Bokens titel: Den blodiga jorden Europa mellan Hitler och Stalin 
Författare: Timothy Snyder 
Översättning: Margareta Eklöf 
Förlag: Albert Bonniers Bokförlag 

Området sträcker sig från centrala Polen till västra Ryssland, genom Ukraina, Vitryssland och de baltiska staterna. Medan Adolf Hitlers nationalsocialismen och Josef Stalins stalinismen konsoliderades (1933- 1938). Tyskland och Sovjetunionen valde att gemensamt ockupera Polen (1939 -1941) och medan kriget mellan de både länderna fortsatte (1941-1945) utsattes denna region för massivt våld av en karaktär som aldrig förekommit tidigare i historien. Offren var främst judar, vitryssar, ukrainare, polacker, ryssar, och balter, de folk som hörde samman i respektive länder. Fjorton miljoner människor mördades under endast tolv år, mellan 1933 och 1945, medan Hitler och Stalin satt vid makten. Deras hemländer blev ett slagfält, halvvägs genom den perioden, men dessa människor var alla offer för en mycket blodtörstig politik snarare än för regelrätta krigshandlingar. 

Auschwitz är den blodiga jordens mest kända mordplats, skriver Timothy Snyder. I dag står den för Förintelsen och Förintelsen står för århundradets ondska. Men de som registrerades som arbetsföra i Auschwitz hade en chans att överleva, och det tack vare memoarer och romaner skrivna av de överlevande som namnet är känt. Långt fler judar, de flesta polska gasades i andra dödsfabriker där nästan alla dog och vilkas namn man inte hör lika ofta: Treblinka, Chelmno, Sobibór, Belzek. Ännu fler judar, polska eller sovjetiska eller baltiska mejades ner i diken och gropar. De flesta dog där de hade levat, i det ockuperade Polen, Litauen, Lettland, i Ukrainska och Vitryska SSR. Tyskarna transporterade judar från andra håll för att döda dem på den blodiga jorden. Judar kom med överfulla tåg från Ungern, Tjeckoslovakien, Frankrike, Nederländerna. Grekland, Belgien, Jugoslavien, Italien och Norge. 

Förintelsen överskuggar de tyska planerna på ännu mer mördande. Hitler ville inte bara utrota judarna utan också tillintetgöra Polen och Sovjetunionen som stater, eliminera deras härskande klasser och döda tiotals miljoner slaver (ryssar, urkrainare, vitryssar och polacker) Om kriget mot Sovjetunionen hade gått som planerat skulle 30 miljoner civila dött av svält under dess första vinter och ytterligare tiotals miljoner fördrivits, dödats, assimilerats därefter. Dessa planer verkställdes som tur var aldrig men utgjorde underlaget för den tyska ockupationspolitiken i öster. Tyskarna mördade ungefär lika många icke-judar som judar under kriget, främst genom att låta sovjetiska krigsfångar (över tre miljoner) och invånarna belägrade städer (över en miljon) lida svältdöden genom att inte ge dom mat eller genom att skjuta ”vedergällningsaktioner” (närmare en miljon, huvudsaken vitryssar och polacker.

Sovjetunionen besegrade det nazistiska Tyskland på östfronten i andra världskriget, vilket inbringade Stalin miljoner människors tacksamhet och en avgörande roll i upprättandet av ordningen i Europa efter kriget. Detta trots att Stalins egna mordsiffror var nästan lika skrämmande som Hitlers. I fredstid såg Stalin till att mördandet var långt värre. Under förevändning att han ville försvara och modernisera Sovjetunionen såg Stalin till att miljoner människor svalt till döds och att 750.000 sköts under 1930-talet.

Stalin mördade sina egna medborgare precis lika effektivt som Hitler dödade andra länders medborgare. Av de fjorton miljoner som avsiktligt berövades livet på den blodiga jorden mellan 1933 och 1945 återfinns en tredjedel på Sovjetunionens konto. Timothy Snyders bok: Den blodiga jorden är en berättelse om politisk, massmord. De fjorton miljoner som han skriver om var alla offer för en sovjetisk eller nazistisk dödspolitik, i många fall för en åtgärd som Sovjetunionen och Nazityskland gemensamt vidtog men aldrig för kriget mellan dem. En fjärdedel miste livet redan innan andra världskriget bröt ut.

Ytterligare 200.000 dog mellan 1939 och 1941, medan Tyskland och Sovjetunionen omskapade Europa som allierade. De fjorton miljonernas död fördes bland annat in som en faktor i ekonomiska planer eller påskyndandet av ekonomiska nödvändigheter u strikt bemärkelse. Stalin visste vad som skulle hända när han 1933 beslagtog livsmedel från Ukrainas svältande bönder, alldeles som Hitler visste hur det skulle gå när han åtta år senare såg till att sovjetiska krigsfångar inte fick något att äta. 

Den blodiga jordens historia har även bevarats tack vare forskare och författare som Timothy Snyder och andra författare som jag redan skrivit om i mina egna artiklar och böcker. I centrum står de människor som dödades avsiktligt, av politiska skäl. Många böcker har ägnats åt Förintelsen, men de östeuropeiska judarnas vittnesmål diskuteras mer sällan. Ändå var östra Europa skådeplatsen för två av 1900-talets stora skräckvälden. Merparten av Europas judar levde i områden där Hitler och Stalins planer överlappade varandra, där Wehrmacht och Röda armén stred och där tysk och sovjetisk säkerhetstjänst koncentrerade sina styrkor. Genom att studera de enskilda ländernas historiebeskrivningar visar Snyder på de blinda fläckar i vår gemensamma historia som saknas i undervisningen på både skolor och universitet. Den nya kunskap som återfinns i Snyders bok visar med önskvärd tydlighet att uppgörelsen med det förflutna vad som verkligen hände under andra världskriget ännu ligger framför oss. 

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen