Bokens titel: Mozart, Hans liv och tid 
Författare: Piero Melograni 
Översättning: Olov Hyllienmark 
Förlag: Ordlaget Bokförlag 

Wolfgang Amadeus Mozarts far Leopold insåg tidigt sin son Mozarts talang för musik och Mozart fick undervisning i klaverspel redan vid tre års ålder, vid samma ålder skrev han samtidigt sitt första musikstycke. När Mozart fyllde sex år började han spela violin, och vid samma ålder spelade han även för den tysk-romerske kejsaren i Wien. I boken av Piero Melograni: Mozart. Hans liv och tid. I översättning av Olov Hyllienmark. Förord av Camilla Lundberg. Ordlaget bokförlag får vi följa Mozarts liv från början fram till sin död. Piero Melongrani låter oss komma nära människan Mozart i hans samtid; hans familj, vänner, kolleger, rivaler och uppdragsgivare.

Leopold Mozart var sin sons uppfostrare och manager dygnet runt, året om. I Melogranis bok får vi följa den komplicerade frigörelsen, försöken att stå på egna ben och försörja en egen familj, leva med tillvaron som multimusiker i den dåvarande världsmetropolen Wien. Vi får sitta på första parkett och se på när Mozarts alla mästerverk växer fram. Fadern Leopold betraktade sin sköra och dynamiska avkomling som Gud, Jesusbarnet. Barnet Wolfgang tänkte näst efter Gud måste hans far Leopold komma. Det medger Wolfgang själv i ett brev av den 7 mars 1778: Närmast efter Gud kommer pappa – det var mitt valspråk eller mitt axiom när jag var liten:” Det är lätt att förstå varför Leopold – Gud – Pappa år 1762 drog slutsatsen att Salszburg inte räckte för storheten i detta mirakel och beslutade att ta med sig sin son och underverk till gosse på en musikalisk färd genom Europa.

För att skydda sig själva på resorna i Europa tog både far och son kontakt med frimurarna för att be om hjälp. Att vända sig till frimurarna för beskydd var därför den enda lösningen. Frimurarna var en mäktig sammanslutning för inbördes hjälp med förgreningar över hela Europa. Redan i december 1784 skrev Wolfgang in sig i en frimurarloge i Wien. När hans far året därpå kom till Wien, välkomnades han genast till sonens loge, Han bemöttes som en gammal ”broder”. I alla händelser kom Wolfgangs bana, som troligtvis inleddes med stöd från frimurarna redan under hans barndom, att avslutas med det stora frimurarverket ”Trollflöjten” och med ”Frimurarkantaten” (K 623) Även åtskilliga andra av Wolfgangs verk var inspirerade av frimurarna.

I Trollflöjten berättas om Tamino, en ung furste som ska vinna kärleken och visheten, Han finner kärleken i prinsessan Pamina och visheten i det tempel där översteprästen håller Tamina fången. Operan är en saga och innehåller mycket exakta angivelser anspelningar på frimurarritualer. När Tamino måste gå genom eld hör han den gyllene trollflöjt som kan hålla farorna borta. Sensmoralen är att motgångar förbereder oss för nöjena och att dygdigt uppträdande belönas. Även utgör Trollflöjten ett uttryck för världens mångtydighet. När Tamino och Pamina i en av slutscenerna förbereder sig på att gå genom elden, välkomnande av två män i svart pansar, sjunger alla fyra: ”Tack vare musikens makt går vi glada genom dödens mörka natt” Just detta är det djupaste budskapet som Trollflöjten vill ge oss: Att vi alla kan leva bättre och dö bättre - om vi låter oss tröstas av musiken - i stället för att vända oss bort från den. 

Piero Melolgrani skriver om alla mässor och symfonier i särklass som Mozart komponerade: Missa solemnis (K 337) är den mässa som jag håller högst. Det är nog en av de djärvaste och mest revolutionerade av Mozarts mässor. Hans symfoni nr 34 (K338) är en alldeles lysande och dramatisk ända in i finalen. När det gäller operor var Mozart lika flitig vilket han bevisar när han skrev musiken till Enleveringen ur seraljen. En opera i världsklass som fortfarande spelas på många operahus med stor framgång. Enleveringen ur seraljen betraktar jag som ett obestridligt mästarprov, även om många experter rankar den lägre än de stora italienska operor som komma senare från Mozart, som Don Giovanni, Figaros bröllop och Cosi fan tutte. När Mozart komponerade sina verk fanns ingen upphovsrätt som genererade stora summor. Tanken att garantera upphovsmän till böcker, pjäser och musik kontinuerlig ersättning dök visserligen upp i England under 1700-talet, men de första officiella erkännandet av upphovsrätten kom enligt källorna först 1791, samma år som Mozart dog. 

Mozarts storlek låg i att hans trots sin tid och dess snabba rörelser på marknaden skrev operor som ståt emot tidens tand. Visserligen var hans kompositioner länge bortglömda efter hans död, men sedan andra hälften av 1800-talet har de erövrat en ointaglig ställning på världsrepertoaren just därför att de innehåller så livsgivande och modernistiska element att de inte åldras, skriver Melograni. Mozart skrev varaktiga verk därför att han hade snille, fantasi, skaparkraft och vägrade förspilla sin talang. Han var medveten om att det bara finns ett liv, ett enda, och ville inte leva det utan att lämna kvar djupa spår av sig själv. Men det skulle dröja innan han blev världsberömd. På operan i Rom uppfördes Don Giavanni för första gången 1886, för att inte spelas igen förrän 1935. På samma operahus gavs Figaros bröllop för första gången 1931, Trollflöjten 1937, Enleveringen ur seraljen 1941 och Cosi fan tutte 1950. 

Min uppfattning är att Mozarts popularitet i dag tycks vida överträffa alla andra älskade klassiska tonsättare, som till exempel Beethoven, Chopin, Tjajkovkij och Verdi. Förklaringen står i första hand att finna i egenskaperna hos Mozarts musik och den enastående balans han lyckades uppnå mellan tradition och innovation. Det är bara banbrytande konstnärer som kan få sina verk att leva vidare, för själva nyskapandet framkallar spänning, nyfikenhet, häpnad. Och det lyser upp sådana tonsättares verk medan de mer akademiska och konformistiska kompositörernas musik blir blodfattig, just därför att det inte finns något nydanande i den. Mozart är modern därför att han med sin musik vill befria oss från onödiga fjättrar. Och det är nog i Trollflöjten som denna vilja att befria människosläktet får tydligaste gestaltning.

Mats Lönnerblad