Bokens titel: Traktaten om intoleransen
Författare; Richard Malka
Översättning: Cecilia Franklin
Förlag: Nopolar Publishing 2024

Det är ingen ny företeelse Richard Malka skriver om. Som tidigare rör även andra religioner.  Även hugenotterna i Frankrike (de protestantiskt reformerta) som utmanade den katolska hegemonin och utsattes för svåra förföljelser - som kulminerade i blodbadet Bartolomeinatten 1572 - då tusentals hugenotter mördades. Mellan 1562 och 1598 utkämpades mellan hugenotter och katoliker de åtta så kallade hugenottkrigen, vilkas förlopp bestämdes av maktkampen mellan adelsfamiljerna och det instabila förhållandet mellan den franska kronan och den katolska kyrkan. Under Ludvig XIV kom en ny våg av angrepp, mot hugenotterna. Den 22 oktober 1685 inregistrerades i parlamentet i Paris ett kungligt påbud genom vilket ediktet i Nantes upphörde.

Under åren av förföljelser, framför allt efter 1685, flydde hundratusentals hugenotter från Frankrike, bland annat till Sverige. Någon religionsfrihet för de reformerta (eller för katoliker) fanns det inte i Sverige, vid denna tid, allt skulle inordnas i den lutherska läran. Privat fick de, inom familjen utöva sin religion och de ej i tal eller skrift spred sin lära. På 1660-talet slog sig många hugenotter i Stockholm samman och bildade något som kan liknas vid en församling. Trots att det var förbjudet hade de sammankomster i privata hem, Vid flera tillfällen blev de ställda inför rätta och bötfällda för gudstjänstbruk. Först 1741 kom en kunglig förordning som gav oss religionsfrihet. I dag ligger den franska reformerta kyrkan i Stockholm på humlegårdsgatan 13 som uppfördes mellan åren 1878 – 1881.

Vad boken handlar om är bland annat en plädering Malka hållit för de som var ansvariga  för dåden mot Charlie Hebdo hållen den 17 oktober 2022 vid cour de cassation i Paris (motsvarande Högsta domstolen i Sverige) efter överklagande av den dom som fälldes i rättegången mot de attentatsmän och medbrottslingar  som utförde dådet mot personalen hos tidningen Charlie Hebdo den 7 januari 2015.

Målet i boken handlar om  religiösa fanatiker som hade dödat 130 människor den 7 januari  2015 , 86 människor i Nice, för att inte om de tiotals miljoner som mördats i religionens namn under århundranden. Vi har  mördat är för att hämnas profeten hade attentatsmännen deklarerat. Det brott som de syftade  på är den intolerans som Charlie Hebdo skriver om är mot den totalitära ideologi inom islam som förtrycker människor.

Författaren Salman Rushdie fördömde 2017 ”den enfaldiga blindheten hos vänstermänniskor som gör allt för att slippa sitt ansvar för vad de ställer till med som gör allt för att slippa se fundamentalismen inom islam” Han var orolig över utvecklingen av det radikala islam som styrs av de fanatiska som inte satt sig in i innebörden av vad islam verkligen står för. Detta gäller nog alla de religioner som försöker hindra andra genom terror att utöva sin religion, vilket framgår av hur katoliker behandlat oliktänkande under många år. Jag fick själv uppleva detta när katolska präster vägrade gifta mig med min franska hustru 1976. Men där vi till slut lyckade finna en protestantisk präst som var villig att genomföra giftemålet, I Frankrike är ett giftemål inte godkänt innan det också sker hos en borgmästare, vilket också skedde efteråt.

När vi talar om judendomen och kristendomen riskerar vi ju ingenting i demokratiska länder. Att säga detsamma om islam innebär däremot att man riskerar  att förlora sin frihet eller till och med sitt liv, vilket är ett stort problem. Den som förtalar ”profeten” vare sig det sker i ett fängelse eller på en redaktion i Paris, New York eller Pakistan bestraffas med döden om man har åsikter om islam. Nobelpristagaren i litteratur Orhan Pamuk, som också han lever under polisbeskydd, har påpekat att det inte finns någon i den muslimska världen som officiellt fördömer attentatet  mot Salman Rushdie, tvärtom har de hyllats.

Det dödliga vapnet inom denna rörelse är sedan århundranden anklagelsen om blasfemi. Yttrandefrihet är ju nyckeln till allt, skriver Richard Malka, till islams förflutna och framtid, till debatten om Koranens uppkomst, till makten inom islam, och genom en otrolig ödets nyck har den frågan först blivit konkret via Salman Rushdie och därefter vid Charlie Hebdo.

En första lag mot blasfemi stiftades i Andalusien först  på 1100-talet och hädarna straffades med döden om man talade illa om islam. Femhundranden efter Muhammed, kan notera att den stränga lagen kom en kort tid  för slutet på islams intellektuella och konstnärliga guldålder under 1200-talet. En kultur kan inte blomstra utan yttrandefrihet. Och efter 1100-talet har ingenting förändrats inom islam. Som om mänskligheten inte hade utvecklats, vilket skett inom både katolicismen och protestantismen, som numera tillåter kritik, utan att någon kan straffas i de demokratiska länderna.

 I 22 länder där islam fortfarande är statsreligion betraktas ateism som ett brott, i tolv av dem är ateism belagt med dödsstraff. I dessa länder saknar alltså muslimer rätten att inte vara muslimer. Man tar ifrån dem tankefriheten. Jag har aldrig hört någon tala om ateismfobi och läst en artikel i ämnet. Det är märkligt men det är så det ligger till: lagarna som diskriminerar  ateister,    homosexuella, minoriteter och kvinnor sker i dessa länder. Våra demokratier är förvisso inte helt perfekta, men vi har lagar som förhindrar den sortens diskriminering.

År 1936 varnade författaren Thomas Mann profetiskt för de faror som väntade Europa  när Hitler kom till makten. Han sade: ”I all humanism ligger ett element av svaghet,  som hänger ihop med dess förakt för fanatism, dess intolerans och dess förkärlek för tvivlet, Kort sagt: med dess naturliga godhet, som är inblandad som kan bli ödesdigert. Vad som idag behövs är en humanism, som uppfylldes av friheten tolerans som borde förekomma i alla religioner och inte får låta sig utsugas av en fanatism och tvivel”

Mats Lönnerblad