Om hur denna kris uppkommit skriver Karina Sainz Borgo en bok Natt i Caracas, en roman som är en profetia hur ett land går under. Om ett tudelat land, ett polariserat samhälle och ett folk som slitits sönder – Litteratur som vuxit fram ur hennes raseri, vilsenhet och smärta. i översättning av Lina Wolff. Albert Bonniers förlag.

Karina Sainz Borgo, född 1983, är uppvuxen i Venezuela men bor sedan 10 år i Spanien. Hon är kulturjournalist och författare till två fackböcker. Romandebuten Natt i Caracas har blivit hennes stora genombrott hos litteraturkritiker och läsare. Lina Wolff som översatt hennes roman är författare och översättare. Hon har tidigare varit bosatt i Spanien och översatt verk av Roberto Bolano och Gabriel Márquez till svenska.

Bokens titel: Natt i Caracas 
Översättare: Lina Wolff
Förlag: Albert Bonniers Förlag 

Chávez valdes till president 1999 och inledde den bolivianska revolutionen, efter frihetshjälten Símón Bolivar, för att förändra hela det sociala systemet i Venzuela, Författningen skrevs om. Redan år 2000 hölls nyval till presidentposten vars mandatperiod nu förlängts, Venezuela blev ett tvådelat land, med vänsterradikala Chávezanhängar och motståndare. Den ekonomiska situationen i landet blev stadigt sämre, med stigande inflation, återkommande strömavbrott. Hugo Chavez kunde inte bemästra situationen. Djupdykningen landet befann sig i fortsatte och ekonomin beräknas av Internationella valutafonden (IMF) under Chávez regeringstid krymt med 10 procent – den lägsta siffran i världen. När Chávez valdes till president producerade Venezuela 3,5 miljoner olja per dag – i dag inte ens 600.000. 

Huvudpersonen Adelaida Falcon i boken - vill fly landet - sedan hon tvingas begrava sin mor som har cancer och dör eftersom hon inte får någon riktig vård. Efter en kort ceremoni i ett fallfärdigt kapell tvingas hon till slut begrava sin mor. Nu är hon ensam i ett land där skyddsnätet för länge sedan gett vika. Hyperinflation, våld och laglöshet är en del av hennes vardag. Gränsövergångarna är överbelastade av venezualer som försöker ta sig ut. När Adelaida efter ett inbrott tar sin tillflykt till grannens lägenhet möts hon av en ohygglig syn. Samtidigt ser hon plötsligt en oväntad möjlighet att undkomma kollapsen och fly till Spanien. 

Redan innan kontanterna försvann i Venezuela offentliggjorde det Revolutionära Kabinettet på order av President kommendanten, att alla gamla sedlar skulle elimineras lite i taget. Och även om dekretets syfte var att bekämpa finansieringen av terrorismen – eller det som de höga ämbetsmännen benämnde så – var det omöjligt att trycka nya pengar för att ersätta de gamla. De pengar som pådyvlades cirkulationen hade inget värde, inte ens innan de förvandlades till bränsle. En pappersservett hade högre värde än en av bolivarssedlar som nu låg och glödde på trottoarerna, som något slags förebud. 

Den första plundringen ägde rum Adelaida var 10 år. Hon och hennes mor hade isolerats i det mest våldsamma området där vad som helst kunde hända. Skärrade av det osäkra läget kunde hon och hennes mor se hur militärplutoner gick förbi deras byggnad i riktning mot regeringsbyggnaden så bara låg ett par kvarter längre bort. Några timmar senare fick de se på teve hur affärerna stormades av horder av män och kvinnor. De liknade myror. Rasande insekter. De stal varor och sprang, utan att bry sig om de stora fläckar av färskt blod som bredde ut sig på deras kläder. Några kånkade på teveapparater som de stulit ur skyltfönster som krossats med stenar. 

På bara en månad förändrades allt Adelaida och hennes mor kunde se flyttbilar med torn av kistor som surrats fast med rep, och andra där det inte ens var fastsurrade. I takt med att dagarna gick började de oidentifierade kroppar viras in i plastsäckar och kastas ner i Pesten – massgraven - där alla hundratals mördade människor hamnade. Det var det första försöket som Revolutionens Fäder gjorde att tillskansa sig makten, och det var också det första exemplet på sabotage och social tumult som förstörde landet. 

Adelaida såg hur allting förstördes. Hur devalveringarna demonstrationerna och tvisterna kvävdes, först av de omotiverade, revolutionära känslosvallen och sedan av det systematiska våldet mot oliktänkande. Hon följde Kommendantens bästa år och hans efterföljares långsamma väg mot toppen. Hon hade stiftat bekantskapen med de första versionerna av Revolutionens Barn och Fosterlandets Motorburna ligister som förföljde oppositionen. Hon såg landet reduceras till en skugga av vad de en gång varit.

Venezuela har gått in i galenskapen. För att överleva tvingas befolkningen fly. Om Adelaida skulle stannat kvar visste hon att hon för att överleva skulle vara tvungen att göra saker som hon aldrig kunnat föreställa sig. Plundra eller tiga, hugga någon annan i halsen för att kunna försvara sig, eller titta åt ett annat håll. Vad Natt i Caracas handlar om är vad som fortfarande händer i ett land där det inte längre finns några lagar och politikerna bestämmer över hur makten skall tillämpas och tolkas till deras fördel. Hon måste bort från ett land som svikit sina medborgare och stulit landets välfärd, som inte bara stämmer med Venezuela utan flera andra länder som förvandlats från demokrati till diktatur.

Mats Lönnerblad