Carl- Johan Malmbergs nya bok: Lyckans gåta, som nu är utgiven av Wahlström & Widstrands förlag är för mig en stor läsupplevelse. Boken handlar om de sju delarna av Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt. Malmberg är en mycket kunnig, skicklig och välformulerad vägvisare i tolkningen av dessa böcker. 　

I mitt fall, som författare till åtta böcker (sakprosa) och kritiker av böcker om både sakprosa, romaner och poesi - sedan ett kvarts sekel tillbaka - är Malmbergs bok en ögonöppnare både hur jag mer uttömmande skulle kunna tolka Prousts stora roman och, om jag själv skulle vilja, på äldre dagar, pröva mina vingar, och skriva en roman.

Jag blev bekant med Prousts romansvit, i Gunnel Wallquist översättning till svenska, efter att vår närmaste granne och vän Guje Lindfors gav mig Proust första bok för läsning som julklapp. Då väcktes också mitt stora intresse för Proust och hans författarskap. Sedan fick jag resten av romansviten från Guje i god ordningsföljd, som födelsedagsgåva, eller som julklapp.　

Malmberg har skrivit en bok av översiktliga analyser och närsynta detaljiakttagelser, men också av udda infall och personliga minner från sin egen Proustläsning på både franska och svenska. Han lägger pussel med romanpersonerna, med deras vänskaper och kärlekar, deras rivaliteter och hämningsbeteenden. Central är romanens gestaltning av skapandets och skrivandets villkor.

Efter att jag i mitt tidigare liv studerat i England, studerat och arbetat i Frankrike delar jag Malmbergs uppfattning vilken enastående översättare Gunnel Wallquist är. Hennes översättning av På spaning är besjälad på många plan. Bland annat av den svenskspråkiga 1800 tals - romantikens prosa och poesi. Men också av hennes egen orginalitet. Vallquist är Översättaren som konstnär, anser både jag och Malmberg.　

Marcel Proust har förmågan att fördjupa och utvidga det egen jaget, genom att i tanken förbinda det med andra möjliga versioner av de, men också med andra jag i det förflutna, ett tillbakablickande som enligt Malmberg frigör ett djup, svindlande och berusande. Det handlar också om att göra konst av det. Sambandstänkandet hos Proust, i kombination med det skapande med det inventerande: genom ord, liknelser och metaforer undersöker han den befintliga världen lika mycket som han skapar en ny.　

Lyckans gåta är en serie vandringar i På spaning - så kallar Malmberg Prousts roman i fortsättningen - hans analys innehåller kortare och längre essäer om personer, teman, ord, begrepp, textställen, beröringar med andra författare, författarskap och texter.

Men också romanens stora teman: erotiken och svartsjukan, hur Proust upplevde sällskapslivets komplikationer och sinnesintryckens betydelse. Berättaren i På spaning liknar Malmberg när det gäller boken som Proust skriver, vid en klänning som aldrig blir helt färdig. Inte heller har Proust någon ambition att bli färdig med På spaning.

Carl- Johan Malmberg tänker att man strängt taget kan starta läsningen av På spaning var som helst i de sju romandelarna. Han vet inget annat skönlitterärt verk som ge läsaren en sådan frihet att läsa på sina egna villkor, allt är möjligt och tillåtet, verkar romanen säga. Den är mer likt en stad där man kan vandra omkring hur man vill än en resa med en början och slut Att läsa På spaning är också att läsa om sig själv - och att glömma sig själv.

Om Malmberg lyfter fram någon enstaka person utom Marcel Proust själv - är det Gunnel Vallquist - som han anser är förra seklets största svenska översättare. Hennes översättning finns tillgänglig i alla Albert Bonniers utgåvor i sju delar.

Om ni vill läsa det franska originalet finns Gallimards utgåva i tre band i serien Bibliothèque de la Pléiad från 1954 att hänvisa till och flera senare franska utgåvor. Malmberg ser romanen som vishetslitteratur, möjlig att läsa som en handbok i levnadskonst, utan alla pekpinnar. Han ägnar stort utrymme åt romanens språk. Det franska, liksom Gunnel Vallquist enastående översättning till svenska.　

Lyckans gåta i Malmbergs sammanfattning och åskådliggörande av romanen, formulerar Proust sitt eget lyckobudskap, även om likheter finns hos flera andra i den litterära traditionen. I romanens lyckoögonblick är de på en gång både gåtfulla och slutna - ibland helt och hållet vidöppna - som tillhör romanens starkaste partier. De är inte det skrivna, utan gestaltande hos Marcel. Tack vare romanens språk blir de enligt Malmberg själva lyckan. Det är i gestaltningen av lyckoögonblicken som Proust kommer närmast sina läsare.　

I omslaget till Lyckans gåta - som Malmberg valt - ser vi en målning av Mantegnas berömda tavla Korsfästelsen, som är det starkaste någonsin av motivet som sådant genom sitt uttryck, sin form, genom spänningarna i själva framställningen. Han visar på samma sätt som Proust gör i sin romansvit - hur de mest skilda liv pågår sida vid sida - mer eller mindre isolerade från varandra, i samband med Jesus korsfästelse och i våra egna liv.　

Gruppen av kvinnor kring Maria till vänster i målningen är djupt förtvivlade; de håller i varandra, sluter sig om sig själva och i sin sorg. Lärjungen Johannes står helt ensam allra längst till vänster; öppet förtvivlad, hejdlöst gråtande - för Malmberg är han målningens mest drabbade gestalt. Tavlan visar precis som Proust gör i sina böcker med sina egna ord, hur vi alla reagerar på olika sätt i olika och de mest tragiska situationer, vilket vi erfar både i Proust verk på samma sätt som när vi betraktar Mantegnas tavla.

Mats Lönnerblad