Bokens titel: Georg Friedrich Händel
Författare: Richard Friedentahl
Översättning: Torgny Bondestam
Förlag: Norma (Cete) Bokförlag

Händel var son till Georg Händel och Dorothea Elisabeth Taust. Händels stora musikaliska dragning motarbetades av hans far - som uppges vara kammartjänare och livkirurg och ville inte alls att sonen skulle ägna sig åt musik - ända till dess hertigen av Achsen-Weissenfels hjälpte sonen. Han fick då börja studera musik för den tyska kompositören och organisten Friedrich Wilhelm Zachau. Enligt faderns önskan skulle han också ägna sig åt juridiska studier. Som sjuttonåring började han studera juridik samtidigt som han fick lov att fortsatta att förkovra sig inom musiken.

Händel började intressera sig för musik redan som barn, trots att hans far var emot det och ville att han skulle skaffa sig en ordentlig utbildning. Men när hertigen av Achsen hörde hur Händel spela orgel, rådde han fadern att låta sonens studera musik. Det var då han började studera för Friedrich Wilhelm Zachau i Halle. Redan som tolvåring blev han biträdande organist i Kyrkan. 1702 blev han slottsorganist i Halle. Året därpå reste han till Hamburg där då den tyska operan blomstrade. I Hamburg komponerade han och spelade violin och cembalo på operan Gänsemarkt i Hamburg. 1704 hade Händel stora framgångar med sin första opera, Almira. Då bestämde han sig för att satsa på att komponera scenmusik Där blev han även anställd som violinist samt lyckades få upp sina operor Almira (1705), Nero (1705), Daphne (1708) och Florindo (1708).

Från 1708 och tre år framåt var han i Italien, där han med stor framgång satte upp operorna Rodrigo och Agrippina på scenen, komponerade oratorierna Resurrezione och Trionfo del tempo. Mellan 1706 och 1708 arbetade han i Italien, där han skrev sina första stora kyrko- och teatermusikverk. Bland annat var det då han skrev han operan Agrippina 1707, 1710 blev han kapellmästare vid hovet i Hannover. Nu började Händels storhetstid. Han blev tidigt berömd. Hans liv har ju från början haft något storstilat över sig. Det är fläkt i hans verk och han går från klarhet till klarhet. Han fattar snabba beslut och griper sig an sina uppgifter utan att tveka. Italien var landet för honom, där den stora musiken, operan och instrumentalmusiken, den ädla sångkonsten, de bästa violinisterna och de bästa violinerna, och alla de stora konsterna fanns varför han då inte valde att stanna i Italien har jag aldrig förstått.

Samma år reste han till London 1710 där hans opera Rinaldo väckte stort intresse. 1712 reste han åter till London. Två år senare flyttade han tid permanent. 1719 utnämndes Händel till musikchef över det nygrundade Royal Academy of Music, som bildats för operalivet i London. Han reste runt till olika hov och operor i Europa för att kunna rekrytera olika sångare han gillade. 1723 utsågs han till kompositör vid Chapel Royal, och 1727 blev han engelsk medborgare. Under den här tiden var Händel mycket populär i London. Han skrev musik, för statsangelägenheter, till exempel Birthday Ode för Queen Anne, Te Deum och ett kröningsstycke, Zadok the Priest, som fortfarande används vid engelska kröningar,. Han skrev även kammarmusik, övningsstycken för cembalo och operor. Frågan jag ställer mig är därför varför han inte valde att stanna i Italien- utan efter bara några år - fortsatte sin resa till England ?

Händel skrev 40 operor, 23 oratorier och en stor mängd kyrkomusik. Till detta kommer hans utmärkta instrumentala verk såsom stråkonserten Opus 6 Concerti Grossi, The Water Music och Fireworks Music. Efter all musik som Händel hade komponerat under sin livstid skulle han så småningom bli världsberömd för ett enda verk, Messias, som komponerades på bara tre veckor sensommaren 1741, Messias är ett oratorium för solister kör och cembalo. Textförfattaren till detta stora verk är Charles Jennens. Georg Friedrich Händels mästerliga oratorium kröns av den kända halleluiahkören - en storslagen körsats där glädjeruset över återuppståndelsen speglar julens kärleksbudskap. Berättelsen om Händels Messias handlar om löftet, passionen och triumfen över döden i ett oratorium.

Nästan alla ord för Messias togs från gamla testamentet. Även om Messias berättar historien om Jesus – från födelsen till döden till uppståndelsen och därefter, var nästan alla texter hämtade från gamla testamentet – inte det nya. I Messias, i profeternas och apostlarnas ord har Händels andliga styrka sitt mäktigaste uttryck. I alla stämmor, från den första till den sista, härskar, nästan helt utan bilder, den friska och milda anda av alla känslor, som ryms inom religionens vida fält. Alla delar av den så kallade mässan – åkallan, Gloria, trosbekännelsen, Sanctus, Agnus Dei, Halleluja – är stämmor ur himlens och jordens kör, vilka klingar samman i människans stilla hjärta.

Ingen kompositör har förblivit det en gång så antagna maneret så trogen som Händel, och ingen har så sällan ändrat sin ton. Denna ton grundade sig på musiken och skolningen hos en man, som var en stor harmonikännare och en skicklig orgel och fugaspelare, och detta i en tid, då det gjorde så stort väsen av harmonin än av melodi. Den 14 april 1759 före klockan åtta dog han. Över tretusen personer samlades till jordfästningen. Händel blev begravd i Westminster Abbey. Biskopen av Rochester förrättade jordfästningen. Den röda sammeten över Händels sarkofag och de förenade körerna från Chapel Royal som sjöng för honom var ett lysande avsked av en av barockens största och mest lysande kompositörer som levde ensam i hela sitt liv och aldrig gifte sig.

Mats Lönnerblad