Bokens titel: Giuseppe Verdi
Författare: Hans Kühner
Översättning: Sune Karlsson
Cete Bokförlag

Giuseppis far drev ett litet värdshus. Trakten där de bodde låg illa till för de krig och politiska förvecklingar som präglade det dåvarande Italien. Vid ett av alla slag som utkämpades i närheten där han bodde tvingades Giuseppe och hans mor att söka skydd i klocktornet från plundrande soldater. Att Giuseppe hade musikalisk talang, var snart uppenbart för föräldrarna, som köpte ett piano åt sin son, så att han kunde förkovra sig.

Tolv år gammal fick Verdi sin första anställning som organist i kyrkan. För de pengar han tjänade betalade han själv sin skolgång vid Jesuitskolan i Busseto. Redan i tonåren hamnade han som pianolärare åt en köpmannadotter. Dottern som hette Margherita Barezzi, skulle 1836, bli Verdis första hustru, och föda honom två barn. Margheritas far såg till att Verdi erhöll ett stipendium så att han kunde fortsätta studera musik. Under sina tre år i Milano fick han möjlighet att ofta besöka La Scala och därmed skaffa sig djupare kännedom om opera och dess framföranden.

Som kompositör debuterade Verdi den 17 november 1839 på La Scala med operan Oberto, conte di Bonifacio (Oberto, Greven av Bonifacio) Han upprättade i anslutning till debuten ett samarbete med Giovanni Ricordi, ett samarbete vilket skulle vara livet ut. Året därpå drabbades Verdi av stor sorg. Båda hans barn hade nyligen dött och detta år avled också hans hustru. När detta hände blev han tvingade att skriva en komedi. Resultatet blev fullständigt misslyckat så han fick övertalas, för att överhuvudtaget kunna fortsätta som kompositör. Det var librettot till Nabucco (Nebukadnessar)  som lyckades fånga hans uppmärksamhet att på nytt börja om med sitt skapande av operor.

Operan Nabucco är sanna berättelsen om israelernas längta tillbaka till Jerusalem under den babylonska fångenskapen. Kompositören Giuseppe Verdi var aktivt engagerad i kampen att ena Italien och bryta loss Italien från det österikiska inflytandet. Flera av hans operor har klart nationalistiska motiv i förtäckt form. När Nabucco hade premiär  1842  fick den  ett strålande mottagande. Alla förstod att de inkräktande babylonerna var liktydligt med österrikarna. Flera av hans andra operor har klart nationalistiska motiv, men i förtäckt form.

Revolutionsåret 1848 var Verdi inte drabbad. Han befann sig då i Paris. Han levde i ett öppet samboförhållande med sångerskan Giuseppina Strepponi. Såsom framträdande italiensk nationalist med sina operor blev Verdi hedersmedborgare efter att Napoleon III år 1859, drev ut de inkräktande österrikarna från Lombardiet. Samma år Italien enades  gifte Verdi sig med älskarinnan Giuseppina.  Han komponerade under denna period i ett lugnare tempo. Endast få operor kommer från 1850-talet och framåt. Det stabila livet tillsammans med hans hustru bidrog till flera av hans största succéer., speciellt hans sextonde opera Rigoletto (1851) Trubaduren (1853) Efter de politiska omvälvningarna 1859 hade Verdi bara liten tid för komposition. La Forza  del Destino  (Ödets makt) tillkom 1862 och Don Carlos 1867.

Giuseppe Verdi var politiskt engagerad. Hans namn användes också som politiskt slagord i kampen för ett enat Italien. Viva Verdi ! skrev man på husväggar och plank, vilket också kunde uttydas som ”Viva Vittore Emanuell Re d Ítalia”  (Leve Victor Emanuel, Italiens kung.) Verdi var den revolutionär, som blev invald i Senaten, utan också i sin musikaliska gärning,  vilket var en del av hans berömmelse som allmänheten visste om.

I flera av sina operor vill han visa hur italienarna blev förtryckta av främmande makter. Men Nabucco är Verdis första frihetsopera. Verdi ville hänvisa till vad som har hänt i det förflutna, där italienarna hade lätt att känna igen sig vad som händer i nutid. Verdi hade fastnat  för judarnas stora kör vid Eufrats stränder under den babylonska fångenskapen. Det var första gången tanken segrat och koloratur och vokalism, som auditoriet en kort tid dessförinnan  för sista gången kunnat hänge sig åt i Donizettis i La Scala uruppförda ”Maria Padilla”. Genom sina relationer med bibeln, som tillsammans med Shakespeare, Dante och Ariosto varit hans huvudsakliga lektyr i ungdomen, når Verdi – i motsats till Rossini – fram till en personlig och nationell bekännelse i sina operor.

Publiken hade hyllat Verdi för hans operor och hans politiska engagemang – och gör det fortfarande. Säkerligen för den frihetslängtan som framkommer  i både hans musik och texter i de som han samarbetade med.  Milano och Lombardiet var ännu österrikiska territorier och skulle förenas med kungariket Savoyen först 1859, efter 145 år under habsburgarna. Men Verdi önskar inte bara frihet utan också försoning.  Utanför Italien hade Verdi en uppskattande publik framför allt i London. Avgörande för Verdis politiska ställningstaganden - är mötet med Giuseppe Mazzini den store exil-revolutionären - och risorgimento-rörelsens politiska hjälte. London stöter Verdi ifrån sig och drar honom till sig samtidigt. I London träffar Verdi en annan politisk flykting, som han knyter stora förhoppningar till. Det är Napoleon III. Uppmaningen att skriva ytterligare en opera för London avvisar han.

Verdis Requiem skulle ha varit hans sista verk. Men i likhet med så många andra både tidigare och senare misstog  han sig: vintern 1879, 1889 komponerar han Pater Noster och Ave Maria ur ”Paradio”i Dantes Commedia” som fick sitt uruppförande  på La Scala i Milano den 18 april. På morgonen den 18 januari sjunker Verdi ihop. Flera dagar ligger han medvetslös. Verdi lämnar världen med ett stilla leende. Det är natten mellan den 26 och 27 januari 1901. Under sitt nära nittio år långa liv genomlevde Giuseppe Verdi ett av världshistoriens liksom kulturhistoriens med betydelsefulla skeden, och han hade tagit livlig del av sitt århundrades och sitt lands intellektuella och konstnärliga utveckling.

Mats Lönnerblad