De största framsteg vi har sett hittills är bara en försmak av vad som är möjligt, skriver filosofen och författaren William Mac AS Kill från Skottland. i sin nyutkomna bok ” Vad framtiden förtjänar”: Översättning av Niklas Darke. Volante förlag.

Tänk bara på hur en välbärgad man i Storbritannien år 1700 levde – en man med tillgång till världens bästa matvaror, hälsovård och lyxartiklar. Trots alla dessa fördelar dog även sådana människor ofta i smittkoppor, syfylis eller tyfus. Om han skulle behöva opereras eller hade tandvärk var behandlingen smärtsam och förde med sig betydande risk för infektioner. Om han var bosatt i London var luften han andades sjutton gånger så förorenande som den är i dag. Att resa någonstans även inom Storbritanniens gränser skulle ta flera veckor, och större delen av världen var otillgänglig för honom. 

Det är tekniken som har förbättrat människors liv. Men tekniken är också är en stor fara om den används på ett felaktigt sätt inom krigsindustrin. Det gäller även den förändrade synen på moral. På 1700-talet saknade kvinnor tillträde till universiteten. Om denne välbärgade britt dessutom var homosexuell fick han inte visa sig kärlek öppet – ”sodomi” kunde leda till dödsstraff - Under slaveriets kulmen i slutet av 1700-talet var en betydande del av jordens befolkning förslavad. I dag rör det sig om mindre än 1 procent. På 1700-talet levde ingen i demokrati. I dag gör halva världen det. Slavhandeln nådde sin kulmen över Atlanten, pådriven av européernas strävan att exploatera amerikanska kontinentens rikliga naturtillgångar. Över 12 miljoner människor rövades bort från Afrika och förslavades.

Förföljer av religiöst oliktänkande gäller både dåtid och nutid. Mellan 1209 och 1229 gjorde påven med det missvisande namnet Innocentius III det albesinska korståget med målet att utplåna katarerna, en ortodox kristen sekt, i södra Frankrike. Hans mål uppnåddes så småningom: omkring tvåhundratusen katarer dödades i korståget, och vid 1350 var katarisemen närmaste utraderad i hela Euoropa. Även den brittiska historien är späckad med exempel på monarker som försökte slå ner religiösa oppositionsrörelser: på 1500 – talet lät Maria I i England bränna protestanter på bål och ålade alla delta i den katolska mässan. I dag råder religionsfrihet i hela västerlandet, vilket bådar gott för framtiden om även flera av de underutvecklade länderna, utanför Europa ansluter sig. 

Ideologiska utrensningar var vanliga ända fram till 1900 – talet i västvärlden och måste motarbetas inför framtiden med alla till buds stående medel. Under Långa Knivarnas natt krossade Hitler oppositionen inom sitt eget parti och befäste sin position som Tysklands härskare. Under diktatorn Stalins stora utrensningar mördades en miljon människor bara mellan 1936 och 1938 för att avlägsna allt motstånd mot honom inom det härskande kommunistpartiet och civilsamhället. År 1975 – 1976 grep Pol Pot makten i Kambodja och gjorde landet till en enpartistat. Intellektuella betraktades som ideologiska fiender och mördades på magrast tänkbara bevisgrund: enligt en som lyckades fly kunde man bli mördad bara för att man bar glasögon. Nordkoreas förvaltningskultur framstår som betydligt mindre anpassningsbar är Sydkoreas, vilket bland annat visat sig genom att en diktator styr landet och Nordkoreas ekonomiska stagnation.

1900-talets historia visar tydligt, särskilt nazismens och stalinismens uppkomst, hur ofta moralisk regress inträder, även i fråga om tvångsarbete. Under andra världskriget hade Nazityskland omkring elva miljoner tvångsarbetare, av vilka 75 procent var civila;

På liknande sätt vid sin kulmen stod tvångsarbetet för cirka 25 procent av landets arbetskraft. På samma sätt under Stalin använde han sig av tvångsarbetare under i Gulagläger mellan 1930-och 1950-talen, som mest sex miljoner människor, eller 8 procent av den arbetande befolkningen, år 1946. Man kan få för sig att den progressiva trenden mot fri arbetskraft i nordvästra Europa stöder synen på moralisk evolution. Och att regresserna i Nazityskland och Sovjetunionen bara var undantag, men så var det inte. Det var först efter digerdöden på 1300-talet som det började införas fri arbetskraft i hela Västeuropa. Slaveriets avskaffande skulle kunna betraktas som ett oundvikligt steg i denna progressiva trend, men det dröjde ganska länge innan slaveriet i västvärlden upphörde helt.

Vi kan nog inte ta freden för given. Det gäller både nu och i framtiden. Men vår plikt måste vara att minska dess påföljder. Rysslands invasion av Ukraina är en bister påminnelse om att krig kan uppstå i regioner där det har rått fred i decennier, och att initialt mer begränsade konflikter kan driva världens största kärnvapenmakter farligt nära gränsen för en direkt konfrontation. Och mycket tyder på att risken för kommande hundra åren förblir oacceptabelt stor. Både i dag och under de närmaste århundranden, står vi inför hot som kan utplåna oss alla. Om vi förstör det här, är det förstört för alltid. Universum kan för evigt återgå till det tillstånd det befann sig i under stora delar av sina första 13 miljarder år. Men låt oss få vara optimistiska. För att civilisationen går under behöver inte nödvändigtvis betyda att människan utplånas.

Andra världskriget var det dödligaste kriget. Men, räknat i antal dödsoffer minskade inte den globala befolkningen. Det finns även nyare exempel på samhällets anmärkningsvärda motståndskraft, till exempel atombombningen av den japanska staden Hiroshima 1945. Bomben som USA släppte var 1.500 gånger kraftigare än alla som använts tidigare. Antalet dödsoffer till följd av bomben uppskattade till 70.000, men i dag tror man att det kan vara dubbelt så många. Bomberna som fälldes över Hiroshima och Nagasakt hade ju 1.500 gånger större sprängkraft än den tidens mest kraftfulla vapen. Men jämfört med dagens kärnvapenarsenaler var deras sprängkraft marginell. Ett fullskaligt kärnvapenkrig skulle kunna döda en mycket större del av världens befolkning än någon tidigare katastrof i historien. Därför måste det vara vår plikt att se till att detta aldrig får ske.

De hundratusentals år som människan funnits ser filosofen och författaren William Mac AS Kill som sin viktigaste uppgift i sin bok att varna vad som kan hända om vi inte kan vända på utvecklingen. Han påpekar att just vår tid kan bli avgörande för att framtiden åter skall kunna hamna på rätt spår. Det finns ingen lämpligare era för en rörelse som står upp inte bara för vår egen generation eller våra barns generation utan för alla kommande generationer. I en tid i skuggan av Hiroshima och Nagasaki står nu tusentals kärnstridsspetsar redo att avfyras, där vissa makthavare till och med hotar att använda sig av kärnvapen för att nå sina orättfärdiga militära mål i ställer för att kämpa för freden.

Vi lever ju i en tid när vi är på väg att förbruka våra ändliga reserver av fossila bränslen och pumpar ut föroreningar som kan påverka oss i hundratusenstals år. I en tid då flera katastrofer skymtar i horisonten - men också en tid då vi ännu kan sätta stopp för dessa tyranner som vill oss illa, bara för att på eget bevåg kunna behålla sina egna orättfärdiga maktbefogenheter och visar de sig vara villiga att utplåna all opposition och sina fiender, förstöra infrastrukturen och mörda befolkningen hela länder, utan någon hänsyn till vilka påföljder som detta orsakar.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen