Rossinis  mest berömda kompositioner till världens operahus är fortfarande i svensk  översättning: Askungen, Barberaren i Sevilla, Den tjuvaktiga skatan och Willhelm Tell. Gioacchino Rossini  (1792-1868) räknas som en av det flitigaste kompositörerna i Italien och en av de mest populära. Jag saknar många av hans operor som framförs i Italien som även borde vara  värda att uppföra i Sverige.

Bokens titel: Rossini
Författare: Nils- Olof Franzen
Albert Bonniers förlag

Rossinis föräldrar var båda musiker. De lät honom ta sånglektioner i Bologna. År 1807 påbörjade han sina kompositionsstudier. Han avbröt dessa när läraren sa att han inte kunde tillräckligt för att komponera operor. Rossini studerade Haydns och Mozarts kvartetter och symfonier  och debuterade 1810 i Venedig med operan La cambiale  di matrimonio. (Äktenskapsväxeln). Under de följande åren skrev han 40 operor, bland annat för operan i Milano La pietra del paragone, (Kärlek på prov) där han först användandet det crescendo han senar blev omtalad för. I Rom 1816 nådde Rossini höjdpunkten när det gäller operakomik genom Barberaren i Sevilla som ännu spelas på operor runt om i världen och innehåller alla den italienska operans  buffaoperans  bästa egenskaper.

Rossini återvände snart till Venedig,  där hand under år 1812 komponerade inte mindre än tre operor, nämligen LÍnganno  felice  (Den lyckade listen) och de både enaktsfarserna La Scala di seta (Silksesstegen) och Lócccasione fa il ladro (Tillfället gör tjuven). Han presenterade för den italienska publiken sex operor på ett och samma år.  Vad som gällde på den tiden var: Först musiken och sedan texten. Samma förhållande som gäller även i dag, när Benny Andersson först skriver musiken och sedan Björn Ulveus skriver texten. Men den stora skillnaden är; medan Björns texter håller en mycket hög standard tvingades Rossini att godkänna texter - som i många fall var undermåliga och inte höll samma kvalité,  som musiken lovade.

Något direkt beslut att ge sig kompositionen helt i våld hade Rossini ännu inte fattat. Men de yttre omständigheterna hjälpte till, och han drevs in på sin blivande bana genom de framgångar han redan haft. Vad var det då för värld han dragits in i? Den liknade ingenting annat. Den var i högsta grad sig själv nog. Vid 1700-talets slut och 1800-talets början var operan, bortsett från kyrkomusiken, nästan den enda musik som italienarna ville lyssna till. Italien hade sett operan födas i barockens tunga kulisser, mest för hemmamarknadens behov men också för exporten. Det italienska bel cantot hade dominerat Europas operascener. Mozarts sceniska verk var så gott som okända för den italienska publiken.

De diktverk inom operan som producerades i Italien under denna tid kan indelas i två - eller om man så vill - tre huvudgenrer. Opera buffa, opera serie och mellanformen semiserie. Den sistnämnda kan enklast karakteriseras som seriös opera med enklare inslag och naturligtvis lyckligt slut. Sångnumren bjöd på relativt stor variation ifråga om antalet stämmor. Den allvarliga operan hade däremot före Rossinis tid mycket stela former. En opera serie bestod huvudsakligen av monologer och scener med två agerande. Hjältens roll skrevs ofta med altröst. Recitativen ackompanjerades fortfarande vid cembalon, liksom fallet var i buffaoperan. Orkesterns roll var mycket obetydlig i den seriösa operan; där fann Rossini sin roll för hans stora omsorg om orkestern.

Endast ett fåtal av Rossinis många operor kom till under lugna arbetsförhållanden. Hans italienska operor omfattar, under åren 1810 – 1823, skrev han och uppförde närmare fyrtio operor (!)  Därtill kom alla åliggande som konstnärlig ledare vid olika scener och som dirigent av egna och andras verk. Därefter tillföll rätten ingalunda kompositören utan vilken annan teater som helst. Hans verk blev alltså allmän egendom. Inte förrän 1826 sålde Rossini ett partitur till en förläggare – och det var, betecknande nog, inte i Italien utan i Frankrike. Det betydde att han var ekonomiskt beroende för varje nytt verk som han skapade. Han hade få möjligheter att skapa verk - som kunde bli bestående -  men som han på ett mirakulöst sätt ändå lyckades med i flera av sina mest betydande operor.

Den italienska operan blev en europeisk succé. Rossini själv var vid tjugoett års ålder ett berömt namn inte bara i sitt eget hemland utan också i kontinentens huvudstäder. Till och med tyskarna ”som ogillade den italienska musiken men gick på operan och hörde den”  tycks ha kapitulerat. I Paris gjorde Rossini sensation. Enbart på Théatre Italien spelades Wilhelm Tell över tvåhundra gånger.

Jag blev uppmärksam på hur mångfacetterad Rossini var genom att ha förmånen att lyssna på sopranen Patricia Burda Janecková, som var en slovakisk sopran som tolkade flera av Rossinis sånger med sådan bravur och inlevelse. Hon var dessutom mycket duktig att framföra kyrkomusik, av både Händel, Mozart och Rossini.  Hon vann för övrigt den tjeckiska – slovakiska serien Talentmania i november 2010, som handlade om den sakrala musiken. Hon fick interna erkännande genom att sända CNN-TV kort efter att ha vunnit, men dog i mycket ung i bröstcancer, endast 25 år gammal 2023.

Hur tedde sig då kompositören Rossinis roll? Hans möjligheter till skapande efter sina egna intentioner. Det är ju de som framför hans egna verk som avgör vilken framgång varje verk kan skapa. Det gäller ju både musik och text. Rossini skrev även barnböcker och Cinderella or The Triumph of Goodness finns fortfarande utgiven på engelska, vilket Stendahls bok om Rossini också gör med titeln: Life of Rossini.  På sin tid tid var Rossini  en jäktad person som alltid arbetade på kontrakt.  Han förband sig att till en viss dag leverera en opera , vars libretto hade valts,  eller skulle väljas av impressarion. Rossini i likhet med Mozart visar sig då, i likhet med Mozart vara en av operans verkliga tungviktare, som ser till att både text och musik fungerar i sitt sammanhang, efter de premisser de måste ta i beaktande i samband med deras operors framföranden.

Barberaren i Sevilla hade svensk premiär på Kungliga Operan redan 1825. Med sina snart 1000 föreställningar ligger den på fjärde plats på  den svenska Operans topp-tio lista. Totalt har operan gjort sex olika uppsättningar, den senaste versionen jag tagit del var 1998. För att på nytt uppleva Rossinis Barberare var jag på operan måndagen den 29.4. 2024 för att ske om det skett några stora förändringar i själva framförandet. Jag blev inte besviken. Linus Fellbom, som svarar för regin till denna  kärlekshistoria , följer traditionen att bevara både text och musik intakt, även om både dekoren och kostymerna är lite väl moderna för min smak. Sångarna sjunger på italienska. Dirigenten Vincenso Millearti är suverän och barberaren själv Luthando Quave som gestaltar barberaren. Belöningen för allt arbete som ensemblen åstadkommit blev stående ovationer från publiken som var hänförd över att bevista denna föreställning.

Mats Lönnerblad