Bokens titel: De nya puritanerna. 
Författare: Andrew Doyle 
Översättning: Nuanxed/Linnéa Macdonald 
Förlag: Nolpolar Publishing 

Ett exempel är de som försökte tillämpa förnuft och logik, för att förklara vad som verkligen hände efter det brutala mordet på Ivar Kreuger 1932. Kreuger var Sveriges störste finansman genom tiderna - vars bolag fortfarande i dag är aktiva - men med sina nya ägare som stal hans fastigheter och företag. De som ville försvara Kreuger blev själva anklagade för brott som de aldrig hade begått. De flesta valde därför att hålla tyst om sina tvivel om att Ivar Kreuger verkligen kunde vara en bedragare, eftersom hela hans företagsimperium, visade sig vara välskött, tvärt om vad hans motståndare som blankade Kreugers aktier hävdade. Fantasierna vad som egentligen orsakade Kreugerkraschen spreds vidare till alla som hade förlorat verklighetsförankringen vad som verkligen hände. De som vågade protestera genom att försvara Kreugers agerande riskerade att förlorades både sina arbeten eller bli satta i fängelse.

För de länder som hamnat i en finanskris på grund av storbankernas och finansmännens återkommande - vidlyftiga spekulationer - som brukar inträffa med jämna mellanrum, är det lätt att se hur olika mönster upprepar sig. När sådana finanskriser uppkommer överges förnuftet. Rädslan tar överhand. I stället för att permanent försöka ställa allt till rätta gynnas de spekulanter av de som har den finansiella makten som utnyttjar tillfället för att berika sig själva. Allmänheten och de skötsamma företagen i varje land som drabbas är de som får betala priset. De som skapat krisen straffas inte. 

De som försökte tillämpa förnuft och känsla och lösa situationen så att samma sak aldrig mer skulle hända riskerade att själv bli anklagade, och av självbevarelsedrift höll de flesta därför tyst om sina tvivel. Fantasierna av det som redan hade skett spreds vidare av storbankerna och finanseliten. Domare och politiker hade förlorat verklighetsförankringen eller som inte hade något intresse av att se till att lagarna återupprättats vid varje finans kris. Ursprunget till alla finanskriser i västvärlden skapas ju av finanseliten som tillåts skapa nya pengar och orsakar alla förlusterna som allmänheten och de skötsamma företagen tvingades betala. Det var vad som hände under börskraschen i New York 1929, under Kreugerkraschen 1932, under den svenska bankkrisen under slutet av åttiotalet och början av nittiotalet och efter Lehman Brothers sammanbrott 2008.

Det är inte bara inom finansbranschen som puritanerna inte tolerera något nytänkanden och radikala förändringar när det gäller hur det ekonomiska systemet tillämpas som dominerar i västvärlden. De utesluter alla som vågar utmana deras egen trosbekännelse, hur det rådande systemet på inga villkor får ändras, eftersom det, enligt deras mening är det bästa systemet, enligt finanselitens uppfattning. Lösningen på ett ekonomiskt system som sviker de fattiga kommer inte att uppnås genom förment progressiva poseringar från den maktfullkomliga finanseliten, som inte vill ändra det rådande ekonomiska systemet, eftersom det gynnar den rådande spekulationsekonomin med återkommande bankkriser - men missgynnar de seriösa företagarnas långsiktiga investeringar.

Även yttrandefriheten i de frågor som rör domstolarnas agerande, genom att domare ostraffat slipper följa lagar och bestämmelser vid varje kris - har varit och är fortfarande tabu - Domare som inte följer lagar och bestämmelser borde ju straffas och fråntas sina ämbeten. Att veta, att yttra sig att argumentera fritt enligt sitt eget samvete är ju den främsta friheten. Gränsen mellan gott och ont finns ju i varje människas hjärta. Och vem är villig att förstöra en bit av sitt eget hjärta, frågar sig Andrew Doyle. Med god utbildning följer ju förmågan att tänka kritiskt, vilket borde vara dödsstöten för ideologier som bygger på bräckliga grundvalar. Taktiken för att medvetet begränsa kunskapen hos deras motståndare.  

Kalla det för epistemisk slutenhet och är kännetecken för alla som vill begränsa yttrandefriheten för att behålla den finansiella makten. Makthavare känner sig alltid hotade när vanligt folk börjar ställa obekväma frågor. Det gäller både frågor om ekonomi och religion. Det är oundvikligt att principen om yttrandefrihet blir ett offer när mäktiga människor tillåter sig att tysta alla opposition i viktiga frågor. Det grundläggande verktyget för att manipulera verkligheten är ju manipulerandet av orden. 

Man kan inte låta bli att påminnas om Orwells ord i hans roman 1984: ”Partiet sa åt er att förkasta era ögons och örons vittnesbörd.” Att tvinga på andra sin övertygelser med våld är själva definitionen av illiberalismen, skriver Doyle. Den rådande cancelkulturen tar ofta formen av förnedring genom kritik på nätet och direktkontakt med måltavlornas arbetsgivare, för att hindra fortsatta diskussioner i viktiga ämnen. Genom sociala medier kan utsatta personer anseende skadas även när det inte finns några säkra bevis för anklagelserna. Cancelkultur är ofta en slags hämnd mot dem som vågat avvika från den tillåtna ideologin. Eller som nobelpristagaren Solzjenitsyn noterade om maktmonopolet i det forna Sovjetunionen: ”Obegränsad makt i händerna på begränsade människor leder alltid till grymhet:”

Puritanerna fördömer inte bara de levande, menar Andrew Doyle. De har fulländat en form av cancelkultur som fördömer de döda. Inget av detta är nytt. I varje generation föds människor som envisas med att gräva upp liken från i går och ställa dem inför rätta, och de har alltid tett sig ganska löjliga. Enligt undersökningar av samhällsforskare har andelen av amerikanska medborgare som är rädda för att öppet uttrycka sina politiska åsikter tredubblats sedan Mc Carty-eran. Som Andrew Doyle hävdar i sin bok, är självcensur snarare än statlig censur det mest direkta hotet mot det moderna samhällets intellektuella hälsa. Detta är även vad John Stuart Mill menade när han skrev om ”sedvänjans depotismen” och ”den rådande åsiktens och känslans tyranni” som Andrew Doyle skriver om. 

De frågor jag själv ställer mig efter att ha läst boken: De nya puritanerna är: Hur kunde det amerikanska ledande finanshuset JP Morgan övertyga hela världen om att Ivar Kreuger var en storsvindlare 1932, när hans bolag hade god soliditet överlevde börskraschen i York? Hur kunde den anrika investmentbanken Lehman Brothers med 639 miljarder dollar i tillgångar gå i konkurs utlösa en världsomfattande finanskris med massarbetslöshet och bostadsbubbla när företaget redan var på fallrepet genom sina vårdslösa spekulationer? Konkursen är den största i USA:s historia och kanske den största i världshistorien. Följden blev en världsomfattande recession. Den 24 oktober 2008 –årsdagen av börskraschen 1929 som kalls Svart Fredag- dök världens börser med kring 10 procent. 

Svaret på dessa frågor ger Andrew Doyle själv: Den styrande makten i den demokratiska västvärlden och finanseliten tolererar inga oliktänkande och straffar de som våga gå emot den finansiella eliten på samma sätt som prästerna tidigare straffade oliktänkande. Risken för en ny finanskris ökar nu på nytt. Hösten 2011 godkände toppmötet för euroområdet ett nytt åtgärdspaket för att lösa nya finansmarknadskriser i euroområdet, utan att det har hänt något. Eftersom banker, försäkringsbolag, fonder med mera ägs av personer (aktieägare, småsparare, pensionssparare) gjordes det amerikanska folket samt pensionssparare världen över till de stora förlorarna under den senaste bankkrisen. 

Andrew Doyle har i sin bok försökt beskriva de viktigaste principerna i den nya puritanismen och hur den kom att dominera våra viktigaste institutioner, men det skulle vare försumligt att inte överväga hur vi kan sätta stopp för detta bakåtsträvande inflytande. Han beskriver på ett utmärkt sätt hur rörelsens doktriner bli ohållbara när de utsätts för rationell granskning, och därför vägrar man all sådan granskning. Vad som fordras är en utbildning som underbyggs av kritiskt tänkande - som borde utgöra själva grunden för civilisationen - hävdar han med rätta. Och ett sätt att förvandla kaoset till ordning. Vi måste få stopp på Klanmentalitet. Vi måste få slut på smutskastning och oförmågan att kritisera sin egen ståndpunkt som är tölparnas och de inskränktas kännetecken.

Mats Lönnerblad 
Författare och skribent i finansrätt