigt och
framgångsrikt försvara Sextus Roscius
från staden Ameria i södra Umbrien.
Denne hade orättvist
anklagats av diktatorn Sullas handgångna
män för fadersmord och förskingring.
Cicero lyckade få sin klient frikänd och
gjorde stor succé som försvarare och
talare. Men han valde att fly Rom
eftersom Sullas ville döda honom som
hämnd för att Cicero vann tvisten.
Efter Sullas död år
78 f. Kristus - återvände Cicero till
Rom - och han valde att ställa upp i
kvestorsvalet år 76. Han valdes med stor
majoritet och blev alltså kvestor redan
år 75, bara 31 år gammal. Snart blev han
även vald till konsul. Cicero var nu en
klart lysande stjärna i både juridiken
och politiken i Rom.
Ciceros stora stund i
politiken inträffade under hans konsulår
år 63. Han lyckades då hantera ett
upprorsförsök. På Ciceros beslut
lyckades han utveckla ett
undantagstillstånd för att ingen skada
skulle drabba staten. Genom lyckliga
omständigheter kom Cicero även över
skriftliga bevis mot de sammansvurna och
han kunde arrestera dem. Cicero
pläderade för dödsstraff. Detta blev
också senatens beslut och Cicero lät
avrätta de dömda redan samma kväll.
Under Caesars envälde
fanns det inte längre något utrymme för
Cicero vare sig som försvarsadvokat
eller i politiken. Som senator deltog
han fortfarande i senatens sammanträden
med yttrade sig inte. Han sörjde
demokratin och den fria republikens fall
och avskydde Caesars politik. Han deltog
inte i sammansvärjningen mot Caesar men
välkomnade mordet på honom den 15 mars
år 44.
Nu var Ciceros dagar
räknade. Hans fiende Marcus Antonius
satte upp Cicero på en lista och
skickade ut soldater för att mörda
honom. Cicero försökte först fly till
kusten söder om Rom, men när soldaterna
hann upp honom lät han sina slavar göra
halt med bärstolen som han bars i. Han
beordrade dem att inte göra motstånd och
stack lydigt ut sitt huvud för att motta
dödshugget. Hans avhuggna huvud och
högra hand fördes till Rom där den
hämndlystne Antonius lät spika upp dem
på talarstolen på Forum. Ciceros dödsdag
var den 7 december år 43.
Men många av Ciceros
verk som jag beundrar, lever vidare ännu
i dag. Om Plikterna, som skrevs mot
slutet av Ciceros liv, är ett försök att
belysa moraliska grundprinciper såväl
som att belysa moraliska dilemman. I de
tre böckerna till sin son svarar han på
frågorna vilka krav ställer de fyra
kardinaldygderna, vishet, rättvisan,
tapperheten och måttfullheten, på oss
som individer och medborgare? Hur gör
vi en rimlig avvägning mellan vårt
nödvändiga egenintresse och vårt lika
nödvändiga samhällsansvar? Hur bör vi
bete oss mot våra släktingar, våra
grannar och våra vänner. Han ger alla
svaren i böckerna till sin son.
Ciceros brev, böcker
och skrifter kom att få stort inflytande
på synen på moral och uppfostran även
under vår tid som visar vad Gustaf VI
Adolf en person med stor pliktkänsla
både för sitt land och hans många resor
utomlands när han representerade Sverige
kunde åstadkomma för att bevara Sveriges
goda rykte även under vår egen tid.
Mats Lönnerblad