177 experter från 56 länder har tillsammans utsett Till vildingarnas land av den amerikanske författaren Maurice Sendak till den bästa barnboken genom tiderna. Bland experterna fanns journalister, författare, akademiker, illustratörer, inflytelserika personer från förlagsvärlden. Hela fem böcker av Tove Jansson finns bland de hundra böckerna, medan fyra av Astrid Lindgrens böcker placerar sig i topp hundra. Den muminbok som placerar sig högt är boken Trollvinter som finns på plats 23. Kometen kommer finns på plats 59, Trollkarlens hatt finns på plats 60. 

Till vildingarnas land har jag inte läst tidigare, men jag blev imponerad av Maurice Sendak som skrivit både text och illustrerat bilderna. Texterna kompletterar bilderna på ett bra sätt med bara några rader på respektive sida, men det är bilderna som talar och imponerar med sitt innehåll som talar för sig själva. Max seglar i nätter och dagar, nästan under ett år långt bort till Vildingarnas land .När han väl kom fram till själva stället där vildingarna bor blir han skrämd över deras hemska rytanden när det visade sina hemska klor.

Max var bara lugn och tämjde de med det gamla trollknepet och såg dem rakt i ögonen utan att blinka. De blev de rädda och kallade honom för den vildaste vildingen och gjorde honom till kung över alla vildingarna. Sedan ropade Max ”nu börjar det stora oväsendet”. Och alla började dansa och väsnas. Men Max, alla vildingarnas kung, kände sig ensam och önskade sig tillbaka till sin egen verklighet. Hos någon som tyckte om honom bästa av alla och kände han var för långt borta i vildingarnas värld. 

Lukten av god mat lockade Max struntade då i att vara kung i vildingarnas land. Men vildingarna skrek: ”Åk inte är du snäll – vi vill inte äta upp dig – vi tycker så mycket om dig.” Men Max sa nej. Max hoppade i sin båt och vinkade adjö. Han seglade tillbaka rakt in i den kväll som fanns i hans rum där middagen väntade på honom och den var ännu varm. Och så var sagan slut. Själv har jag läst de flesta av böckerna men inte den första och den näst sista på listan som jag härmed recenserar. 

EB White är en av världens mest lästa barnboksförfattare. Nu finns hans tre barnböcker i nya svenska utgåvor med färgbilder av Jenny Berggren och i Britt G Hallqvists klassiska översättning av Min vän Charlotte har reviderats av Kerstin Backman. Boken handlar om grisen Wilbur som trivs bra i grisstian under ladugården, där han bor tillsammans med fåren och gässen. Det är en lycklig gris, Men så en dag får han veta att bonden tänker slakta honom vet inte längre Wilbur vad han skall ta sig till. Då kommer en ny vän till undsättning.  

Fern älskar Wibur över allt annat. Hon är ett barn och dottern till den bonde som fått ta hand om de nyfödda kultingarna. Hon får i uppdrag ta hand om Wilbur när han är liten. Hon tycker om att klappa honom, mata honom och lägga honom, när ingen annan vill ta hand om den nyfödda grisen. Varje morgon värmde hon hans mjölk så fort hon stigit upp, knöt på honom haklappen och höll flaskan åt honom. Varje eftermiddag när skolbussen stannade framför huset hoppade hon av och sprang till köket för att ordna en flaska åt Wilbur. Wilbur älskade sin mjölk och har var aldrig gladare än när Fern värmde en flaska till honom. Då stod han och stirrade på henne med beundrande blick.

Wibur var vad bönderna kallade en vårgris, vilket betyder att han var född på våren. När han var fem veckor gammal sa Ferns pappa att Wilbur var stor nog att säljas och att han måste säljas. Fern blev helt förkrossad och började gråta. Men hennes far var bestämd. Han hade redan sålt Wilburs tio bröder och systrar. Till slut gav Ferns pappa med sig och beslöt att sälja till Ferns morbror - som bodde granne med Fern - så att hon kunde hälsa på Wilbur varje dag även i fortsättningen.

Fern fortsatte att hälsa på Wilbur varje dag när hon kom hem från skolan. Men trots detta kände Wilbur sig mycket ensam. Han hade ingen annan att prata med. Men just som Wilbur skulle slå sig ner för att ta sin morgonlur, hörde han en röst som tilltalat honom redan föregående kväll, men han lyckade aldrig förstå vem som tilltalat honom. Till slut bestämde han sig för att tala själv. ”Hallå, hallå” sa han med bestämd och hög röst. ”Vill den som tilltalade mig med vid läggdags i går kväll vara vänlig och ge sig till känna genom ett lämpligt tecken eller signal”. Till slut hörde han den tunna rösten sin hade tilltalat honom föregående kväll.

”Salut ! ” sa till slut rösten till Wilbur. Till slut fick Wilbur syn på varelsen som hade talat så vänligt till honom. Uppe i dörr öppningen satt ett stort spindelnät och överst på det hängde en stor spindel med huvudet neråt. Hon var ungefär lika stor som ett geléhallon. Hon hade åtta ben och hon vinkade vänligt med ett av dem till Wilbur. ”Mitt namn” sa spindeln, ”är Charlotte”. De blev genast goda vänner. Wilbur tyckte bättre och bättre om Charlotte för var dag och de trivdes bra tillsammans. Men en dag fick Wilbur veta att han skulle slaktas och då blev han alldeles förtvivlad och försökte hitta någon som kunde hjälpa honom. 

Charlotte fick höra vad som skulle ske och hon ville göra allt för att rädda Wilbur från att slaktas. Hur det sedan gick vill jag inte avslöja. Men Charlotte som var införstådd med som vad som skulle komma att ske med stackars Wilbur ville göra allt för att kunna rädda honom från det öde som väntade. Wilbur var ju en gris som tilldrog sig den största uppmärksamheten på gården. God mat och regelbundna tider började ge resultat: Wilbur var en gris som vem som helst skulle vara stolt över. Alltsedan spindeln blivit hans beskyddare hade han gjort sitt bästa för att motsvara sitt rykte. Wilbur ängslades fortfarande för framtiden, eftersom han knappast kunde tro att en stackars spindel skulle kunna rädda hans liv. 

Min egen uppfattning efter att ha läst flera av dessa bägge böcker – som handlar världens bästa barnböcker - är hur författare av barnböcker lyckas nå fram till barnen genom att samtidigt ställer existentiella frågor om liv och död där författare till vuxenböcker är inne på samma teman, som tidigare har som barn och fortfarande berikar mitt eget liv som vuxen, både författare och recensent.