Legalitetsprincipen, som myndigheterna fortfarande inte följer i många mål som jag skrivit om, har fått en gradvis mer framträdande roll i förvaltningsrätten under de senaste decennierna och har kodifierats genom bl a 5 § förvaltningslagen (2017:900) 

Legalitetsprincipen i förvaltningsrätten är den bästa bok i detta ämne som lyckats gestalta den utveckling som Sverige måste tillämpa i större utsträckning, men fortfarande inte följer i många fall, behandlar den förvaltningsrättsliga legalitetsprincipernas historiska bakgrund och konstitutionella grunder sam hur den uttrycks i rättspraxis i både svensk rätt och EU-rätten handlar om legalitetsprincipens fyra delar, som skrivits av Juris doktor Carl Lebeck. Han är verksam vid Stockholms universitet. Hans bok i detta ämne borde både advokater och domstolar ta del av för att bättre kunna följa förvaltningsrättens föreskrifter, som tyvärr fortfarande inte beaktas till alla delar som den borde. 

Bokens titel: Legalitetsprincipen i förvaltningsrätten 
Författare: Juris doktor Carl Lebeck 
Förlag: Norstedts juridik 

De krav som fortfarande inte följs är många av de fall där myndigheter måste ha rättsligt stöd för sitt handlande. Kravet att de normer som ger rättsligt skydd måste vara publicerade. Kravet att det rättsliga skyddet måste vara klart och regleringen av utrymmet för retroaktiv tillämpning måste klargöras ordentligt. Genom nuvarande och grundläggande rättspraxis står det klart att det finns krav på stöd i föreskrifter för EU- ländernas myndigheters handlande - där Sverige numera ingår - i förvaltningsrätten, som åberopats i flera av mina artiklar och böcker - som fortfarande inte följs som den borde av svenska domstolar, myndigheter, regeringen och näringsdepartementet. 

Retroaktiv rättstillämpning var tillåten i den interna svenska förvaltningsrätten, men däremot inte tillåten i EU-rätten, vilket måste klargöras, så att svenska myndigheter inte tror att det går att handla mot EU-rättens bestämmelser och de övergripande villkor som sedan 1995 är svensk lag och ovillkorligen måste följas. Carl Lebeck använder sig av domstolspraxis som måste följas men som fortfarande - enligt min åsikt - fortfarande inte följs i den offentliga rätten i högsta rättsinstans. I synnerhet avser detta den Högsta förvaltningsdomstolens (HFD:s ) och i Högsta domstolens ( HD:s praxis ) och på vissa punkter även kammarrätternas, som i huvudsak är opublicerad. Jag delar Lebecks åsikt att slutinstansernas praxis måste - trots avsaknaden av absolut prejudikatbundenhet - i huvudsak anses vara bindande. 

Europarättens och Europakonventionens (EKMR:s) rättskällor visar att man måste ta hänsyn till de olika förutsättningarna i de fall där EU-institutionerna direkt tillämpar EU-rätten gentemot enskilda respektive fall där medlemsstaterna tillämpar EU-rätten, som sker genom nationella myndigheter och domstolar. Det är genom fördragen som medlemsstaterna upprättat EU - rätten och fördragen - som inte följs i Sverige i vissa fall - som jag skrivit om, måste ju följas, eftersom fördragen skall fungera som konstitutionella normer. EU-fördragen ska ju ”tolkas systematiskt i ljuset av EU-stadgan som de allmänna rättsprinciperna.”

Legalitetsprincipen ställer krav på rättslig stringens, förutsägbarhet eller rättssäkerhet, dvs. att medborgaren ska kunna identifiera vilka rättsnormer som är relevanta i vårt land för hans handlande och vad de kräver, vilket fortfarande är svårt att utröna i Sverige. Det är rimligt eftersom kravet på "lex certa" och "lex scripta" bara kan upprätthållas genom domstolarnas tolkningar och att de följer lagstiftningen. Lex certa-kravets funktions - och tolkningsprincip är central just på förvaltningsrättens område. Tolkningsprinciper är således de principer i rättsordningen som också styr vilka tolkningsmetoder som anses legitima i ett visst sammanhang. Man måste anse att objektivitetsprincipen i 1 kap 9 § i regeringsformen (RF) också sätter gränser för både för enstaka tolkningar av föreskrifter och gränser som kan anses vara tillåtliga. 

Carl Lebeck hänvisar till professor Halvar G.F. Sundberg (far till professor Jacob W.F. Sundberg, som jag tidigare intervjuat flera gånger, och även recenserat flera av hans böcker i fackpress) Redan Jacobs far betonade betydelsen av att förvaltningsrätten genom analys av lagstiftning och praxis som systematiserade förvaltningsrätten. Genom systematiseringen förbättrade han dess förutsebarhet, i syfte till vad han benämnde "rättssäkerhetsmomentet".

Detta syftade till att uppnå den likformighet och förutsägbarhet i förvaltningsrätten, som jag själv har efterlyst under många år och i flera av mina många böcker , i de fall där myndigheterna givits mycket omfattande och skönsmässiga befogenheter som strider mot legalitetsprincipen i förvaltningsrätten.

Själv har professor Jacob W. F. Sundberg varit professor i allmän rättslära vid Stockholms universitet och vetenskaplig föreståndare vid Institutet för offentlig och internationell rätt och den som upplyst svenska folket om Europakonventionens betydelse som inte följts som den borde även innan Sveriges inträde i EU 1995. Hans mest omfattande och ambitiösa projekt är serien Human Rights in Sweden. The Annual Reports ( 5 volymer, 1982 - 1988) . 

Legalitetsprincipen i förvaltningsrätten av Carl Lebeck innehåller genomarbetad ett väl utvalt och omfattande rättsfallsregister. Hans bok är rik på källhänvisningar. Boken riktar sig till såväl advokater, domare, forskare, myndighetspersoner och juridikstuderanden - som bör lära sig mer om legalitetsprincipen och dess tillämpning - och vad den innebär, om de stora krav som ställs inom förvaltningsrättens område som fortfarande inte följs, som därför borde kunna hjälpa till att bidra till att vi får ett mer rättssäkert Sverige. 

Mats Lönnerblad 
Författare och skribent i finansrätt