Bokens titel: Själens biologi och vår fria vilja 
Författare: Fil lic Henrik Brändén 
Förlag: Celanders förlag 

I de stora världsreligionerna tänker man sig att människan har en odödlig själ. Denna antas ha makten över kroppen, och bär ansvaret för våra beslut: I kristendom och islam ställs själen till ansvar i den yttersta domen, varför man får tillbringa evigheten, antingen i himmel eller helvete. I hinduism och buddhism straffas och belönas själen genom att återfödas i högre eller lägre stående varelser. Enligt alla de stora religionerna är det själen som bestämmer vad vi skall göra, och som får bära ansvaret, skriver Brändén. 

Henrik Brändén får medhåll att det finns en självständig själ - som styr oss av många av de lärda filosoferna - genom tiderna. Platon menade till exempel på 400-talet f. Kr. att vi har en själ, som finns redan före kroppens födelse och som lever vidare efter vår död. I själen bor våra tankar, känslor och minnen, och bara själen har tillgång till den verkliga sanningen – de perfekta idéerna om tingen. I kristendomen betonades under medeltiden att kroppen och själen visserligen var separata, men hörde nära samman. Man talade om en ”besjälad kropp” och om själen som kroppens form, kroppens syfte. På 1600-talet utvecklades tanken på en dualism mellan kropp och själ av filosofen René Descartes. 

Frågan om vår odödliga själ är inte en fråga om naturvetenskapligt vetande, utan om vår tro. På 1200-talet gjorde teologen Thomas av Aquino åtskillnad mellan sådan ”kunskap” vi kan sluta oss till genom iakttagelse och förnuft, som vi bara kan nå genom tro och uppenbarelse. I princip är steget inte långt mellan Thomas av Aquino distinktion och den som filosofiprofessorn Ingemar Hedenius 1949 förde fram i den omtalade debattboken: Tro och vetande. Fast man kan naturligtvis bråka hur länge som helst kring i fall det skall vara tillåtet att som Aquino använda ord som ”kunskap” och ”vetande” och sådant som inte kommer ur iakttagelser och förnuft, anser Henrik Brändén. 

När det gäller förnuft och känsla tycks det ligga djupt rotat i vår kultur att se förnuft och känslor som motsatta delar av vårt psyke som vår vilja slits mellan. Vilken av dem skall vi lyssna på, frågar han sig? Det har ju funnits olika åsikter om förnuftet som hyllades under upplysningen, medan känslan ansåg som viktigare under romantiken. Den andra delen av boken handlar om våra känslor om vad som händer när vi blir entusiastiska, arga, rädda, förbannade förälskade och får gåshud av musik.

Om hur förnuft och känslor samarbetar intimt med varandra när vi fattar beslut. Om hur vi faktiskt behöver känslorna för att kunna fatta förnuftiga beslut. Den populära bilden av känslor och förnuft som drar oss åt varsitt håll är alltså falsk, anser Brändén, - de två slåss om oss; de hjälps åt. Men finns det någon plats för en fri vilja att vara med och påverka våra val och beslut, frågar han sig? 

Hur ska vi förklara olika öden? Varför blir någon alkoholist medan andra seglar fram i karriären? Varför blir en musikälskare en berömd och skicklig violinist med en annan knappt kan träffa en ton rätt när hon sjunger? Beror skillnaderna på att somliga haft tur och andra otur i det stora genlotteriet?  Eller beror det på vår sociala bakgrund, våra föräldrar, dåligt sällskap? I denna boks tredje del kommer vi att se att frågorna är fel ställda, att det inte finns en motsättning eller tävling mellan arv och miljö, utan att de samarbetar så intimt för att göra oss till dem vi är, att det är närmast omöjligt att separera deras bidrag från varandra. Vi kommer att titta närmare på detta samspel kring så olika egenskaper som musikalitet, aggression, begåvning, moral, sexualitet och könsuppfattning. Arvet och miljön formar alltså tillsammans våra olika själsliga egenskaper. Men finns det någon plats däremellan för vår egen fria vilja? 

Enligt den judiska och kristna skapelseberättelsen är människan formad efter Guds avbild. Det innebär i de flesta tolkningar att hon är utrustad med fri vilja och kan välja mellan gott och ont. Samtidigt menar de monoteistiska religiösa berättelserna att Gud är allsmäktig. Guds allmakt är dock inte alldeles enkel att få ihop med människans fria vilja, och olika delar av kristenheten har hanterat spänningen på olika sätt. Å ena sidan betonar de flesta katoliker människans fria vilja och ansvar inför Gud för sina val. I många medeltida katolska kyrkor målades därför en detaljerad framställning av yttersta domen, där syndare straffas och de goda belönas. Dessa bildberättelser kan fortfarande ses i många svenska kyrkor. 

Min egen uppfattning är att vi ansvarar för oss själv och för andra inför alla de val vi gör. Vad jag än gör är det mina egna beslut som styrs av omständigheterna. Beslutet är mitt och fritt. Redan i Romarbrevet 7:19 framgår ”Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” Valet är fritt, men när omständigheterna tvingar oss att agera på ett annat sätt än vad vi själva vill, visar vi upp vår egen moral och styrka, om vi väljer det goda eller det onda och tvingas då samtidigt att ta konsekvenserna av våra egna beslut.

I sin bok om själens biologi och vår fria vilja förklarar Henrik Brändén pedagogiskt och klart hur den moderna hjärnforskningen lär oss allt mer om biologin bakom sådana fenomen som han skildrar och tvingar oss att göra upp med de tre seglivade missuppfattningar som han berättar om i sin bok: att det skulle finnas ett motsatsförhållande mellan kropp och själ, mellan förnuft och känsla och mellan arv och miljö. En bok som jag tycker är väl värd att läsa att ta till sig för att lära oss bakgrunden till alla de beslut vi hela tiden tvingas fatta och lära oss förstå konsekvenserna av. 

Mats Lönnerblad