I romanen ”Tomma skåp” i översättning av Örjan Sjögren, Norstedts klassiken av författaren Maria Judite de Carvalo, slår huvudpersonen Doras liv i spillror. Hon måste försöka förändra sin egen berättelse. Inte bara om sig själv, utan även om sin dotter och svärmoder – tre generationer kvinnor - tvingades att navigera i en värld skapad av frånvarande män, män som dikterar villkoren för de kvinnor som de kallar: Mor, hustru eller älskarinna.

Bokens titel: Tomma skåp
Författare: Maria Judite de Carvalho
Förord: Karolina Ramqvist
Översättning: Örjan Sjögren
Förlag: Norstedts klassiker

I förordet till ”Tomma skåp” av Karolina Ramqvist, frågar hon sig: Vem är denna lilla anspråkslösa som talar till oss i boken? Vilka är vi som betraktar skeendet från sidlinjerna, men med en sådan förståelse - som överordnar oss - och gör oss sårbara på samma gång? Boken handlar om den ännu unga änkan, Dora Rosário, och hennes avlidne make Duarte, och hennes tonårsdotter Lisa, när den framgångsrike Ernesto som kommer in i Doras och hennes dotters liv - svärmodern som Dora fortsätter att umgås med - fast hon inte vill, den okända kvinna som svärmodern berättar för Dora om som hennes man träffat – och berättaren som beskriver det som drabbar Dora efter Duartes död, det som hon kanske alltid dragits med, hennes tystnad och utsiktslöshet, ensamhet och isolering.

Vid Maria Judite de Carvallhos död i slutet av 1990-talet hade mindre än en procent av världens litterära översättningar Portugisiska som källspråk. I förordet till sina antologi: Take six – Six Purtugues Women Writers nämner hennes engelska översättare Margaret Jull Costa de med omtalade tre procenten, att endast tre procent av alla litteratur som ges ut på engelska är översatt. Hon menar att översättarna är författarnas medbrottslingar, de enda som verka kunna komma lika nära texten, eller till och med närmare, och att en engelsk översättning ofta är avgörande för ett författarskaps vidare spridning. Först sedan ”Tomma skåp” gavs ut på engelska, har romanen introduceras för fler läsare, på ett antal nya språk. Nu, sent omsider, nyligen även på svenska i Örjan Sjögrens översättning, vilket jag är mycket tacksam för.

När maken Duarte dog insåg Dora att han var borta för alltid. Det kändes som hela jorden omkring henne skälvde och bara den lilla fläck hon själv stod på förblev stilla. Hennes värld, som redan tidigare var gles befolkad och tämligen torftig, ödelades på ett ögonblick. Hon hade inte fått fler intressen genom att Duarte kom in i hennes liv, snarare tvärtom. I stället hade hon tidigare helt ersatts av deras liv tillsammans. Hans ankomst hade automatiskt drivit bort allt av intresse som fram till dess hade fyllt hennes tillvaro med innehåll som hon värdesatt.

Änkan Dora Rosario hade under tio år sörjt sin make, som lämnade henne och dottern arvlösa och i början gjorde henne beroende av mer eller mindre välvilliga allmosor från sina bekanta. En kväll avslöjar Doras svärmor en förkrossande hemlighet om hennes äktenskap. Doras bild av sitt liv, där hon tidigare avgudat sin make slås i bitar. Hon har hela tiden beundrat sin make för att han inte ville ha någon karriär - utan ville leva ett enkelt liv tillsammans med Dora. I själva verket var att han var lat, och inte tänkte på sin hustrus välfärd eller sin dotter, vilket hon aldrig tidigare hade förstått vilka praktiska konsekvenser detta skulle för med sig när han dog i förtid. Hon hade ju hela tiden velat arbeta utanför hemmet men tilläts inte av sin make - som ville att hon bara skulle stanna hemma, och ta hand om sin dotter och sin make.

Efter Dora hade gift sig med sin make hade Duarte sagt till henne: ”Jag är inte en sådan som vill komma upp mig i världen på andras bekostnad, eller inte på min egen heller för den delen. För mig är det bara en sorts affärsverksamhet och jag är inte och kommer aldrig att bli någon affärsman. Jag låter bara saker hända, det är allt jag vill göra. Jag vägrar delta, fortsatte han och jag kommer att förbli ofördärvad” Dottern föddes och blev större och en dag när hon nyligen fyllt två år, sa Dora till sin man: ”Alla kvinnor jobbar, jag skulle också kunna skaffa något. Det skulle i alla fall bidra en del till hushållskassan. Duarte avbröt henne genast och sade: ”Vilka dumheter. Och barnet då? Skulle hon lämna över henne till någon klumpig barnflicka?” Några tankar att hans hustru skulle hjälpa till med försörjningen hade aldrig föresvävat honom.

Två dagar efter nattsamtalet med svärmodern där hon fått veta hemligheten om sin make som hon aldrig hade tänkt kunde inträffa, gjorde Dora flera saker. Hon lämnade sina svarta klänning som hon burit sedan sin makes död. Köpte en vit blus, svart dräkt och ljusa strumpor och skor med klack. Sedan gick hon till frisören och fixade håret, lät sy en jacka och några klänningar, men ingenting överdådigt. Hon vill försöka att förändra sitt liv, men visste fortfarande inte hur. Och så råkade hon träffa en ny man som ville köpa en matta i hennes butik, där hon lyckats bli anställd till slut, som hon blivit föreståndare för. Han som träffat henne vid ett tidigare tillfälle och trodde först att hon var en nunna, men när han såg hur hon hade förändrats ville att hon skulle följa med till hans lantställe som rådgivare för att tala om för honom vilka övriga möbler han borde köpa.

Men det blev aldrig någon romans med Dora. På vägen hem råkade Ernesto krocka sin bil, men klarade sig själv relativt oskadd, medan Dora hamnade på sjukhus. Ernesto som ville förändra sitt liv och levde tillsammans med sin älskarinna gjorde däremot slut med sin älskarinna. Doras liv förändras på nytt, men inte riktigt på det sätt som hon hade tänkt sig, eftersom även Ernesto som också var en frånvarande man när det gällde hans relation till kvinnor, och visste vad han ville. Och han fick som han ville till slut, utan att Doras liv förändrades som hon hade hoppats på.

Mats Lönnerblad